Sällskapsdjurhobbyn ökar något i Finland, och i allt flera hem finns det ett sällskaps- eller hobbydjur. Att fördjupa sig i sällskapsdjurets beteendebehov hjälper att främja dess välfärd. För ägare av sällskapsdjur är det även bra att känna till den lagstiftning som gäller sällskapsdjuret och eventuella välfärdsproblem som anknyter till artens hälsa och avel. I denna del av rapporten Djurvälfärd i Finland granskas bland annat de bestämmelser som anknyter till sällskaps- och hobbydjurens välfärd samt berörs välfärdsfrågor som gäller katter, hundar och hästar.
Inledning
Eftersom det inte har funnits en obligatorisk märknings- och registreringsskyldighet för andra djur än hästar förekommer endast uppskattningar av individantalet beträffande flera djurarter som hålls som sällskapsdjur i Finland. Situationen håller dock på att snabbt förändras, eftersom man år 2023 har öppnat ett nationellt myndighetsregister för alla hundar, och ett motsvarande register är på kommande för katter år 2026. I praktiken är de flesta hundar redan upptagna i Kennelförbundets hundregister. Antalet övriga sällskapsdjur statistikförs inte i Finland.
Enligt Statistikcentralens uppgifter fanns det ett sällskapsdjur i nästan en tredjedel av hushållen år 2016. Antalet hundar i de finländska hemmen uppskattades då till 700 000 och antalet katter till 590 000. Det verkliga antalet katter i Finland är större, eftersom Statistikcentralens uppskattning inte inkluderar de kattpopulationer som är förvildade.
Ändringen av sällskapsdjurens ställning framgår även av de penningsummor som satsas på dem. Satsningen berör dock inte alla arter likvärdigt, eftersom man använder betydligt mer pengar på tillbehör, foder och veterinärbesök för hundar än för katter.
Avel av sällskapsdjur som överdrivet grundar sig på yttre egenskaper försämrar våra sällskapsdjurs välfärd. Enligt en utredning om avel av hundar som genomförts i form av forsknings- och myndighetsarbete bör hundavel som försämrar välfärden avslutas. Avel som försämrar välfärden berör inte enbart hundar, utan även då det gäller avel av raskatter, kaniner och akvariefiskar gynnar man ibland sjukliga yttre drag, som försämrar djurets hälsa.
Den viktigaste förutsättningen för sällskapsdjurens välfärd är att bemöta deras artspecifika beteendebehov. Kännedom om individuella beteendebehov som är specifika för arter och raser samt för sällskapsdjur erbjuder möjligheter att ordna en meningsfull miljö och meningsfulla aktiviteter för djuret, med hjälp av vilka djuret kan tillfredsställa sina arttypiska behov. De arter som hålls som sällskaps- och hobbydjur har fortfarande kvar samma väsentliga beteendebehov som deras vilda förfäder, eftersom inte ens avel undantränger djurets behov av rörelse, födosökning, vila, lek och förökning.
Den nya lagen om djurvälfärd som träder i kraft år 2024 och de förordningar som kommer att utfärdas med stöd av den specificerar hållningen av sällskaps- och hobbydjur, förhållandena, vården och aveln. I lagen finns flera nya verktyg för att främja sällskapsdjurens välfärd. Exempelvis är ägare av däggdjur skyldiga att förhindra okontrollerad förökning av de djur de håller. Syftet med bestämmelsen är att styra djuraveln i en riktning som i allt större utsträckning tar djurens välfärd i beaktande.
Utöver djurhållningsförhållandena och minimikraven för deras vård är det bra om ägare av sällskapsdjur känner till var, hur och under vilka förutsättningar djuren kan köpas och säljas. För att förebygga valp- och kattungefabriker skärper den nya lagen handeln och försäljningsannonseringen av katter och hundar, och därför är det bra att ta del av noteringarna innan man köper ett djur.
Även då det gäller importen och exporten av djur både inom och utanför EU finns det bestämmelser, som det är bra att känna till och iaktta till exempel för att bevara livskraftiga, vilt levande stammar av djurarten i importlandet. Med hjälp av importbestämmelser förebyggs även spridningen av smittsamma djursjukdomar och upprätthålls förutsättningarna för arternas välfärd i Finland.
Finland har i egenskap av medlemsstat i Europarådet undertecknat Europarådets konvention om skydd av sällskapsdjur, i vilken konstateras att hållning av vilda djur som sällskapsdjur inte bör uppmuntras. På grund av konventionen beviljar Livsmedelsverket huvudsakligen inte tillstånd för att importera vilda djur till sällskapsdjur.
Författarna är ledande expert Satu Raussi och specialist Tiina Kauppinen från Djurens välfärdscentral.
Sällskaps- och hobbydjur i Finland och Europa

Det finns ett sällskapsdjur i vart tredje finländska hem
Vid främjandet av sällskapsdjurens välfärd är antalet djurindivider en viktig grunduppgift. För detta behövs en individuell märkning och registrering för varje djur. Identifieringsmärkning och registrering gör sällskapsdjuret till en individ som samhället känner till och möjliggör till exempel att man känner till sällskapsdjurets ägare, som svarar för djurets välfärd.
I Finland gäller en obligatorisk, omfattande märknings- och registreringsskyldighet för hästar och från och med år 2023 för hundar, och motsvarande skyldighet kommer också att gälla för katter från år 2026. Registrering av övriga djur som hålls som sällskapsdjur krävs inte, och därför finns ingen mer exakt uppskattning av individantalen för många arter.
I Finland trädde den obligatoriska skyldigheten till identifieringsmärkning och registrering av hundar i kraft från och med början av år 2023. Motsvarande system för katter är särskilt nödvändigt, eftersom uppskattningen av katter som individer i vårt land är mindre än av hundar. Den bristfälliga uppskattningen skadar främjandet av katternas välfärd. Lagen om djurvälfärd förpliktar ännu inte kattägare att märka och registrera sitt sällskapsdjur, men med stöd av lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) blir märkningen och registreringen av katter obligatorisk från och med början av år 2026.
Statistikcentralens statistik över hushållens konsumtion visar att antalet sällskapsdjur ökat något från år 2012 till år 2016 (Figur 12). Enligt statistiken fanns det år 2016 ett sällskapsdjur i 31 % av hushållen, då motsvarande andel var 30 % år 2012. År 2016 uppskattades antalet hundar i hushållen till 700 000 och antalet katter till 590 000. Enligt vieraslajit.fi-portalens uppskattning kan det finnas upp till en miljon katter i Finland, och enligt en undersökning genomförd av Taloustutkimus upp till 1,3 miljoner.
Antalet hushåll med hund ökade med cirka 60 000 från år 2012 till år 2016. Antalet hushåll med katt ökade mindre, cirka 15 000 från år 2012 till år 2016. Enligt Finlands kattförbund registreras 2 000–4 000 raskatter årligen hos oss. De flesta katterna i Finland är dock oregistrerade, så kallade bondkatter eller tamkatter (av blandras).
Hållare av hästdjur ska registrera djurets hållningsplats och bokföra de djur som finns på, kommer till eller åker iväg från hållningsplatsen. Enligt publikationen Hästuppfödning i siffror 2022 fanns i Finland 72 000 hästar år 2022.
Hållare av hobbyhönshus ska registrera hönsens hållningsplats. Även hållningsplatsen för bland annat kamel- och hjortdjur samt arter som mer traditionellt hålls som produktionsdjur ska registreras och aktören ska bokföra de djur som finns på, kommer till eller åker iväg från hållningsplatsen. Syftet med kravet på hållningsplatsens bokföring är att säkerställa djurens spårbarhet i eventuella djursjukdomssituationer.

