Försöksdjur används vid vetenskaplig forskning, undervisning och testning av säkerheten för olika kemikalier och föreningar. Genomförande av djurförsök är tillståndspliktigt. Verksamheten styrs av principen om att ersätta försöksdjur, minska användningen av dem och förbättra försöksdjurens välbefinnande, som ska iakttas i all försöksdjursverksamhet. I denna del av rapporten Djurvälfärd i Finland III behandlas försöksdjurens välfärd och granskas bland annat den mängd försöksdjur som används samt svårighetsgraden för den smärta som åsamkas försöksdjuren.
Inledning
Användningen av djurförsök regleras av EU-direktiv (2010/63/EU) om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. För genomförande av djurförsök krävs utbildning och därigenom påvisad kompetens. För varje djurförsök ska tillstånd sökas på förhand av en myndighet. Tillstånden beviljas av en projekttillsståndsnämnd som består av bland annat representanter från vetenskaps-, industri- och etiksektorn samt djurskyddsorganisationer.
Det är viktigt att säkerställa skyddet av och välfärden hos försöksdjur på internationell nivå. Välfärden och skyddet ska förbättras i och med att ny vetenskaplig information finns tillgänglig om de faktorer som påverkar djurens välfärd och deras förmåga att förnimma smärta.
I praktiken närmar man sig ofta försöksdjurens välfärd ur en synvinkel där smärtlindring eller eliminering av smärta är i fokus. Smärtfrihet garanterar dock inte djurets välfärd. Välbefinnandet påverkas framför allt av hur djuret klarar av att anpassa sig: hur det kan påverka sina egna förhållanden och göra val samt förverkliga sina artenliga beteendebehov.
Ett försöksdjurs liv bör vara så gott som möjligt från dess födelse till dess död. Försöksdjur kan vara tvungna att leva i begränsade livsmiljöer och de kan i forskningssyfte utsättas för åtgärder som ger upphov till smärta eller lidande. Lagstiftningen förutsätter att djur som används vid djurförsök ska tillfogas så lite smärta, plågor, lidande eller bestående men som möjligt.
Försöksdjurens välbefinnande tryggas genom en skyldighet till förfining (refinement), som är en av 3R-principerna. Förbättring av djurens välbefinnande bör tillämpas när man föder upp och håller djur samt genomför åtgärder. Förbättring innebär att man förebygger eller minimerar det lidande som djuret orsakas och aktivt främjar djurets välbefinnande.
Författarna är ledande expert Satu Raussi och specialist Tiina Kauppinen från Djurens välfärdscentral.
Syftet med lagen är att skydda försöksdjur från onödigt lidande
I Finland regleras genomförandet av djurförsök av lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål . Syftet med lagen är att säkerställa att djur hålls och används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål enbart av behövliga och viktiga orsaker, att de används i så liten utsträckning som möjligt, och att de tillfogas så lite smärta, plåga, lidande eller bestående men som möjligt.
I lagen avses med djurförsök all användning av djur i experimentsyfte, för andra vetenskapliga ändamål eller för undervisningsändamål, som kan orsaka djuret smärta, lidande, ångest eller bestående men som kan jämföras med minst en förnimmelse av ett nålstick som utförts i enlighet med god veterinärmedicinsk praxis. Dessutom avses med djurförsök alla åtgärder som har som mål, eller som sannolikt kan leda till, att det föds eller kläcks ett genetiskt modifierat djur eller något annat djur eller framställs och upprätthålls en genetiskt modifierad djurstam på ett sådant sätt att djuren kan orsakas smärta, lidande, ångest eller bestående men. Ett försök för ett enskilt djurs vidkommande inleds när djuret första gången förbereds för att användas för ett försök och avslutas när observationerna av ett levande djur har slutförts.
Försöksdjurslagen tillämpas inte på metoder som sannolikt inte tillfogar djuret smärta som kan jämföras med minst en förnimmelse av ett nålstick eller större smärta, plåga, lidande eller bestående men. Exempelvis utgör alltså ett blodprov ett djurförsök. Lagen gäller inte heller för jordbruks-, veterinärmedicinska eller konventionella metoder som används i skötseln av andra djur än de som används i försöksändamål och inte heller metoder som följs för identifiering av djur (exempelvis ringmärkning av fåglar, märkning av fisk).
Mer detaljerat tryggas försöksdjurens välfärd i statsrådets förordning om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål . Lagen och förordningen verkställer EU:s försöksdjursdirektiv, vars slutliga mål det är att i sin helhet ersätta åtgärder som genomförs med hjälp av levande djur, så fort det är vetenskapligt möjligt.
Genomförandet av djurförsök styrs av principen om 3R
Det lagstadgade rättesnöret för försöksdjursverksamhet är 3R-principen (refinement, replacement, reduction). Alltid då det är möjligt ska djuren ersättas med forskningsmetoder utan djur. Man ska sträva efter att minska antalet djur som används vid försök; djur får användas endast i den utsträckning det är oundvikligt för att få ett statistiskt tillförlitligt resultat. Djurens välbefinnande vid försöksanvändningen ska förbättras: den smärta och det lidande som djuren förnimmer ska minimeras och deras välbefinnande främjas exempelvis genom smärtlindring och stödjande vård samt genom att möjliggöra för djuren att förverkliga sina artenliga beteendebehov.

Metoder för att främja djurens välfärd vid försöksdjursverksamhet
- Kontinuerlig utveckling av metoderna för att föda upp, hålla och vårda djuren så att man i dem allt bättre beaktar djurets artenliga miljö- och beteendebehov.
- Planering och genomförande av försöksåtgärder så att djurets välbefinnande inte försämras eller försämras så lite som möjligt. Under försöksåtgärderna kan miljön och skötseln anpassas så att den stress djuren upplever kan minskas.
- Kompetent personal, vars kunskaper och färdigheter upprätthålls genom kontinuerlig utbildning.
- En god livsmiljö: en lämplig, tillräckligt rymlig, bekväm, mångsidig och säker miljö, där det för djuret finns lämpligt bomaterial och/eller en bolåda, aktivitetsobjekt samt för sociala djur sällskap av artfränder.
- God försöksplanering och hantering av statistiska metoder: val av den forskningsmetod och de statistiska metoder som är bäst för djurets välfärd med tanke på erhållandet av tillförlitliga försöksresultat. Pålitlig bedömning av det behövliga antalet djur samt förhindrande av bias (experimental bias).
- God vård: lämplig utfodring och vattning, god hygien, tillräcklig uppföljning av djurets välfärd och ändamålsenliga kunskaper för att hantera djuren. Djuren har en positiv och tillitsfull attityd gentemot människan och är vana vid människans hantering och åtgärderna.