Läs mer:
Djurens välfärdscentral publicerar i sin blogg artiklar om sällskaps-, hobby- och keldjurens välfärd (på finska). Se till exempel:
- Sällskapsdjur hör inte hemma i naturen – främmande arter utgör ett särskilt orosmoment
- På lång sikt nyttjar hundregistret hundarnas välfärd
- En finländsk undersökning jämförde olika hundrasers förmåga att klara av kognitiva tester: det finns skillnader mellan raserna, men framför allt är varje hund en individ
- Företräde för hundens välfärd – endast friska hundar ska förädlas, enligt riktlinjerna för en undersökning
- Hållning av hobbyhönor är arbetsamt och roligt
- Minigrisen överraskar: den aktiva bökaren når en vikt på upp till hundra kilo och vänder upp och ner på allt
- Hundägare gillar känslan av kontroll – katter betalar för sin självständighet
- Kärt barn, stugkatt, krigshund
- Kattens liv är lika värdefullt som hundens
Även produktionsdjur kan vara sällskaps- eller hobbydjur för människan. På webbplatsen eläintieto.fi finns information on välfärden för höns, nötkreatur, svin, får, pälsdjur och forell på de artspecifika sidorna.
Vid Forskningscentret för djurvälfärd vid Helsingfors universitet undersöks sällskapsdjurens välfärd. Centret har bland annat producerat en guide för produktionskaniners välfärd, som även kan tillämpas på välfärdsfrågor för sällskapskaniner.
Schuurman & Syrjämaa 2021: Shared Spaces, Practices And Mobilities: Pet–Human Life in Modern Finnish Homes. Home Cultures 18 (2).
Antalet sällskapsdjur ökar i Europa
Europeiska sällskapsdjursfoderindustrin (FEDIAF European Pet Food Industry) har bedömt att det fanns minst ett sällskapsdjur i nästan vart annat europeiskt hushåll år 2021. Enligt FEDIAF:s bedömning fanns det cirka 113 miljoner katter och cirka 92 miljoner hundar i Europa (Figur 13).

Enhetlig märknings- och registreringsskyldighet för sällskapsdjur i EU-området är ett önskemål
Ett överensstämmande identifierings- och registreringssystem för sällskapsdjur på EU-nivå skulle effektivt hjälpa att bekämpa olaglig handel med sällskapsdjur, utreda ursprunget för sjukdomsepidemier och ingripa i misshandel av djur samt andra faktorer som äventyrar deras välfärd. I ärendet har Europaparlamentets resolution om införande av kompatibla system för registrering av sällskapsdjur i samtliga medlemsstater (2016/2540(RSP)) antagits.
Allt mer medel används på sällskapsdjur
Under det senaste årtiondet har den genomsnittliga mängden pengar som används på sällskapsdjur i hushållen ökat. Totalt konsumerade de finländska hushållen dryga 925 miljoner euro på sällskapsdjuren år 2016. Dessa omfattar anskaffning av nya sällskapsdjur, foder, tillbehör, läkemedel, försäkringar, veterinärtjänster och andra tjänster för sällskapsdjur.
År 2016 använde hushåll med sällskapsdjur i medeltal 1 000 euro på produkter och tjänster för sällskapsdjur och anskaffning av nya sällskapsdjur (Figur 14). De utgifter som använts för sällskapsdjur ökade mellan år 2012 och år 2016 med totalt 330 euro per hushåll med sällskapsdjur. Ökningen var kraftigast inom konsumtionen av veterinärtjänster och andra tjänster för sällskapsdjur, där hushållen använde 130 euro i medeltal år 2012 och 300 euro i medeltal år 2016. Under perioden 1985–2016 användes den största delen av konsumtionen på foder för sällskapsdjur.

Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande har gjort beräkningar om de årliga kostnaderna för att hålla sällskapsdjur för några djurarter (Tabell 25). Delegationen påminner om att ändamålsenlig hållning av ett sällskapsdjur kostar många gånger mer än anskaffningen av djuret. Det kalkylmässiga priset för att hålla en hund är 670–1 960 euro i året och för en häst 3 600–14 400 euro i året. Det årliga priset för att hålla en katt och även en kanin ändamålsenligt är över 1 000 euro i året. När man multiplicerar denna siffra med djurets förväntade livslängd, blir kostnaderna för att hålla djuret upp till tiotusentals euro. Årliga kostnader som är mycket högre än dessa kan dessutom uppkomma till följd av exempelvis veterinärkostnader för sjukdomar eller skador, och årskostnaderna kan variera nämnvärt.
Tabell 25. Beräkning av de årliga kostnaderna för att hålla sällskaps- eller hobbydjur för några djurarter enligt delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande (Tabell 25)
Foder och näring | Utrustning | Veterinärkostnader | Försäkringar | Total per år | |
---|---|---|---|---|---|
Foder, mat, kosttillskott osv. | Inredning, leksaker, utrustning, strö osv. | Vaccination, avmaskning, veterinär- och läkemedelskostnader, tandvård osv. | |||
Hund | 490 | 150 | 155 | 275 | 1070 |
Katt | 530 | 300 | 160 | 200 | 1190 |
Kanin | 240 | 300 | 100 | 640 | |
Marsvin | 240 | 300 | 35 | 575 | |
Tamråtta | 300 | 180 | 100 | 580 | |
Mus | 160 | 60 | 135 | 355 | |
Dvärghamster | 80 | 100 | 135 | 315 | |
Frett | 290 | 360 | 115 | 765 | |
Chinchilla | 290 | 120 | 20 | 430 |
Sällskaps- och hobbydjurens välfärd
Katt

Ägarens aktivitet är av avgörande betydelse för kattens välbefinnande
Katter och hundar är våra populäraste sällskapsdjur: var femte finländska hem har en hund, men katten är ännu vanligare än hunden. Katternas välfärd har diskuterats på senaste tid, bland annat på grund av att katter övergivits och orsakat en kattkris samt i anknytning till god praxis för katthållning, exempelvis vad gäller märkning och registrering. Skyldigheten att märka och registrera katter som träder i kraft år 2026 är särskilt nödvändig, eftersom vi fortfarande har många så kallade populationskatter som är utan ändamålsenlig vård, och även frigående tamkatter som är utan chip. Då det gäller kattens välfärd är det väsentligaste att katten kan förverkliga sina artspecifika behov i hemmet. Detta innebär tid och möda för ägaren för att pyssla med katten.
En välmående katt är aktiv och sällskaplig. Katten mår bra när den har lämpligt med sällskap och aktivitet. Tamkatter har behov av att röra sig och jaga även när den får sin mat serverad. Katten har också ett behov av att skrapa och klättra, och dessa behov försvinner inte även då det inte finns möjlighet att förverkliga dem. Katten reagerar lätt på sin miljö; ändringar i kattens beteende kan till och med bero på gräl mellan ägarens familjemedlemmar. Problembeteende är i allmänhet ett tecken på brister i kattens vård eller näring, smärta, rädsla, inkonsekvent eller våldsam behandling av katten, förhållanden under kattens uppväxt eller tidigare upplevelser.
Hur ser en välmående katt ut?
Kattens välbefinnande syns på dess väsen: en frisk katt är aktiv, och dess beteende är mångsidigt.
En välmående katt vilar och äter lämpligt, observerar intresserat sin omgivning, leker och tar kontakt med människor. Vid människokontakt kan katten spinna och buffas.
Katten vässar sina klor normalt, tvättar sig och använder en sandlåda för att uträtta sina behov.
En social, avslappnad katt förhåller sig vänligt till människor. Den blir uppspelt av lekar, att öva jakt och träna med en människa. En välmående katt kan även lugna ner sig och vila och är inte rädd för händelser i sin omgivning.
Om socialt välmående vittnar även goda relationer till familjens övriga katter och djur samt normalt beteende i deras sällskap, ifall katten har haft möjlighet att socialisera sig med dessa.
Ibland kan katten även trivas som enda sällskapsdjur. I sådana fall är det viktigt att följa med huruvida katten trivs i sin miljö och i människornas sällskap.
Försummande och övergivande av katter leder till allvarliga problem med välmåendet
De allvarligaste välfärdsproblemen hos katter uppstår på grund av övergivande och möjlighet till okontrollerad förökning. Katter som fritt förökar sig sinsemellan bildar populationer av halvvilda katter, som lever i utkanterna av mänsklig bebyggelse, men utan den vård och trygghet som människan erbjuder. Livskvaliteten för en förvildad katt är dålig. Katten hotas bland annat av hunger, kyla, sjukdomar, parasiter, trafik och rovdjur. Förvildade kattpopulationer är ofta inavlade och lider av ärftliga sjukdomar och skador.
Välfärden hos sällskapskatter som vårdas av människor försämras då deras vård försummas. På individnivå är de vanligaste problemen tandproblem och för inomhuskatter försämrat välbefinnande på grund av brist på stimulans och fetma. Den låga uppskattningen av katter och kattägarnas okunskap om behoven hos deras sällskapsdjur påverkar även för sin del katternas välfärd på ett negativt sätt. Informationen om kattens behov och om god vård bör ökas bland kattägare, konstateras i rapporten Kissojen hyvinvointi Suomessa 2019 (Katternas välfärd i Finland 2019).

I naturen blir till och med den gulligaste tamkatten en invasiv främmande art som utgör ett hot mot vilda djur och naturens mångfald. Enligt en finländsk undersökning fångar frilevande katter upp till en miljon bytesdjur varje månad, av vilka den största delen är gnagare. I tätorter är dock upp till en fjärdedel av de byten som katterna hämtar hem småfåglar, vilket innebär att katter som rör sig fritt utomhus i tätorter utgör ett hot mot fågelstammarna.
Läs mer om kattens välfärd:
- Kattens beteende vittnar om dess välbefinnande – Kattens välfärd
- Katten är ett rovdjur – Katten i naturen
- Uppskattningen av katten bör ökas – Katten som sällskaps- och hobbydjur
Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande: sällskapsdjurens viktigaste beteendeegenskaper
SEY Djurskyddet Finland: En välmående katt, avgiftsfri kattvårdsguide
Livsmedelsverkets rapport: Kissojen hyvinvointi Suomessa 2019 (Katternas välfärd i Fnland 2019)
Helsingfors universitet och Folkhälsans forskningscentrum: Genundersökning om katter
Seminarium om katternas välmående 2017, arrangörer SEY Djurskyddet Finland, jord- och skogsbruksministeriet, Finlands kattförbund, Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande och Purina
Artiklar om katter i bloggen Eläintieto.fi (på finska):
- Ett välmående sällskapsdjur är aktivt och socialt – nytt om katters och hundars välfärd på de uppdaterade djurinfosidorna
- Katter behöver obligatorisk märkning och registrering
- Kattkrisen utmanar riksdagsledamöterna att ta ställning
- Lekjakt och köttfoder minskar kattens jaktbehov
- Katten förtjänar en plats i lantgårdarnas egenkontoll
- Hundägare gillar känslan av kontroll – katter betalar för sin självständighet
- Kärt barn, stugkatt, krigshund
- Ägarens aktivitet är avgörande för kattens välbefinnande
- En ansvarsfull kattägare övervakar kattens utevistelser
- Katten behöver uppskattning
- Ställningstagande: Jägarens rätt att döda en förvildad katt bör tas bort ur jaktlagen
- Kattens liv är lika värdefullt som hundens
- Katten känner och kommunicerar
Hunden

Sällskap och rastypisk aktivitet säkerställer hundens välbefinnande
Hunden är en köttätare som äter blandad kost och vars dag omfattar aktivitet, vila och umgänge med människor och andra hundar. Hundarnas välfärd försämras oftast av att vara ensam länge och av brist på motion och socialt umgänge. Kombinationen av dessa faktorer kan leda till problembeteende på grund av att hunden är frustrerad eller till fetma; problem som även förekommer allmänt bland hundar. Alla hundar bör få röra på sig dagligen. Utöver motion är utforskande av miljön, luktarbete, lek och tuggande meningsfullt för nästan alla hundar och deras välbefinnande kan ökas genom dessa aktiviteter.
Hur ser en välmående hund ut?
En frisk hund har bland annat klara ögon som inte rinner, ren andedräkt och har lätt att andas, friska tänder, rena öron, glansig päls, lämplig kroppsbyggnad (det är lätt att känna revbenen), det är lätt att vårda rörligheten och kroppen, och normal tarmaktivitet och sammansättning hos avföringen.
Vad gäller beteendet kan en frisk hund uttrycka sig själv via arttypisk, rastypisk och individuell verksamhet. Beteendet hos en välmående hund uttrycker nyfikenhet och vänlighet gentemot miljön, människor och åtminstone andra bekanta hundar. Hunden är inte rädd för miljön och de människor den lever med. Hundar använder tillräckligt med tid på de beteendebehov som är viktiga för den. En frisk hund kan lugna ner sig och vila, och å andra sidan piggna till för att leka och umgås med människor eller andra hundar. Hunden använder tid på att nosa nyfiket i sin miljö.
Olika hundraser kan ha ett förhöjt behov av att förverkliga olika delar av jaktkedjan. Exempelvis kan hunden regelbundet söka, jaga, gräva, ta tag i ett byte (exempelvis mat eller en leksak) och dra i det, så att aktiviteten leder till att hunden är nöjd och avslappnad. Förverkligande av normala beteendebehov är inte kontinuerligt väldigt intensivt och tvångsmässigt, utan hunden kan likvärdigt övergå från en underhållsverksamhet till en annan.

Hundens naturliga beteende innefattar aktivitet som anknyter till jakt och anskaffning av föda, aktivt utforskande av miljön, socialt umgänge, lek, kroppsvård, märkning av revir och ljud i anknytning till kommunikation. Tamhundar har ett likadant behov av att genomföra dessa funktioner som deras vilda förfäder. Flera beteenden som är normala och motiverande för hunden kan vara störande för ägaren, och beteendet kan tolkas fel. För hunden är verksamheten inte nödvändigtvis skadlig. Hundar bör inte straffas för normalt beteende, utan styras till tillåtet beteende.
Ur hundens synvinkel är problembeteende ofta ett sätt att ge utlopp för illamående och frustration. Allt problembeteende, exempelvis kontinuerlig passivitet, är inte nödvändigtvis störande för ägaren, och kan därför förbli obemärkt.
Hunden uppskattar en konsekvent ägare som tränar den genom belöning.
Träning av hunden som grundar sig på belöning har genom undersökningar konstaterats bättre för hundens välbefinnande är träning som grundar sig på straff och sanktioner. Hunden lär sig effektivt när dess önskade beteende bekräftas genom att belöna hunden på ett sätt som är meningsfullt för den. Genom belöning kan hunden även förstå hur den ska bete sig. Hunden förstår inte av naturen vilket beteende som är önskvärt för människan. Tillräcklig träning av hunden förebygger problembeteende och ger bättre förutsättningar till en bra relation mellan hunden och ägaren.
Valpfabriker ger upphov till onödigt lidande för hundvalparna och honan