- Goda åtgärdstekniker: hantering av djuren och förvaltning av försöksteknikerna så att man kan välja de metoder som är bäst med tanke på djurens välfärd och undvika åsamkande av onödigt lidande. I mån av möjlighet förknippas åtgärderna med positiva förnimmelser hos djuren.
- God hälsa: spridning av sjukdomsalstrare och risken för skador förhindras
- Förhindrande och lindring av smärta och lidande: Åtgärderna väljs så att de ger upphov till så lite skada som möjligt eller ingen skada alls för djuret. Vid behov användning av ändamålsenliga narkos- och smärtlindringsmetoder.
- God uppfödning: beaktande av art- och stamspecifika specialbehov samt specialbehov som beror på genmodifiering vid avel, uppfödning och uppföljning av välbefinnandet.
- Beaktande av skador som beror på arvsmassan: förhindra eller begränsa till ett minimum att artificiella modifieringar av arvsmassan inverkar på djurens välfärd. Planering av åtgärderna så att samverkan av dem och den skada som arvsmassan ger upphov till inte blir för stor.
- Användning av tidiga mänskliga slutpunkter: avelsdjuren byts ut ofta och innan deras välbefinnande försämras, avkomman följs upp och möjligast tidig avlivning av individer som är i dåligt skick. Val av slutpunkten för en åtgärd och avbrytningskriterier så att man uppnår tillförlitliga forskningsresultat, djuret åsamkas så lite skada som möjligt eller ingen skada alls, och skadans varaktighet är så kort som möjligt.
- Smärtfri död: avlivning av djuret genom att använda ändamålsenliga metoder och åsamka djuret möjligast lite lidande, så att man samtidigt säkerställer erhållandet av tillförlitliga försöksresultat.
(Källa: Delegationen för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål)
Etiska frågor vid användningen av försöksdjur
Djurförsök är inte ett självändamål, utan ett medel för att skaffa vetenskaplig information. Etiken för användning av försöksdjur är utgångspunkten i all den forskning som utnyttjar djur. För att tillstånd för djurförsök ska kunna beviljas ska de etiska grunderna vara starka och logiska. Man vill helt och hållet avstå från försök som ger upphov till allvarliga skador för försöksdjurens välbefinnande. Projekttillståndsnämnden, delegationen för skydd av försöksdjur och välbefinnandegrupper för djur har en central roll vid elimineringen av allvarligt lidande hos djuren.
På samma sätt som djurskyddslagen har den lagstiftning som gäller djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål sin utgångspunkt i skyddet av djuren. Syftet med lagen är att säkerställa att djur hålls och används för enbart av behövliga och viktiga orsaker, att de används i så liten utsträckning som möjligt, och att de tillfogas så lite smärta, plåga, lidande eller bestående men som möjligt.
I praktiken genomförs djurförsök till största delen för den biologiska grundforskningens behov i syfte att öka kunskapen och förståelsen om exempelvis människokroppens biologiska mekanismer och reaktioner. Även andelen tillämpad forskning är betydande i djurförsöken. Djurförsök genomförs bland annat vid forskningen om allvarliga neurologiska och mentala störningar hos människan (exempelvis Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, MS, epilepsi, migrän, depression och beroenden), hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer och behandlingsmetoder mot dessa.
Den skada som djuren åsamkas på grund av djurförsöken får inte vara större än nyttan för människorna, men avvägandet av skadan och nyttan är en mångfacetterad värderingsfråga. Aktörer inom försöksdjurssektorn ska kunna motivera den etiska acceptabiliteten för djurförsöken samt ta ställning till försökens nödvändighet.
Det är viktigt att forskare som genomför djurförsök själva deltar i diskussionen om djurförsökens etik. Vid det etiska avvägandet handlar det inte om meningsskillnader. Etikens teorier hjälper att observera följderna av varje etiskt val. Med hjälp av etiska bedömningssystem kan man observera vilket slutresultat som uppnås genom användningen av vilket system, huruvida man önskar det slutresultatet, och huruvida man kan godkänna det man kommer att uppnå.
När djurförsökens etiska nödvändighet och etiska acceptabilitet avvägs räcker det inte med bara 3R, det vill säga ersättning av djurförsök, begränsning av antalet djur i försöken och förbättring av djurens välfärd. Det behövs en öppen diskussion om vad man sträver efter genom djurförsök, vad man kan uppnå genom djurförsök och vilken slags användning av djur som är acceptabel i samhället. Utöver de forskare som genomför djurförsök behövs även etiker, filosofer, samhällsvetare, djurskötare, djurskyddare och vanliga medborgare med i diskussionen. Den kunskap som uppnås genom djurförsök nyttjar oss alla, och därför har alla rätt att delta i diskussionen om dem.
Mängden försöksdjur som används och tillstånd som har beviljats för djurförsök
Tillstånd för djurförsök beviljas av den projekttillståndsnämnd som tillsatts av statsrådet och som bedömer varje enskilt tillstånd för djurförsök. Djurförsök får endast genomföras av nödvändiga och viktiga skäl, och den nytta som förväntas uppnås genom försöket ska stå i acceptabelt förhållande till den skada som djuren åsamkas. Om alla projekt som beviljats tillstånd för djurförsök publiceras lättfattliga sammandrag till påseende för allmänheten. För en del av projekten genomförs retroaktiv utvärdering efter projektets slut. Användningen av försöksdjur styrs och övervakas av regionförvaltningsverken i Södra och Östra Finland.
År 2022 användes i Finland sammanlagt 93 650 försöksdjur för åtgärder och för skapande och upprätthållande av genmodifierade stammar (bild 3). Med åtgärd avses en sådan användning av djuret, som hos djuret ger upphov till smärta, plåga, lidande eller bestående men som är jämförbart med minst ett nålstick. 96 896 djur användes för annat än åtgärder. Med övrig användning avses uppfödning eller upprätthållande av djuret för forskningsändamål; exempelvis användning där man av djuret samlar in vävnader för forskning efter att djuret avlivats. Det totala antalet djur som användes för åtgärder och övrig användning var 190 546. Antalet djur som används för åtgärder och övriga ändamål har under de senaste åren hållits på en relativt oförändrad nivå.

Mer än hälften av de djurförsök som genomförs i Finland görs på möss: mössens andel av de djur som användes för åtgärder var 61 % år 2022. Näst mest användes fiskar, 18 %, och råttor, 11 %. Dessutom användes bland annat gnagare, kaniner, fåglar, får, svin, nötdjur, hästar och hundar. Även användningen av sällskapshundar och -katter vid undersökningar räknas med i användningen av försöksdjur; i praktiken tas av de sällskapsdjur som fungerar som försöksdjur ett blodprov i forskningssyfte. År 2022 deltog i Finland 1 081 hundar och 182 katter i sjukdomsgenetisk forskning och metabolismundersökningar samt i patientundersökningar (Tabell 14). På hundar som uppfötts i laboratorier genomfördes år 2022 28 åtgärder, varav 20 var användning på nytt (djuret hade använts tidigare i en annan undersökning).
Tabell 14. Antalen försöksdjur i Finland enligt art samt antalen djur som använts för något annat än åtgärder under åren 2007–2022. Källa: Regionförvaltningsverket i Södra Finland
2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | 2022 | |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
möss | 101501 | 78446 | 67684 | 77873 | 73503 | 67758 | 69793 | 60988 | 44926 | 57839 | 53001 | 51557 | 53124 | 61270 | 52874 | 50238 |
råttor | 28585 | 26058 | 21130 | 18212 | 18586 | 30568 | 25469 | 17655 | 22980 | 15297 | 13472 | 10951 | 9960 | 10487 | 9845 | 8966 |
marsvin | 400 | 215 | 171 | 0 | 11 | 151 | 122 | 33 | 50 | 10 | 9 | 1 | 2 | 8 | 4 | 0 |
hamstrar | 59 | 302 | 66 | 199 | 201 | 184 | 105 | 13 | 197 | 273 | 149 | 72 | 180 | 64 | 415 | 274 |
övriga gnagare | 4156 | 3142 | 2405 | 2325 | 2682 | 3527 | 4185 | 4312 | 0 | 1364 | 690 | 2539 | 2315 | 4745 | 2018 | 1972 |
kaniner | 632 | 814 | 750 | 533 | 357 | 302 | 259 | 177 | 213 | 237 | 227 | 186 | 160 | 92 | 44 | 89 |
katter | 0 | 0 | 0 | 429 | 454 | 831 | 707 | 452 | 100 | 259 | 311 | 218 | 178 | 138 | 142 | 182 |
hundar | 82 | 54 | 92 | 3968 | 2805 | 3276 | 6191 | 4260 | 2619 | 3961 | 3061 | 6297 | 2196 | 1283 | 1918 | 1209 |
övriga köttätare | 150 | 761 | 162 | 390 | 656 | 48 | 92 | 11 | 270 | 18 | 107 | 35 | 91 | 160 | 413 | 493 |
hästar, åsnor och korsningar | 61 | 37 | 8 | 0 | 23 | 10 | 15 | 26 | 48 | 76 | 77 | 236 | 45 | 114 | 74 | 101 |
svin | 600 | 819 | 713 | 880 | 681 | 1124 | 565 | 431 | 479 | 611 | 632 | 958 | 919 | 772 | 448 | 385 |
getter | 0 | 0 | 0 | 0 | 40 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
får | 465 | 571 | 1005 | 723 | 684 | 274 | 1027 | 1379 | 1128 | 1350 | 1319 | 1348 | 1243 | 692 | 625 | 564 |
nötkreatur | 76 | 300 | 2 | 19 | 63 | 101 | 133 | 309 | 87 | 541 | 216 | 190 | 272 | 219 | 608 | 399 |
övriga däggdjur | 513 | 84 | 238 | 239 | 17 | 15 | 6 | 0 | 2880 | 103 | 1533 | 319 | 119 | 134 | 150 | 169 |
vaktlar | 0 | 0 | 34 | 0 | 0 | 0 | 0 | – | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
hönor | – | – | – | – | – | – | – | 7 | 3646 | 8411 | 8485 | 5468 | 2785 | 5039 | 479 | 2393 |
övriga fåglar | 7033 | 5568 | 6389 | 2421 | 4426 | 4595 | 9064 | 2510 | 717 | 501 | 404 | 1063 | 1296 | 1082 | 743 | 486 |
reptiler | 137 | 317 | 35 | 0 | 15 | 0 | 169 | 0 | 0 | 0 | 0 | 30 | 0 | 0 | 0 | 0 |
groddjur | 151 | 34 | 0 | 0 | 73 | 55 | 71 | 4 | 10 | 2 | 0 | 77 | 0 | 5 | 250 | 157 |
fiskar | 22472 | 21078 | 7747 | 13512 | 30766 | 65393 | 54995 | 52975 | 18349 | 14762 | 18882 | 29178 | 23572 | 33682 | 21719 | 14179 |
Användning av djur vid åtgärder totalt | 167 073 | 138 600 | 108 631 | 121 723 | 136 043 | 178 212 | 172 968 | 145 542 | 98 699 | 105615 | 102 575 | 110 723 | 98457 | 119986 | 92769 | 82256 |
Djur som använts för skapande och upprätthållande av GM-stammar | 12117 | 11394 | ||||||||||||||
Annan åtgärdsanvändning än sådan som faller under tillstånd för djurförsök/projektgodkännande | 1631454 | 262497 | 316476 | 241 043 | 252 146 | 224 071 | 166 428 | 142600* | 157065 | 168548 | 169 233 | 151 740 | 162040 | 212258 | 137108 | 96896 |
Djur som använts vid åtgärder och för annat totalt | 1 798 527 | 401 097 | 425 107 | 362 766 | 388 189 | 402 283 | 339 396 | 145 542 | 255 764 | 274 163 | 271 808 | 262 463 | 260497 | 332244 | 241994 | 190546 |
År 2022 var 48 % av de försök som gjordes på levande djur i Finland förknippade med grundforskning. Målet med grundforskning är att öka kunskapen och förståelsen; man utreder exempelvis sjukdomarnas mekanismer och kroppens reaktioner på nya situationer. 43 % av djurförsöken utgjordes av tillämpad eller translationell forskning. Med hjälp av tillämpad forskning söker man efter behandlings- och botemedel mot människans (och andra djurs) sjukdomar; translationell forskning strävar efter snabbt införlivande och utnyttjande av grundforskningsresultat i kliniska undersökningar och behandlingsmetoder. De övriga 9 % av de djurförsök som genomfördes i Finland år 2022 förknippades med den lagstadgade testningen av föreningar, rutinproduktion av antikroppar, undervisningsändamål och skydd av naturmiljöer och arter. (figur 4)

Användningen av försöksdjur klassificeras enligt åtgärdernas svårighetsgrad
Från och med år 2014 har antalen försöksdjur statistikförts separat även enligt åtgärdernas svårighetsgrad (figur 5). Svårighetsgraden för det lidande som åsamkas vid ett djurförsök bedöms enligt EU:s skala lindrig, måttlig, svår samt ingen återhämtning. Den smärta, de plågor, det lidande och de bestående men som djuret förnimmer bedöms i samband med varje åtgärd som genomförs.