Vid anskaffning av en hundvalp är det nödvändigt att vara noggrann med hur och från vilka förhållanden man köper valpen. Att omsorgsfullt bekanta sig på plats med valpens bakgrund samt de förhållanden i vilka modern och valpen hålls hjälper att förebygga valpfabriker. Valpfabriker är förknippade med att tiken betäcks för ofta, bristfällig utfodring och vård av honan och valparna, försummelse av den grundläggande hälsovården och för tidig avvänjning av valparna. Hundvalpar från valpfabriker hamnar på marknaden i Finland både från hemlandet och utlandet.
Läs mer om hundens välfärd (på finska):
- Erbjud hunden aktivitet – Hundens välbefinnande
- Tamhunden skiljer sig från vargen – Hunden i naturen
- För många är hunden är en familjemedlem – Hunden som sällskaps- och hobbydjur
Heti ry: Guide för ansvarsfull anskaffning av hund
SEY Djurskyddet Finland: Guide för förnuftiga hundägare
Finska kennelklubben: Grundkurs för hundägare
Livsmedelsverkets rapport: Effektivisering av verkställandet av djurskyddslagstiftningen i anknytning till djuravel, Del II: Preliminär utredning om problem med och åtgärder för att ingripa i hundavel
Djurens välfärd i turismtjänster: Tips och god praxis för välbefinnandet hos lappländska turismdjur
Helsingfors universitet och Folkhälsans forskningscentrum: Genundersökning av hundar
Naturresursinstitutet och Livsmedelsverket, uppföljningsprojektet aveln av sällskapsdjur: Problem med hundavel och kriterier för tillsyn
Green activities-riktlinjerna: Draghundarnas välfärdskriterier
Artiklar om hundar i bloggen Eläintieto.fi (på finska):
- Ett välmående sällskapsdjur är aktivt och socialt – nytt om katters och hundars välfärd på de uppdaterade djurinfosidorna
- Hundars aggressivitet har sin grund i deras genom, men förhållandena och ägarens hunderfarenhet har betydelse
- En hund som lär sig genom glädje mår bra
- Hundavel som producerar korta skallar måste upphöra
- ”Min hund mår bättre än din hund”
- Hundägare gillar känslan av kontroll – katter betalar för sin självständighet
- Kärt barn, stugkatt, krigshund
- Forskningen bekräftar: träning som grundar sig på belöning främjar hundens välbefinnande
- Hundmentalitetens slingrande turer intresserade på forumet för djurvälfärd
- Import av en Rescue-hund – risk, välgärning eller övervägd anskaffning?
- Uppmärksamhet bör fästas vid måldjurens välfärd i hundtester
- För gullig att förstå – det är lätt att antropomorfisera hunden
- Känslor är viktiga – hundar tolkar ansiktsuttryck på olika sätt
Hästen

Hästen vill ha motion och sällskap
En häst behöver få umgås med andra hästar och ha möjligheter att utforska, röra sig och beta små mängder i taget. Hästen är ett stort flyktdjur som drar nytta av hantering som grundar sig på positiva upplevelser. Hästens och även andra djurs välfärd består av dess upplevelse av sitt eget fysiska och psykiska tillstånd. Upplevelsen påverkas i hög grad av hästens möjlighet att förverkliga sina arttypiska beteendebehov.
En välmående häst kan umgås med sina artfränder, leka, får vård och har möjlighet att utforska miljön, söka efter föda och röra sig fritt i alla gångarter. Hästens välfärd försvagas av en ostimulerande livsmiljö, hårdhänt hantering och problem som anknyter till avel och levnadsstandard. I en ostimulerande miljö kan hos hästen uppkomma oönskade, stereotypiska beteenden. En olämplig livsmiljö, smärta och obekväm hantering kan också leda till onormalt beteende. Utfodring med ett för högt energiinnehåll och en passiv livsstil kan visa sig som fetma hos hästen. Vid hästavel ger särskilt sjukdomar i det muskuloskeletala systemet upphov till problem.
Hur ser en välmående häst ut?
En välmående häst är avslappnad och aktiv samt intresserad av händelser i sin omgivning. I en lämplig livsmiljö och vid ett gott hälsotillstånd är hästens beteende mångsidigt och regelbundet i förhållande till hästens väsentliga beteendebehov. Hos hästen förekommer inte onormalt beteende, exempelvis apati, aggressivitet eller stereotypiskt beteende.
Kroppsbyggnaden hos en välmående häst är proportionerlig och den rör sig fritt i alla gångarter utan tecken på smärta. Musklerna i dess kropp och på dess huvud (bland annat runt munnen och ögonen, kindernas muskler) är huvudsakligen avslappnade vid vila.
En välmående häst rör sig lugnt och utforskar sin miljö, och sätter tid på att söka efter föda. Tidvisa rusher av aktivitet är förknippade med lek och hästens normala behov av att röra sig fritt i alla gångarter. Även om hästens normala, arttypiska beteende innefattar tidvis frivillig övning av flyktberedskapen i grupp, behöver en häst inte exempelvis bli skrämd och fly dagligen för att må bra. Efter spännande situationer bör man på hästen kunna se tecken på att den slappnar av och återhämtar sig.
En socialt välmående häst närmar sig andra hästar med vänliga åtbörder och den klarar av att upprätthålla långvariga vänskapsförhållanden till sina artfränder. Hästen har ett balanserat förhållande till de övriga hästarna i gruppen och endast lite sporadiska konflikter. I grupp tillbringar hästarna tid på att äta, leka och vila tillsammans, samt skrubba och klia varandra.
I konfliktsituationer börjar en häst visa gester exempelvis mot en annan häst för att den ska vika undan från långt håll, så att den andra hästen har tid att lägga märke till det och vika undan.
Utöver stående vila och vaktturer vågar hästen också sova djupt medan den ligger ner, och inga tecken på kontinuerlig trötthet förekommer hos den. När födoresurserna är tillräckliga förhåller sig hästarna relativt lugnt till att fodret serveras. När hästen är avslappnad tuggar den mycket och i lugn och ro. Torrströ, sand och annat i hästens päls kan vittna om att hästen kan rulla sig eller vila.
Hästen trivs med att umgås med människor som beter sig lugnt. På grund av dess storlek och flyktreflex kan säkerheten för hästen och den människa som hanterar den äventyras om hästen förs in i situationer som den är ovan vid. Hästen kan även uppleva hantering som den är ovan vid som hotande, och lära sig vara rädd för människan. Att vänja hästen vid nya miljöer eller saker som människan tycker är säkra kan ta lång tid, eftersom hästen i grund och botten är ett bytesdjur. Genom systematisk vänjning och genom att öka hästens egen känsla av kontroll kan man få hästen att vänja sig till och med vid sådant som den är rädd för. Hästen lär sig fort och erbjuder människan beteende som leder till följder som hästen anser vara lönsamma. Att anordna positiva upplevelser och lämpliga levnadsförhållanden samt att förstå hästens beteende och lärande är en grund för träning som främjar hästens välbefinnande.
Ensamhet och passivitet utsätter hästen för problem med välbefinnandet.
Problem med hästens välbefinnande bottnar i bristfälliga levnadsförhållanden i förhållande till de arttypiska behoven, hälsoproblem, avelsproblem samt sätt på vilka hästen behandlas i dagliga interaktioner. Problem med välbefinnandet kan uppkomma i situationer där hästhållarens förståelse för välbefinnandet i förhållande till hästens arttypiska behov är bristfällig eller då det finns en konflikt mellan teori och praktik.