Klassificering av svårighetsgraden för djurförsök
Lindrig: Åtgärder som genomförs på djuret till följd av vilka djuret sannolikt förnimmer smärta, plågor eller lidande som är lindriga och kortvariga samt åtgärder som inte i betydande grad försvagar djurets välbefinnande eller allmäntillstånd.
Måttlig: Åtgärder som genomförs på djuret till följd av vilka djuret sannolikt förnimmer smärta, plågor eller lidande som är måttliga och kortvariga, eller lindriga och långvariga, samt åtgärder som sannolikt försvagar djurets välbefinnande eller allmäntillstånd måttligt.
Svår: Åtgärder som genomförs på djuret till följd av vilka djuret sannolikt förnimmer smärta, plågor eller lidande som är svåra, eller långvariga och måttliga, samt åtgärder som sannnolikt allvarligt försvagar djurets välbefinnande eller allmäntillstånd.
Ingen återhämtning: Åtgärder som i sin helhet genomförs under helnarkos och efter vilka djuret inte längre återfår medvetandet.

År 2022 genomfördes åtgärder som klassificeras som svåra på 2 308 möss, 1 026 råttor, 60 övriga gnagare och 7 zebrafiskar. Åtgärder som ger upphov till svåra skador genomfördes huvudsakligen inom tillämpad och translationell forskning, bland annat inom forskning som utreder nervsystemets funktion och mentala sjukdomar, olika former av cancer, hud-, ögon- och öronsjukdomar samt smittsamma sjukdomar.
Lättfattliga sammandrag av de projekt som beviljats tillstånd från och med 2013 finns på webbplatsen för regionförvaltningsverket i Södra Finland.
Verksamheten vid försöksanläggningar övervakas av myndigheterna
Tillsynen över försöksdjursanläggningar grundar sig på riskbedömning, enligt vilken anläggningarna har indelats för inspektion två gånger om året, en gång om året, eller vartannat eller vart tredje år. Riskbedömningen tar hänsyn till bland annat hurdana försök som utförs på anläggningen, vilka djurarter och hur många djur som hålls på anläggningen samt resultaten av tidigare inspektioner. Inspektioner utförs dessutom för att övervaka försök samt om tillsynsmyndigheten får en anmälan om misstanke om brott mot lagstiftningen.
De senaste åren har man vid inspektionerna observerat små brister på 8–15 % av de inspekterade anläggningarna. Förekomsten av måttliga brister har varierat mer (tabell 15). Allvarliga brister har uppdagats väldigt sällan. Regionförvaltningsverket i Södra Finland publicerar tillsynsresultaten årligen på sin webbplats.
Tabell 15. Brister som uppdagats på försöksdjursanläggningar åren 2013–2022, % av de inspekterade objekten. År 2020 inspekterades endast en anläggning, på grund av vilket procentandelarna för ifrågavarande år fattas ur tabellen. Källa: Regionförvaltningsverket i Södra Finland
Små brister | Måttliga brister | Allvarliga brister | Brister som leder till åtalsprövning | ||
---|---|---|---|---|---|
2013-2014 | 28 | 17 | 6 | 0 | |
2015 | 30 | 41 | 3 | 0 | |
2016 | 12 | 24 | 0 | 0 | |
2017 | 6 | 17 | 2 | 0 | |
2018 | 8 | 18 | 0 | 1 | |
2019 | 14 | 20 | 0 | 0 |
Små brister ger anledning till handledning och små anmärkningar. Typiskt sett innebär de inte skada för djuren, och de korrigeras omedelbart. Små brister föranleder inte uppföljande åtgärder av tillsynsmyndigheten.
Måttliga brister leder till att tillsynsmyndigheten påför förbud eller förordnar korrigering av missförhållandet. De är förknippade med missförhållanden som försvagar djurens välfärd, men som ändå inte ger upphov till smärta, lidande eller annan långvarig skada hos djuret som skulle kunna undvikas eller som är onödig.
Allvarliga brister kräver att man överväger upphävande av tillståndet för djurförsök. De är förknippade exempelvis med ett allvarligt missförhållande som försämrar djurens välbefinnande, allvarliga brott mot tillståndet att utöva verksamheten eller projektgodkännandet, en risk för att missförhållandet förnyas, eller belägg för oärlighet eller undvikande av ansvar. Det föreligger dock inte förutsättningar för åtalsprövning.
Brister som leder till åtalsprövning innefattar allvarliga missförhållanden som anknyter till djurens välfärd, uteblivna ansökningar om eller allvarliga brott mot projektgodkännande eller tillstånd att utöva verksamheten, återkommande eller kontinuerliga brister eller allvarliga förseelser som förutsätter åtalsprövning. I fall av missförhållanden av denna klass lämnar regionförvaltningsverket alltid en begäran om utredning till polisen.
Aktörer som främjar försöksdjurens välfärd
Delegationen för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål TOKES
Delegationen för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål fungerar i anslutning till regionförvaltningsverket i Södra Finland. Delegationen är ett nationellt förvaltningsorgan som förutsätts i EU-direktivet, som tillsätts av statsrådet och vars ledamöter har sakkunskap om försöksdjursverksamhet och forskning, djurfria metoder samt djurskyddsorganisationernas och myndigheternas verksamhet.
Delegationens uppgift är att följa med och främja genomförandet av principen för ersättande, begränsning och förfining. Delegationen utarbetar rekommendationer och förslag i ärenden som anknyter till försöksdjurens välfärd. Den anordnar utbildning för forskare som genomför djurförsök, bland annat i de etiska grunderna för forskning som använder djur samt om nyttjande av cell- och vävnadsmodeller och datormodellering istället för djurförsök. Delegationens långsiktiga mål är att minska djurförsöken.
Enligt den gemensamma definitionen för delegationerna för sällskaps- och hobbydjurens samt produktionsdjurens välbefinnande är ”välbefinnande djurets upplevelse av dess eget psykiska och fysiska tillstånd. Med begreppet djurets välbefinnande beskrivs djurets tillstånd som kan variera från gott till dåligt. Djurets välbefinnande påverkas av dess möjligheter att anpassa sig till händelser och förhållanden i dess miljö. Om djuret inte lyckas anpassa sig, eller åsamkas kontinuerlig eller svår stress, ansträngning, beteendestörningar eller skada för hälsan, försämras djurets välbefinnnade. Djurens välbefinnande kan påverkas genom hållningsförhållandena, skötsel, hantering och djuravel.”
Delegationen för skyddet av försöksdjur tillägger till definitionen omnämnandet ”försöksdjurens välfärd påverkas av arvsmassan och eventuell ändringar som gjorts i den, hälsotillståndet, livsmiljön, skötseln samt försöksåtgärderna”. Tillägget har motiverats bland annat på grund av försöksåtgärder som ger upphov till svåra skador och på grund av att man i försöksdjursverksamheten ofta använder genmodifierade djur, för vilka förutsättningarna för välbefinnande ska beaktas separat.