Brist på motion och andra hästars sällskap samt för långa mellanrum mellan utfodring är exempel på problem med välbefinnandet som anknyter till hästens livsmiljö. De flesta hästar i Finland bor i boxstall och de rör sig i utomhushagar ensamma eller i grupp. Hästar som hålls ensamma lever ofta passivare än hästar som bor i välbyggda lösdriftsstall. De vanliga hälsoproblem som förknippas med en passiv livsstil är obstruktioner av matsmältningskanalen, magsår, hältor och problem med ämnesomsättningen. Ett för stort energiintag och för lite motion utsätter särskilt kallblodiga raser och ponnyer för problem med ämnesomsättningen och fång.
Träning utan våld är en grundförutsättning för hästens välfärd
Att träna en häst kräver kännedom om hästen som art och individ, och beaktande av hästens känslor. Upplevelsen av välbefinnande under träningen främjas av uppfyllandet av beteendebehoven i vardagen, människans lugna aktivitet, positiva följder samt hur hästen upplever sig kunna förutse människans intentioner eller genom sin egen verksamhet påverka händelseförloppet.
Man måste systematiskt och utan rädsla låta hästen vänja sig vid alla möjliga situationer som kan ge upphov till spänning och som man önskar att hästen ska klara av på ett avslappnat sätt. Särskilt då hästen lär sig nya färdigheter ska träningsmiljön vara tillräckligt ostörd för att hästen lätt ska kunna koncentrera sig på uppgiften.
Alla hästar motiveras och lär sig snabbt olika beteenden när de därigenom systematiskt uppnår något lönsamt för sig själva. Att använda fysisk begäran som grundar sig på att öka och sedan avlägsna milt obehaglig tryck (negativ förstärkning) har traditionellt varit det huvudsakliga sättet att försöka förstärka den aktivitet man önskar av hästen. Att förstärka ett beteende med hjälp av följder som ökar välbehaget (positiv förstärkning) är en väsentlig del av träning som främjar välbefinnandet. En belöning kan även ges genast då trycket avlägsnas. Vissa mycket motiverande aktiviteter kan även förstärkas av sig själva.
På sista tiden har forskningen väckt hästentusiaster till medvetande om hur vanliga munskador som beror på bett är bland trav- och ridhästar. I veterinärmedicine doktor Kati Tuomolas undersökningar observerades munskador hos 84 % av travhästar och 52 % av hästar som används för fälttävlan. Riskfaktorer som konstaterades anknyta till användningen av bett var typen av bett, hästens kön samt rasen. Attityden gentemot munskador varierar bland hästbranschens intressegrupper.
Vid travtävlingar har användningen av piska som signaleringsredskap begränsats från och med den 1.3.2022. Enligt de nya reglerna får körpiska och tyglar endast användas för lätt signalering, på så sätt att användningen inte är förknippad med överdriven stränghet. Det är förbjudet att befalla hästen.
Läs mer om hästens välfärd (på finska):
- Hästen behöver motion och sällskap – Hästens välfärd
- Till sin natur är hästen fortfarande ett betande bytesdjur – Hästen i naturen
- Träning genom belöning främjar hästens välbefinnande – Hästen som sällskaps- och hobbydjur
På sidan med information om hästen (eläintieto.fi/hevonen) hittar du även information om åsnor och mulåsnor!
Forskningscentret för djurvälfärd: Sömnforskning om hästen
Utvecklingsenheten för rådgivning och utbildning inom hästbranschen Hevostietokeskus
Helsingfors universitets webbplats för hästforskning
Suomen Hippos: God hästhållning – en guide för hästens vardag
Ett projekt om mätare för hästens välfärd
SEY Djurskyddet Finland: Hevonen harrastekaverina -guiden (Hästen som hobbykompis)
Hästsportgrenar som faller under Finlands ryttarförbund
Artiklar om hästar och åsnor i Eläintieto.fi-bloggen (på finska):
- Hur ser en välmående häst ut? Detta och mycket mer i det nya hästinfopaketet
- Smart som en åsna? Åsnan lär sig fort och är ett personligt sällskapsdjur
- Munskador bland idrottshästar är vanligare än väntat – en finländsk undersökning belyser riskfaktorer och förebyggande
- Sensommaren är den värsta tiden för hästens sommareksem
- Ett aggressivt herpesvirus sprids bland hästar i Europa
- Snön medför en efterlängtad respit i hästens sandätande
- Det finns risker med att tävla utan skor
- Hästens personlighet och temperament som välfärdsfaktorer
- Man ska se travhästen i mun
- En välmående häst har en empatisk ägare
- Problem med hästens välbefinnande kommer ofta fram genom att iaktta flockens övriga hästar
Ta även del av:
Ordlista för djurens lärande och träning
Främjandet av djurens goda behandling kräver uthållig information och utbildning – en rundabordsdiskussion om behandling och hantering av djur arrangerad av djurskyddsombudsmannen och Djurens välfärdscentral
Akvariefiskar

Förutsättningarna för akvariefiskars välbefinnande är ett tillräckligt rymligt akvarium, mängden vatten, vattenkvaliteten, rätt temperatur samt vattenytans areas och vattnets lämpliga djup med beaktande av fiskarten, fiskarnas storlek och antal, instruerar Livsmedelsverket.
Akvariets ena sida ska vara skyddad från insyn, om inte växtligheten eller annan inredning ger fiskarna tillräckligt skydd. Akvarier ska vid behov förses med lock eller täckglas så att fiskarna inte kan hoppa ut från akvariet.
Akvariets inredning och bottenmaterial ska lämpa sig för fiskarna, och fiskarna ska ha tillgång till lämpliga gömställen vid behov. Vattnet i akvariet ska bytas eller renas regelbundet så att vattenkvaliteten förblir god. Döda fiskar ska omedelbart avlägsnas ur akvariet. När grupper, stim och arter av fiskar sammanslås eller när nya fiskar förs in i i en grupp ska hänsyn tas till hur fiskarna passar ihop och till deras stimbeteende.
Läs mer om fiskarnas välfärd:
Livsmedelsverket, Hobby- och sällskapsdjur: Akvariefiskar
Försämring av välbefinnandet som beror på avel av sällskaps- och hobbydjur
Avel av sällskapsdjur som grundar sig uteslutande och överdrivet på yttre egenskaper kan ge upphov till ärftliga sjukdomar och långvarigt lidande för djuret. Enligt en utredning (2020) från Naturresursinstitutet, Livsmedelsverket och jord- och skogsbruksministeriet bör hundavel som leder till problem med välbefinnandet upphöra och tillsynskriterier upprättas som myndigheternas verktyg. I den första utredningen fokuserande man särskilt på problem med hundars välbefinnande som beror på kortskallighet. I uppföljningsundersökningen specificerades tillsynskriterierna.
Kortskallighet utsätter djuret för många ärftliga sjukdomar och skador. Ett kortskalligt djur kan ha problem med andningen, tänderna, förökningen, ögonen, huden och matsmältningskanalen. Att avla fram en överdrivet kort skalle strider mot djurskyddslagen, eftersom avel som kan ge upphov till lidande eller märkbar skada för djurets hälsa eller välfärd är förbjudet enligt lagen. För vissa hundraser är det inte längre möjligt att genom avel ändra skallens form så att den blir friskare, eftersom de genformer som ger upphov till en normal skalle inte längre finns kvar. I sådana situationer kan aveln fortsättas endast genom raskorsningar.