3R-centret
I Finland främjas 3R-arbetet inom forskningsverksamheten i Finland av 3R-centret FIN3R som bildats av universitet, sektorsforskningsanstalter och privata aktörer. Centret är ett samarbetsorgan som delar ut information, utbildar, ansöker om forskningsfinansiering och avger initiativ för forskningsprogram i anknytning till att minska användningen av försöksdjur, främja djurens välbefinnande och ersätta försöksdjur. Till centret hör de största universiteten, sektorsinstitutionerna samt privata aktörer. Centret delar ut information om främjande av 3R-principerna, anordnar utbildning, deltar i ansökningen av forskningsfinansiering och tar initiativ till forskningsprogram.
Välfärdsgrupper
Verksamhetsutövare som använder försöksdjur (exempelvis universitet och forskningsanstalter) ska med stöd av lagen utnämna en välfärdsgrupp för försöksdjuren. Gruppens uppgift är att ge personalen råd i frågor som anknyter till djurens välfärd; utveckla och granska tillsynen över, rapporteringen om och uppföljningen av djurens välfärd; följa med projektens utveckling och resultat ur djurens välfärds synvinkel; och besluta om överlåtande eller återbördande av ett djur som använts i ett försök eller är avsedd för ett försök till ett lämpligt vårdsystem.
Föreningar inom branschen
I Finland verkar föreningar inom försöksdjursbranschen som exempelvis anordnar utbildning för aktörer inom branschen. Suomen koe-eläintieteen yhdistys (föreningen för försöksdjursvetenskap i Finland) FinLAS delar ut information om försöksdjurens liv och användningen av dem i djurförsök. Suomen koe-eläinlääkäreiden yhdistys (föreningen för försöksdjursveterinärer i Finland) FALAV, koe-eläinten hoitohenkilökunnan yhdistys (föreningen för försöksdjurens vårdpersonal) KATY och Suomen kansallinen vaihtoehtomenetelmien yhteistyöfoorumi (det nationella samarbetsforumetför alternativa metoder i Finland) Fincopa anordnar fortbildning och seminarier, där de viktigaste tyngdpunkterna är utvecklingen av försöksdjurens välfärd.
Alternativa metoder till djurförsök
Djurförsök genomförs för att främja forskningen och garantera människans hälsa och säkerhet, och användningen av försöksdjur kommer inte att upphöra under den överskådliga framtiden. Alternativa metoder till djurförsök utvecklas dock kontinuerligt, och allt oftare kan man med dessa ersätta ett försök i vilket man tidigare skulle ha använt försöksdjur.
Utöver de etiska problem som är förknippade med djurförsök strävar man efter att bli av med dem även för att de inte alltid modellerar effekterna av den förening som undersöks tillräckligt väl hos människan. De grundläggande biologiska mekanismerna hos djur motsvarar inte fullständigt mekanismerna hos människan: till exempel kan en sjukdomsgen yttra sig på olika sätt hos ett djur än hos en människa, och därför är genetiskt modifierade djur inte alltid lämpliga som modell för människan.
Med alternativa metoder som ersätter djurförsök avses alla de metoder som nyttjas vid forskning och testning, i vilka levande djur inte används. Alternativa metoder omfattar i allmänhet användning av vävnadskulturer som har odlats av celler från människor eller djur, jästceller eller mikrober. Olika slags dataprogram och -simulationer är de tekniska metoder som används oftast. Med dessa metoder ersätter man särskilt djurförsök i vilka säkerheten och toxiciteten hos olika kemikalier och läkemedel testas.
Jord- och skogsbruksministeriet finansierar åtgärder för att främja ibruktagandet av alternativa metoder i Finland.Ibruktagandet av metoder som ersätter djurförsök effektiviseras med hjälp av ett årligt statsunderstöd på 200 000 euro.
Alternativa metoder har utvecklats av exempelvis det tidigare centret för alternativa metoder FICAM vid Tammerfors universitet, som bland annat med sin hjärtmodell deltog i det valideringsprojekt som samordnades av EU-kommissionen.Målet med kommissionens projekt var att påvisa att djurförsöksfria testmetoder kan användas tillförlitligt vid testningen av kemikalier som fungerar som så kallade hormonstörande ämnen. Som FICAM:s efterträdare i utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök fungerarFHAIVE (Finnish Hub for Development and Validation of Integrated Approaches).
Djurförsök i EU
EU statistikför antalet djurförsök som genomförts i medlemsländerna, de djurarter som använts samt försöken svårighetsgrad. De nyaste statistikuppgifterna om djurförsök som genomförts åren 2015–2017 finns i kommissionens berättelse om statistik i anknytning till djur som använts för vetenskapliga ändamål. Tills vidare har kommissionen inte publicerat nyare information om antalet djurförsök. På kommissionens webbplats hittar du länkar till de statistikuppgifter som medlemsländerna har publicerat.
Databasen ALURES som har upprättats av kommissionen omfattar alla de djurförsök som har genomförts i EU. Databasen innehåller bland annat antalet använda försöksdjur enligt art, antalet tester, den uppskattade svårighetsgraden för den smärta som djuren förnummit samt antalet använda genetiskt modifierade djur för upprätthållande av djurstammarna på EU-nivå. Den öppna databasen hjälper att utreda var och hurudana alternativ till djurförsök som behövs. Målet med grundandet av databasen är att främja insynen i användningen av djur i EU.
EU:s referenslaboratorium för alternativa metoder till djurförsök (EU Reference Laboratory for Alternatives to Animal Testing, EURL ECVAM) främjar och faciliterar användningen av djurförsöksfria testmetoder i den vetenskapliga forskningen. År 2020 publicerade laboratoriet en rekommendation enligt vilken djur inte längre bör användas för att utveckla eller producera antikroppar för forskning, reglering, diagnostik eller vård av sjukdom, och att EU-länderna inte längre bör tillåta immunisering av djur för att utveckla och producera antikroppar utan tillförlitliga vetenskapliga grunder. I det vetenskapliga samfundet har rekommendationen väckt diskussion om huruvida det ännu är möjligt att avstå från animaliska antikroppar.
Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA:s uppgift är att främja säker användning av kemikalier. ECHA verkställer Eu:s kemikalielagstiftning, vars uppgift det är att förbättra människornas hälsa och miljöns tillstånd samt främja innovationen och konkurrenskraften i Europa. Sommaren 2023 anordnade ECHA en arbetsverkstad med 500 deltagare i Helsingfors, där man diskuterade nya sätt att avstå från djurförsök och minska beroendet av dem. ECHA:s mål är att öka kunskapen om alternativa metoder till djurförsök, utveckla anvisningar och verktyg för intressegruppernas och OECD-ländernas användning och främja det internationella samarbetet bland annat inom riskbedömningen av kemikaliernas säkerhet.
REACH är en kemikalieförordning som förbinder Europeiska unionens medlemsländer och vars mål det är att säkerställa en hög nivå av hälso- och miljöskydd på hela EU-området och öka konkurrenskraften för EU:s kemikalieindustri. För att minska behovet av användningen av försöksdjur främjar förordningen även alternativa metoder till djurförsök vid riskbedömningen för kemikalieanvändning. Användning av djur vid säkerhetstestning av kemikalier tillåts endast om alternativa metoder inte är tillgängliga. Kommissionen förväntas utvärdera och reformera förordningen under den närmaste framtiden.
I juli 2023 avgav Europeiska kommissionen ett svar på medborgarinitiativet Save Cruelty Free Cosmetics. Testning av kosmetika genom djurförsök är förbjudet i EU, och enligt kommissionens svar ska förbudet stärkas och utvidgas ytterligare. REACH-förordningen förutsätter att säkerheten för ingredienser i kosmetika testas för att säkerställa konsumentsäkerheten samt arbetarnas och miljöns säkerhet. Ingredienserna i den kosmetika som testas kan också vara sådana som används för andra ändamål än kosmetika, och dessa ska med stöd av lagen testas. Förbudet mot djurförsök av kosmetika i EU är alltså inte helt fullständigt. I sitt svar utlovade kommissionen inte direkta ytterligare åtgärder för att komplettera förbudet, men meddelade att den stöder målet att minska användningen av djurförsök i forskningen, utbildningen och undervisningen.
En ändring av försöksdjurslagstiftningen: hönsägg fick lagstadgat skydd vid djurförsök
I Finland kompletterades nyligen försöksdjurslagstiftningen genom att korrigera de brister som observerats i det nationella verkställandet, och genom att samtidigt i lagens tillämpningsområde införliva fågel- och reptilfoster, det vill säga ägg under fosterstadiets sista tredjedel. EU-lagstiftningen ansågs inte vara aktuell eller ändamålsenlig vad gäller skyddet av foster, eftersom det mot bakgrund av aktuell forskning är sannolikt att fågel- och reptilfoster mot slutet av fosterstadiet kan förnimma smärta och lidande.
Ägg inklusive foster har hittills i det närmaste använts vid djurförsök genom att utnyttja ett kycklingfoster nära kläckning som ett odlingsmedium och gulsäckens membran som ett medium för att odla önskad vävnad. Metoden har också använts i Finland, men endast under de första två tredjedelarna av fostrets utveckling. Eftersom fågelägg inte har omfattas av försöksdjursdirektivet har lagen ändå tillåtit användning även under den sista tredjedelen.
I praktiken innebär lagändringen att man i fortsättningen för djurförsök som genomförs på fågel- och reptilägg under den sista tredjedelen av fosterstadiet, och som hos fostret kan ge upphov till smärta som minst är jämförbar med ett nålstick, måste ansöka om tillstånd för djurförsök och iaktta tillståndsvillkoren under myndighetstillsyn.
Frågor som ännu är öppna i försöksdjurslagstiftningen gäller åtminstone användningen av ryggradslösa djur. Djurskyddslagen omfattar alla dur som människan håller eller möter som frilevande. Försöksdjurslagstiftningen gällee däremot endast ryggradsdjur, och därför omfattar den inte bland annat insekter och plattmaskar. Lagstiftningen tillåter användningen av dessa arter som försöksdjur, trots att det inte finns tillräckligt med forskningsdata om deras förnimmelse av smärta.
Gästpenna: Tarja Toimela, Laura Saarimäki och Hanna Vuorenpää
Hur utvecklas metoder som ersätter djurförsök i Finland?
För att säkerställa medicinens utveckling behövs nya, ersättande metoder med hjälp av vilka man tillförlitligt kan modellera människokroppens mekanismer utan att åsamka andra arter lidande. Den farmaceutiska och kemiska industrin samt den medicinska grundforskningen strävar efter en ändring, i vilken djurförsöken ersätts med vävnadsmodeller som baserar sig på människoceller och datormodellering. Gästskribenterna Tarja Toimela, Laura Saarimäki och Hanna Vuorenpää, cell- och molekylbiologer vid Tammerfors universitet, skriver om utvecklingen av metoder som ersätter djurförsök.

Man strävar efter att ersätta allt fler djurförsök med andra metoder, men detta syns inte ännu på antalet använda djur.
Medicinen strävar efter att förebygga och bota sjukdomar och därigenom minska lidandet i samhället. Vid utvecklingen av behandlingar är det kritiskt att hitta en föregripande och tillförlitlig modell innan övergången till det kliniska skedet då läkemedlet eller behandlingen ges till människan. Modeller som tillförlitligt efterliknar människokroppen behövs för sållning av nya läkemedel, för att förutsäga läkemedlens effekt och säkerhet hos människan samt för att bedöma (bi)verkningarna för olika kemikalier.
Traditionellt har man vid denna bedömning använt djurförsök samt enkla cellkulturer. De traditionella modellerna efterliknar dock inte alltid tillförlitligt människans biologi, och de reaktioner man får är inte direkt jämförbara med reaktionerna i människans kropp. Modellernas bristfällighet har lett till att läkemedel har dragits bort från marknaden, enorma kostnadsförluster i läkemedelsutvecklingen, mänskliga förluster samt brist på läkemedelsbehandlingar för vissa sjukdomar.
Utöver de medicinska utmaningarna erkänner man det lidande som åsamkas försöksdjuren och de etiska problemen med djurförsök oroar allt fler medborgare. Den samhälleliga diskussionen om för- och nackdelarna med djurförsök har pågått redan sedan 1800-talet och fortgår än i dag.
Trots avsikterna har man inte lyckats minska antalet djurförsök, utan natalet djur som används för vetenskapliga ändamål har ökat något på EU:s område (1). Trycket för en gemensam vägkarta för EU, i vilken man fastställer mål för att gradvis avstå från djurförsök, ökar årligen.
Cellmodeller bildar en grund för ersättande av djurförsök
Tarja Toimela, cellbiolog, äldre forskare (FHAIVE, Finnish Hub for Development and Validation of Integrated Approaches, Tammerfors universitet)

De metoder som ersätter djurförsök har utvecklats särskilt på grund av att vetenskapen bakom metoderna har gått framåt med stora steg. Cellodlingsteknikerna har dragit stor nytta av teknikens utveckling och den vetenskapliga kunskapens allmänna ökning. I dag kan man av celler bygga nästan vilka som helst flercelliga vävnadsmodeller, som även fungerar väldigt likt ursprungliga människovävnader. Den tekniska utvecklingen inom biomaterial- och bioprintsektorn samt det att teknikens komponenter blivit mindre (exempelvis pumpar av mikro- och nanostorlek) har underlättat cellodlingsmetodernas utveckling.