Läs mer:
Livsmedelsverket, 2020, Effektivisering av verkställandet av djurskyddslagstiftningen i anknytning till djuravel, Del II: Preliminär utredning om problem med och åtgärder för att ingripa i hundavel
Naturresursinstitutet och Livsmedelsverket, uppföljningsprojektet aveln av sällskapsdjur: Problem med hundavel och kriterier för tillsyn
Europeiska kommissionens rekommendationer för ansvarsfull hundavel och -uppfödning
Artiklar om avel i Eläintieto.fi-bloggen (på finska):
Bestämmelser om sällskaps- och hobbydjurens välfärd och myndighetstillsyn
Lag om djurvälfärd 693/2023
Den nya lagen om djurvälfärd som ersätter den gamla djurskyddslagen träder i kraft från och med början av 2024. I lagen finns nya verktyg för att främja sällskapsdjurens välfärd.
Den nya lagen specificerar och förtydligar de bestämmelser som gäller djuravel. Enligt lagen ska man genom djuravel sträva efter att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur. I avel ska man i fortsättningen använda fysiskt och psykiskt friska djur som man kan anta att nedärver dessa egenskaper även till sin avkomma. Det är i lag förbjudet att använda ett sådant djur för avel som på grund av en ärftlig egenskap eller sjukdom inte kan föröka sig naturligt eller vars välbefinnande förökningen sannolikt skulle skada på ett betydande sätt. Lagparagrafen kommer att specificeras genom en förordning som gäller djuravel.
Lagen fastställer ett nytt krav på djurägaren eller djurhållaren av att hindra sina däggdjur från att föröka sig okontrollerat. Syftet med paragrafen är att styra djuraveln i en riktning som i allt större utsträckning tar djurens välfärd i beaktande.
I lagen om utövning av veterinäryrket inkluderas veterinärens skyldighet att anmäla sjukdomar och skador hos katter och hundar som veterinären diagnostiserar och som begränsar djurens avelsanvändning. Om de sjukdomar och skador som ska anmälas fastställs närmare genom en förordning. Sådana ingrepp som i praktiken skulle anmälas är exempelvis operationer för att öppna luftvägarna och kejsarsnitt hos sådana hundraser som inte kan föda naturligt. Lagen kommer att tillämpas på hundar från och med början av 2024 och för katter från och med början av 2027.
I den nya lagen avgränsas de arter som kan hållas som produktionsdjur, cirkusdjur eller på ambulerande djurutställningar. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att för de nämnda ändamålen hålls endast djur vars djurhållning i praktiken kan ordnas på det sätt som lagen förutsätter. Med statsrådets förordning fastställs senare de arter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur.
En av de helt nya paragraferna i lagförslaget gäller import av katt- och hundvalpar. Paragrafen förbjuder import till Finland av hundvalpar och kattungar som är under sex månader gamla, ifall syftet är att sälja eller på annat sätt överlåta hundvalpen eller kattungen vidare i Finland inom fyra månader från importen. Syftet är att mer effektivt än hittills ingripa i import till och försäljning i Finland av hundvalpar och kattungar som producerats i valpfabriker.
En annan helt ny paragraf fastställer minimikrav för de uppgifter som ska lämnas i marknadsföring gällande försäljning eller annan överlåtelse av hundar och katter. Anmälningar ska innehålla säljarens eller andra överlåtares namn, eventuell uppgift om professionell uppfödningsverksamhet och anknytande identifiering, djurets födelsetid, ålder eller uppskattning av ålder, djurets födelseland och ort. Utöver djurets sjukdomar eller skador ska köparen eller mottagaren även delges andra väsentliga uppgifter om djurets välbefinnande. Syftet med bestämmelsen är att förbättra spårbarheten för hundar och katter som säljs eller överlåts på annat sätt i jämförelse med nuläget.
Lagen begränsar också överlåtelse av djur vid vissa slags evenemang eller på vissa platser: exempelvis förbjuds överlåtelse av djur som lotteri- eller tävlingsvinster, så även försäljning av djur på torg eller marknader. Försäljning av hundar, katter, tamillrar och stora papegojor förbjuds i djuraffärer. Och djur får inte heller överlåtas permanent till under 16-åringar utan vårdnadshavarens samtycke.
I lagen fastställs också ett förbud mot redskap eller anordningar som kan ge upphov till onödig smärta, lidande eller risk för olycka för djuret. För att förbudet ska kunna övervakas effektivt förbjuds nu utöver import, tillverkning, försäljning, överlåtelse och användning av sådana även marknadsföring och innehav av dem. De anordningar och redskap som förbjuds i paragrafen är bland annat spikhalsband, -bett och -sporrar samt som nytt elektriska halsband och andra anordningar som avger elchocker och som fästs vid djuret. Den lista över förbjudna redskap och anordningar som fastställs i lagen kan vid behov kompletteras genom en förordning.
Myndighetssystemet för tillsyn över djurens välfärd förblir i övrigt som förr, med Tullen får befogenhet att övervaka iakttagandet av djurens välfärdsbestämmelser vid EU:s inre gränser. Reformen hjälper med tillsynen över det importförbud som gäller hundvalpar och kattungar som ingår i lagen.
Den nya bestämmelsen i lagen ger anmälningsskyldighet till utnämnda parter som till exempel vid kundbesök har kunnat observera att kunden har ett djur som behöver hjälp, men med stöd av sekretessbestämmelserna har ett sådant djur i behov av hjälp inte tidigare kunnat anmälas till djurskyddsmyndigheterna. I 88 § till den nya lagen fastställs skyldigheten för den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag hos någon av följande aktörer eller som utför motsvarande uppgifter i ett uppdragsförhållande eller som självständig yrkesutövare och som i sin uppgift fått kännedom om ett djur i behov av hjälp är skyldig att utan dröjsmål och oberoende av sekretessbestämmelserna göra en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten och lämna myndigheten de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma saken. Sådana aktörer är exempelvis social- och hälsovården och producenter av dessa tjänster, yrkespersoner inom hälso- och sjukvården, brand- och räddningsväsendet, utsökningsmyndigheten samt församlingen och andra trossamfund. Ändringen är betydelsefull för välfärden hos de djur som hålls som sällskapsdjur, eftersom det trångmål som sällskapsdjur utsätts för inom husets väggar ofta förblir dolt, om inte en utomstående part har möjlighet att anmäla det till djurskyddsmyndigheten.
Lagen om djurvälfärd fastställer att vatten alltid ska finnas tillgängligt för djuren på en permanent hållningsplats för däggdjur och fåglar. Kontinuerlig tillgång till vatten förutsätts dock inte på permanenta hållningsplatser för professionella slädhundsgårdar när vattnet på grund av väderförhållandena fryser. Hunden ska då erbjudas vatten minst tre gånger om dagen. Tikar som ger di och hundvalpar som inte avvants ska dock alltid ha tillgång till vatten på sin permanenta hållningsplats.