I praktiken kan celler från vilka som helst människovävnader produceras antingen genom att differentiera vävnadsstamceller (mesenkymala stamceller) eller pluripotenta stamceller. Differentiering av celler från stamceller till vävnadsspecifika celler sker genom att efterlikna utvecklingsbiologiska händelser i en cellskål. Stamcellerna ges rätt slags signaler vid rätt tidpunkter, tillväxtfaktorer, som även möjliggör utvecklingen av vävnad hos människoembryon. Till följd av ett genombrott som skedde i stamcelltekniken år 2006 kan en vuxen människas celler, exempelvis hudceller, återbördas till stamcellsstadiet och som pluripotenta celler ytterligare differentieras till celler av vilken vävnadstyp som helst. Tillgången på mänskliga celler som kan isoleras direkt från vävnad och hela vävnader har också ökat avsevärt vid vävnadsbanker och universitetssjukhus, för vilket även allmänheten ska ha tack. I Finland ger patienterna i allmänhet sitt samtycke till att deras celler överlåts för vetenskapliga ändamål.
Användning av människoceller och -vävnader är vetenskapligt välmotiverat. Även om det mellan arterna finns många gemensamma livsviktiga processer som har sållats fram under evolutionens gång, avviker människans biologi från övriga djurs biologi. Väl planerade och genomförda människocell- och vävnadsmodeller lämpar sig för många former av forskning, när man tillämpar bakomliggande vetenskapligt bevisad kunskap från fall till fall. Cellmetodernas mångfald är stor; från väldigt enkla encelliga odlingar till mycket komplexa och krävande flercelliga vävnadsodlingar. Förhållandena för metoderna kan i laboriatorieförhållanden (in vitro) lätt kontrolleras och ändras, vilket inte är möjligt vid tester på levande kroppar (in vivo) vid djurförsök. Det finns ett brett utbud av exakta analysmetoder för att analysera de ämnen som cellerna producerar och för att avbilda cellernas struktur och genernas uttryck, vilket möjliggör högkvalitativ forskning.
Det huvudsakliga målet med att testa säkerheten och effekten för olika ämnen är att garantera säkerheten för ett läkemedel, en kemikalie eller en behandling för människan. Avsaknaden av en tillförlitlig modell leder till att läkemedel som testas exempelvis på möss leder till rytmstörningar i hjärtat hos möss, men inte med säkerhet hos människor. En mus är inte en liten människa! Människocellbaserade testmetoder lämpar sig utmärkt som sållningstester i det inledande skedet av läkemedelsutveckling, då läkemedel som inte lämpar sig för människan kan sållas bort. Dessutom krävs det ett visst antal djurförsök i den officiella godkännandeprocessen för läkemedel, vilket motiveras bland annat av utredningen av systemiska (hela kroppen) och kroniska (återkommande) biverkningar. Traditionellt sett har dessa varit de största utmaningarna med cellmodeller, men utvecklingen av flercellodlingstekniker kommer antagligen att erbjuda alternativ även till detta i framtiden.
Datormodelleringen producerar effektiva metoder för att ersätta djurförsöken
Laura Saarimäki, molekylbiolog, avhandlingsforskare (FHAIVE, Finnish Hub for Development and Validation of Integrated Approaches, Tammerfors universitet)

Datormodellering och kalkylmässiga metoder har en central roll för att minska djurförsöken. De stöder de experimentella testmetoderna och deras huvudsakliga mål är att förutsäga effekterna av kemikalier och läkemedel, prioritera föreningar (identifiera mer skadliga ämnen) samt styra andra testmetoder på basis av den information som erhållits. På så sätt minskar man dyr och tidskrävande laboriatorietestning och undviker onödiga tester. Vid läkemedelsutveckling minimerar man eventuella misslyckanden i slutsekdet genom att gallra bort svaga kandidater redan innan de egentliga laboratorietesterna inleds.
De olika kalkylmässiga metodernas mångfald är enorm. Kanske de modeller man känner bäst till grundar sig på ett antagande om att liknande föreningar har liknande biologiska effekter. Metoder som grundar sig på denna tanke kallas för read-across-modeller. I praktiken kan alltså ämnen grupperas på basis av deras liknande egenskaper, och effekterna för kända ämnen kan interpoleras med mindre kända föreningar som tillhör samma grupp. En central ställning innehas även av metoder som grundar sig på utredning av den (kvantitativa) struktur-aktivitetsrelationen, det vill säga (Q)SAR-modellering. Med hjälp av QSAR-modeller förutsägs egenskaperna hos ämnen samt effekterna på miljön på basis av deras kemiska struktur.
Vid Tammerfors universitet strävar FHAIVE efter att utveckla metoder som ersätter djurförsök genom att sammanföra cellmodeller med avancerad datormodellering. Utredande av kemikaliernas verkningsmekanismer har en central roll i dessa integrerade metoder. När mekanismerna kombineras med ämnenas fysikalisk-kemiska egenskaper, kan man verkligen utreda vad som gör ett ämne skadligt. Detta möjliggör en säkrare och effektivare kemikalie- och läkemedelsutveckling. Med hjälp av kalkylmässiga metoder kan man öka värdet på den information man kan få från en enkel biologisk modell, och exempelvis främja resultatens lämplighet för hela organismen.
Även om FHAIVE fokuserar på att utveckla integrerade testningsmetoder kan samma kompetens även tillämpas på andra ändamål, exempelvis identifiering av nya användningsmål för existerande läkemedel (eng. drug repositioning). Ett exempel på detta från de senaste åren är FHAIVE:s forskares rön där olika metoder inom bioinformatik sammanfördes med QSAR-modellering och information om kemiska strukturer hos föreningar som tidigare konstaterats effektiva för att identifiera eventuella läkemedel mot COVID-19. Med hjälp av dessa metoder kunde man identifiera de bästa kandidaterna bland ett bibliotek på tusentals föreningar, och istället för tusental välja endast en handfull läkemedel för vidare testning, som mest sannolikt skulle ge det önskade resultatet. Av de läkemedel som prioriterats kalkylmässigt visade sig till slut en kombination av två läkemedel särskilt effektiv mot Sars-Cov-2-infektionen. Som biprodukt fick man en omfattande bild av vilka kemiska strukturer som skulle krävas av ett effektivt läkemedel mot COVID-19. Mer information om ämnet kan läsas i den ursprungliga publikationen (2) eller i nyheten från Yle (3).