Övriga välfärdsbestämmelser för sällskaps- och hobbydjur
Utöver i lagen om djurvälfärd regleras sällskaps- och hobbydjurens välfärd genom flera olika förordningar. Till dessa hänvisas bland annat i följande giltiga (2022) lagar och förordningar:
- Djurskyddslag (247/1996) (i kraft till slutet av 2023)
- Djurskyddsförordning (396/1996)
- Statsrådets förordning om skydd av hundar, katter och andra smådjur som hålls för sällskap och hobby (674/2010)
- Jaktlag (615/1993), i vilken fastställs bland annat om skyldigheten att hålla hundar kopplade och förbudet mot att överge katter
- Ordningslag (612/2003), där paragrafen om hunddisciplin (14 §) innehåller bestämmelser om platser som är förbjudna och tillåtna för katter och hundar
- Lag om transport av djur (1429/2006)
- Lag om identifiering och registrering av djur (1069/2021)
- Jord- och skogsbruksministeriets förordning om identifiering och registrering av hundar (1/2021)
Myndighetstillsyn över sällskapsdjurens välfärd
Myndighetstillsynen över sällskapsdjurens välfärd genomförs av kommunernas tillsynsveterinärer, länsveterinärerna och polisen. Livsmedelsverket publicerar årligen resultaten för myndighetstillsynen över djurens välfärd. Myndigheterna utövar tillsyn över sällskapsdjurens välfärd vid djurskyddsinspektioner på grund av misstanke. Du kan ta del av resultaten från tillsynen i rapporten om djurens välfärd i delen Tillsyn över djurvälfärd – Djurskyddsinspektioner på grund av misstanke.
Läs mer på Livsmedelsverket webbplats:
Tillsyn över hästtransporter
Inspektioner av hästtransporter genomförs av djurskyddsmyndigheterna i samband med inspektioner av djurtransporter. Några tiotal hästtransporter inspekteras årligen, och andelen missförhållanden har varierat mellan 18–50 % under de senaste åren. Exempelvis inspekterades 24 hästtransporter år 2021, varav missförhållanden framkom i hälften. Missförhållandena var typiskt sett förknippade med avsaknaden av tillstånd, behörighetsintyg eller transportdokument.
I huvudstadsregionen gäller de flesta djurskyddsanmälningar hundar
Enligt en finländsk undersökning gäller den största delen av djurskyddsanmälningarna i huvudstadsregionen (70 %) hundar, 27 % gäller katter och 10 % övriga sällskapsdjur. De vanligaste orsakerna till anmälningar är misstankar om en olämplig livsmiljö för djuret och att det rastas för lite. Anmälningar som görs om katter och övriga sällskapsdjur gäller oftast en olämplig diet och livsmiljö samt otillräcklig grundläggande vård. Orsaken till anmälningar som görs om hundar är oftast att hunden rastas för lite, att den skäller högt, att den är aggressiv eller att människan behandlar hunden våldsamt.
Läs mer:
Valtonen, E-M. I., Koskela, T., Valros, A., & Hänninen, L. 2021. Animal welfare control – inspection findings and the threshold for requesting a police investigation. Frontiers in Veterinary Science 8
Import till Finland av djur som hålls som sällskaps- och hobbydjur
Import som strider mot bestämmelserna
År 2014 fattade Evira (nuvarande Livsmedelsverket) 20 förvaltningsbeslut om olaglig import av djur från länder utanför EU. År 2015 var motsvarande antal förvaltningsbeslut 40. Mängden olaglig import av djur verkade då öka, och myndigheterna når inte all olaglig import.
Särskilt katter och hundar importeras till Finland i strid med importbestämmelserna. De kattungar och hundvalpar som införs i landet i strid med bestämmelserna kan ha sitt ursprung i så kallade valpfabriker. Det finns inte nödvändigtvis uppgifter om sådana kattungars och hundvalpars ursprung, och djurens välfärd kan ha försummats. Olaglig import är även förknippad med import av allvarliga sjukdomar, till exempel rabies och echinokockinfektion till Finland.
Sällskapsdjur som reser inom EU ska då de korsar riksgränser ha identifieringsmärkning och ett djurpass (hundar, katter, illrar och tamillrar). Europeiska unionens djurpass som har varit i bruk sedan år 2004 har underlättat sällskapsdjurens resor i Europa. EU:s förordning om sällskapsdjur (576/2013) som började tillämpas från och med slutet av år 2014 ändrade till vissa delar de resebestämmelser som gäller sällskapsdjur. Sällskapsdjur som förs in i landet från länder utanför EU ska vara identifieringsmärkta med chip och vaccinerade mot rabies. Dessutom ska hundar ha givits läkemedel mot echinokockinfektion (se Djurens välfärd i Finland II).
Varje år förs även hundar och katter in i Finland utan nödvändig dokumentation. Djuren säljs på olika webbplatser och i olika försäljningsannonser. Djurets köpare ska säkerställa att djuret har införts i landet lagligt. Ägaren till ett djur som införts i landet olagligt är själv ansvarig för följderna, exempelvis att returnera djuret till ursprungslandet eller avlivning. Ägaren svarar även för alla de kostnader som förknippas med åtgärderna. Olaglig import kan medföra straffrättsligt ansvar.
Hur identifierar man ett olagligt djur? Observera minst följande faktorer:
- Djuret är billigt
- Djurets importör kan inte uppvisa de intyg som berättigar till import av djuret
- Intygen är förfalskade
- Djuret har ett utländskt vaccinationskort och inga andra intyg
- Ett djur som har importerats från ett annat land kan ha en tatuering som identifieringsmärkning – i Finland används inte längre tatuering som officiell identifieringsmärkning
- En säljare som befinner sig utanför EU bedyrar att alla dokument är i sin ordning – köparen ska säkerställa att importkraven uppfylls
- Man lovar att skicka dokumentationen i efterhand
- Ett djur som har fötts utanför EU har ett EU-pass – EU-pass kan endast beviljas i EU
- De olika handlingarna om djuret stämmer inte överens sinsemellan – kräv alltid att får se alla handlingar
Ibland konstateras brottet mot importvillkoren först efter gränsöverskridandet. I allmänhet har ett djur som överförts icke-kommersiellt inte uppvisats för Tullens granskning, eller ett djur har införts i Finland för överlåtelse utan veterinärmedicinsk gränsgranskning kamouflerat som en icke-kommersiell överföring. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten (kommunal- eller stadsveterinären) genomföra en granskning av djuret i enlighet med lagen om djursjukdomar, vilket innefattar en granskning av dokumentationen och undersökning och identifiering av djuret. En klinisk allmänundersökning genomförs särskilt för att identifiera rabies och andra smittsamma sjukdomar.
Ödet för djur som har införts olagligt i Finland från länder utanför EU
Då det gäller djur som har importerats eller införts olagligt till Finland för mindre än sex månader sedan, besluter Livsmedelsverket om de åtgärder som ska vidtas ifall man har försummat att iaktta kraven, även då djuret inte skulle ha symtom på rabies. Ett djur som har importerats olagligt kan enligt lagstiftningen påföras återbördande till ursprungslandet, avlivning eller karantän som har godkänts av regionförvaltningsverket. I Finland finns ingen offentlig karantän, så i sådana fall ska djurets ägare själv skaffa ett karantänutrymme och få det godkänt av regionförvaltningsverket.
Vid landsvägsgränser returnerar Tullen ett djur som införs olagligt till ursprungslandet. På flygplatsen är det i praktiken svårare att returnera ett djur som Tullen har konstaterat ha införts olagligt till ursprungslandet. I sådana fall kan djuret en kort tid hållas avskilt i flygplatsens lokaler under myndigheternas uppsikt, tills det går att returnera det. Ifall det inte går att returnera djuret ska det avlivas.
Att hålla vilda djur som sällskapsdjur ska inte uppmuntras
Import av ett vilt djur som sällskapsdjur kräver ett importtillstånd beviljat av Livsmedelsverket. Utöver sjukdomsrisken påverkas beviljandet av importtillstånd och importvillkoren av djurskyddsfaktorer samt skydd av utrotningshotade arter. Vilda djur såsom apor saluförs på webbens gratissidor. Annonserna är förmodligen svindelförsök, eftersom privatpersoner inte beviljas importtillstånd för apor.
Finland har i egenskap av Europarådets medlemsstat undertecknat konventionen om skydd av sällskapsdjur. Enligt konventionen har människan moraliskt skyldighet att respektera alla levande varelser. Det stora antalet djurarter som människor håller ger upphov till problem för människornas och djurens hälsa och säkerhet. Av de ovannämnda orsakerna konstateras i konventionen att hållande av vilda djur som sällskapsdjur inte ska uppmuntras. På grund av konventionen beviljar Livsmedelsverket huvudsakligen inte importtillstånd för vilda djur som sällskapsdjur. Hittills har importtillstånd inte beviljats för följande arter:
- Apor
- Manguster (Herpestidae)
- Kängurur (Macropodidae)
- Import av F1-F4 generationer av korsningar med tamhundar och tamkatter är förbjuden, till exempel F1-F4 Savannah-katter eller F1-F4 hundvargar.
Vilda djur kan sprida smittsamma sjukdomar. Sjukdomar som sprider sig till människor kallar för zoonoser. Särskilt apor sprider många smittsamma sjukdomar som är farliga för människor och djur, exempelvis ebola och andra smittsamma sjukdomar som orsakar hög dödlighet, men även tuberkulos och andra sjukdomar som utvecklas långsamt.
Importtillstånd kan beviljas för små däggdjur som kan lämpa sig som sällskapsdjur, och som inte ger upphov till risk för spridning av djursjukdomar. Ett sådant däggdjur är exempelvis den afrikanska dvärgigelkotten.
Läs mer:
Tullen: Köp av sällskapsdjur från utlandet
Tullen: Sällskapsdjur med på resa
Livsmedelsverket: Kommersiell import och export – livsmedel, djur, animaliska och vegetabiliska produkter
Regleringen av den internationella handeln med utrotningshotade vilda djur

Handeln med exotiska sällskapsdjur, exempelvis papegoj- och reptilarter, har lett till att den naturliga populationen av flera arter har äventyrats. Av denna orsak omfattas exempelvis så gott som alla papegojarter och flera ödel-, orm-, sköldpadds-, och grodarter av CITES-konventionen som reglerar den internationella handeln med hotade arter av den vilda floran och faunan.
I Finland har CITES-konventionen verkställts genom EU-förordningar som reglerar handeln med djur och växter samt import och export över EU:s yttre gränser. Regleringen gäller även djur som importeras eller exporteras i icke-kommersiellt syfte. Dessutom reglerar EU-förordningarna även handeln mellan och inom EU:s medlemsstater. När man anskaffar och transporterar ett sällskapsdjur ska man alltid säkerställa huruvida import, export eller handel med djuret är förbjudet eller tillståndspliktigt enligt EU-lagstiftningen.
Välfärdsaktörer för sällskaps- och hobbydjur
Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande
Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande har som mål att främja sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande samt samarbeta med aktörer och amatörer inom branschen. Delegationens uppgifter är att främja betydelsen av sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande och uppskattning i samhället samt att stödja och främja samarbetet mellan myndigheter och andra aktörer för att förbättra djurens välbefinnande. Övriga uppgifter inkluderar uppföljning och utvärdering av utvecklingen av sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande, lämnande av förslag för den långsiktiga utvecklingen av djurens välfärd samt avgivande av utlåtanden som gäller betydande projekt och förslag i anknytning till sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande.
Enligt den gemensamma definitionen för delegationerna för djurens välbefinnande är välbefinnande djurets upplevelse av dess eget psykiska och fysiska tillstånd. Då det gäller sällskaps- och hobbydjur omfattar definitionen av välbefinnande en stor mängd djur, exempelvis hästar, hundar, katter, gnagare, kaniner, fåglar samt terrarie- och akvariedjur.
Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande granskar välbefinnande via tre rättigheter. Djur är väsen som har känslor och som man med motiverade skäl kan anse ha rättigheter. Rättigheterna innebär att människor har skyldigheter gentemot djuren. Djurens rättigheter riktas bland annat mot att trygga deras välfärd: djur har alltså rätt att bli behandlade på ett sätt som stöder deras välbefinnande. Människor har skyldigheter som motsvarar denna rättighet.
Rättigheter kan vara negativa eller positiva. Negativa rättigheter hänvisar till rätten att inte bli störd eller hindrad av andra parter, positiva rättigheter förutsätter å andra sidan stöd och hjälp av andra. Användningen av ordet rättighet i detta sammanhang förpliktar personer som är verksamma med djur.

För att främja djurens välfärd tar delegationen regelbundet ställning och avger utlåtanden. Du hittar utlåtandena och protokollen på delegationens ämnessida på jord- och skogsbruksministeriets webbplats. Du kan även läsa utlåtanden och aktuella nyheter om delegationens möten på webbplatsen eläintieto.fi.
Läs mer om delegationens verksamhet (på finska):
- Insekternas välfärd ska beaktas vid uppfödning och användning
- En människas sällskap är en annan människas mat – insekternas välfärd ska ombesörjas oberoende av användningssyfte
- Fri utevistelse för katter bör förbjudas
- Invasiva främmande arter som sällskapsdjur – vad göra med hembytare?
- Sköt om sällskapsdjurets tänder
- Minneslista för dig som tar ett sällskapsdjur
- Skydda sällskapskaninen från den dödliga RHD-sjukdomen med ett vaccin
- Sällskapsdjur, socialarbete och pengar – vad har dessa att göra med varandra?
- Avel av sällskapsdjur producerar vackra individer, men även lidande
- Rullstol för djur kräver övervägande från fall till fall
- Vi bör ingripa tidigare i avelns välfärdsproblem
- En positivlista säkerställer att tigrar och pandor inte blir sällskapsdjur
- Jägarens rätt att döda en förvildad katt bör tas bort ur jaktlagen
- Kattens liv är lika värdefullt som hundens
- Fiskar förtjänar samma behandling som andra djurgrupper
- Att ta djur som har fångats i naturen till sällskapsdjur bör förbjudas
- Djurens värde dryftades vid ett sameuropeiskt möte
- Uppmärksamhet bör fästas vid förebyggande av sjukdom då det gäller hundimport
- Vård för sällskapsdjuret, men med vilka pengar och till vilket pris?
- Import av en Rescue-hund – risk, välgärning eller övervägd anskaffning?
- Djuret har ett egenvärde
- De europeiska delegationerna för djurens välfärd samlades på Ständerhuset
- Övergången från kommunal till privat veterinärjouren för sällskapsdjur kan försämra sällskapsdjurens välfärd
Sällskaps-, hobby- och keldjursföreningar i Finland
Finska kennelklubben har som mål att öka nyttan med hundhållning för individer och samhället genom att främja hundarnas hälsa och välfärd, hundhobbyn och kennelklubbens samhälleliga effektivitet.
Finlands kattförbund har som mål att förena, främja och övervaka uppfödningen av raskatter och upprätthålla ett enhetligt riksomfattande register över raskatter. Förbundet har även som mål att öka uppskattningen av katter och förbättra behandlingen av dem samt främja katthobbyns spridning i vårt land.
Finlands ryttarförbund rf är ett centralförbund för ridsporten som främjar ridsporten som en allmän form av idrott och fysisk fostran, arrangerar ridtävlingar och utvecklar ridundervisningen och träningen i vårt land.
Suomen Hippos ry är ett riksomfattande centralförbund för den finländska travsporten och hästuppfödningen. Dess viktigaste uppgifter är att föra ett register och stamböcker över alla de hästraser som uppföds i Finland samt leda och övervaka travtävlingsverksamheten i vårt land. Dessutom utövar Suomen Hippos utbildnings-, organisations- och publikationsverksamhet.
Djurskyddsföreningens verksamhet för sällskapsdjurens väl
SEY Djurskyddet Finland omfattar 39 medlemsföreningar på olika håll i Finland. De självständiga medlemsföreningarna jobbar bland annat med att hjälpa hittedjur och hemlösa djur. Flera av föreningarna driver egna hittedjurshus.
Enligt SEY Djurskyddet Finland utgörs sällskapsdjurens mest typiska djurskyddsproblem för hundar av brist på motion och hållning i ostimulerande förhållanden. Valpfabrikerna är ett allt allvarligare problem över hela Europa. Hundar utsätts även för direkt grymhet och våld.
I Finland är katterna de sällskapsdjur som oftast behöver hjälp. Minst 20 000 övergivna eller förvildade katter behöver människans hjälp årligen. De förvildade kattpopulationerna ökar och det finns mer hemlösa katter än vad det finns goda hem för dem.
Typiska problem med små sällskapsdjur, exempelvis kaniner och gnagare, är små och ostimulerande hållningsplatser och felaktig utfodring. Även bristfällig vård av smärta och sjukdomar är ett problem.
SEY har publicerat talrika guider om sällskaps- och hobbydjurens välfärd, exempelvis
- Hästen som hobbykompis (på finska)
- Guide för förnuftiga hundköpare (på finska)
- En välmående hund
- En välmående katt
- SEY sällskapsdjursinfo: Info om gnagare och kaniner (på finska)
Det huvudsakliga verksamhetsområdet för Helsingin eläinsuojeluyhdistys HESY är att hjälpa hemlösa djur. HESY vårdar huvudstadsregionens hittedjur på hittedjurshuset i Vik och sköter uppföjningsvården för de djur som inte har hittat en ägare via Vik. HESY sköter även hittedjur från Sjundeå, med undantag av hundar. HESY hjälper i mån av möjlighet landskapens djurskyddsorganisationer både med bidrag och genom att ta emot djur för vård i sina utrymmen. Allt fler omhändertagna djur kommer också till HESY för att vårdas.
Lemmikkilinnut Kaijuli ry är Finlands största sällskapsfågel- och papegojförening som strävar efter att främja sällskapsfåglarnas välfärd och ordna hobbyverksamhet för fågelentusiaster.