Flervävnadsmodellering producerar information om kroppens systemiska effekter
Hanna Vuorenpää, cellbiolog, forskardoktor (Spetsenheten för flervävnadsmodellering, Tammerfors universitet)

Flervävnadsmodellering (eng. Organ-on-Chip, Body-on-Chip) representerar det nyaste inom cell- och vävnadsteknikens utveckling, och sammanför stamcellteknik och mikroteknik för att utveckla en flervävnadsmodell som efterliknar människokroppens funktioner. Teknikens nyhet beskrivs av att de termer som används inom området inte ännu används på svenska. Vid flervävnadsmodellering bygger man en vävnad eller flera vävnader på ett medium som innehåller ett vätskeflöde (eng. chip), vars förhållanden kan regleras och övervakas på önskat sätt. Nyttan med flervävnadsmodellering framom tidigare utvecklade cellmodeller är dess förmåga att innefatta vävnadens mångfald, inklusive en tredimensionell struktur, biomaterial som omger vävnaden, flera olika typer av celler, blodomlopp samt innervation. Förmågan att kontrollera mediets förhållanden och vävnadens tillväxtmiljö, exempelvis pH, mängden syre och temperatur samt övervakning av miljön i realtid gör den nya tekniken till en mycket lovande metod både för den medicinska grundforskningen, läkemedelsutvecklingen och säkerhetstestningen av kemikalier.
Stamcellteknikens utveckling har möjliggjort en övergång från enkla cellodlingar med en typ av celler mot tredimensionell flervävnadsmodellering. Flervävnadsmodellering kräver omfattande, tvärvetenskaplig kompetens inom cell- och vävnadsbiologi, biomaterial, sensorteknik, mikrosystem, avbildning samt datormodellering. Vid Tammerfors universitet fungerar en internationellt unik spetsenhet för flervävnadsmodellering (4) som finansieras av Finlands Akademi, och som är ett tvärvetenskapligt forskningscentrum bestående av sex forkningsgrupper. De vävnadsmodeller som utvecklas bildas av celler som differentierats från människans stamceller samt av primärceller som isolerats direkt ur människans vävnad. I flervävnadsmodellen utvecklas flervävnadsmodeller med hjärt-, lever-, nerv- och fettvävnad som har blodkärl och är innerverade.
Vid utvecklingen av flervävnadsmodeller utgår man från att bygga funktionell och frisk vävnad och övergår mot sjukdomsmodellering. Exempelvis byggs det tredimensionella blodkärlsnätverk som fungerar som vävnadsmodellernas basstruktur med hjälp av två typer av människoceller, så att de blodkärl som bildas faktiskt transporterar vätska och partiklar inuti sig på samma sätt som blodomloppet (5). Ofta är det en felaktig mekanism på protein- eller molekylnivå som framkommer vid olika sjukdomstillstånd, och denna avviker typiskt sett mellan olika djurarter. Exempelvis förmedlar de jonkanalproteiner som finns på hjärtmuskelcellernas yta hjärtmuskelns elektriska aktivitet och sammandragning. Jonkanalerna skiljer sig mellan olika djurarter och de hjärtläkemedel som testas på en mus eller en hund fungerar inte nödvändigtvis hos människor. Detta har exempelvis lett till att läkemedel mot rytmstörningar har dragits bort från marknaden eftersom de visade sig vara farliga för människor.
Man har tänkt sig att djurförsök är det enda sättet att undersöka systemiska reaktioner som sker i hela kroppen och således motiverat djurförsökens nödvändighet med detta. Flervävnadsmodellering utmanar denna uppfattning och erbjuder till skillnad från djurförsök dessutom en möjlighet att reglera förhållandena och övervaka vävnadernas reaktioner på önskat sätt. Som teknik kräver dock flervävnadsmodelleringen standardisering av metoderna samt en förmåga att öka prestandan, med andra ord producera flera, reproducerbara flervävnadsmodeller exempelvis för läkemedelsutvecklingens behov.
Vad fördröjer ibruktagandet av metoder som ersätter djurförsök?
Försöksdjursdirektivet (2010/63/EU) förutsätter att ett test inte ska utföras på djur ifall en alternativ testmetod finns tillgänglig. Alla de testmetoder som godkänns officiellt finns uppräknade i regelverket för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). På ett iögonenfallande sätt genomförs mindre än 20 av de giltiga cirka 150 testmetoderna på celler eller genom andra djurförsöksfria metoder. Antalet officiellt godkända djurförsöksfria testmetoder är alltså fortfarande litet.
Orsaken ligger i utvecklingsprocessen av nya testmetoder, som är långvarig, dyr och kräver specialkompetens. Innan den kan införlivas i OECD-regelverket ska funktionaliteten för en testmetod ska bevisas i omfattande internationella valideringar. Valideringen av testmetoder ska genomföras vid laboratorier som iakttar GLP-kvalitetssystemet (Good Laboratory Practice), av vilka det finns endast sex stycken i Finland. Det är mycket svårt att få finansiering för validering av testmetoder eller deltagande i det internationella valideringsarbetet. Forskningsfinansiering beviljas inte för en redan utvecklad testmetod som inte producerar ny vetenskaplig information, utan kräver testning av metodens funktionalitet med kända testämnen. Även upprätthållandet av GLP-kvalitetssystemet kräver finansiering, vilket de vetenskapligt inriktade finansieringskällorna vanligtvis inte beviljar.
Det motstridiga slutresultatet är att en färdig testmetod ofta inte överförs till en officiellt godkänd metod som ersätter djurförsök, utan förblir en vetenskaplig publikation på forskningsnivå. I Finland finansierar jord- och skogsbruksministeriet Finlands enda av EU godkända referenslaboratorium FHAIVE vid Tammerfors universitet. Inom ramen för dess GLP-kvalitetssystem kan validering av djurförsöksfria testmetoder genomföras, dock med begränsade resurser.
EU:s REACH-förordning kräver omfattande riskbedömning av kemikalier för att skydda människors hälsa och miljön. Kemikalierna ordnas efter hur mycket av dem produceras och bedömningen av kemikaliens risk för människan och miljön. Mer omfattande testning riktas mot kemikalier som produceras mer och som eventuellt är mer skadliga.
Prioriteten för djurförsöksfria metoder som testsystem har skrivits in i REACH-förordningen, som samtidigt påför ett stort testningstryck på bedömningen av kemikaliers säkerhet. Datormodellering och kalkylmässiga metoder har hög prestanda och deras potential för att ersätta djurförsök är stor. En omfattande användning av dem fördröjs dock av bland annat bristen på heltäckande och högkvalitativa data samt bekymmer i anknytning till tillförlitligheten och reproducerbarheten för materialet och metoderna.
Vad gäller den grundforskning som genomförs vid universiteten krävs av cellmodellerna och datormodelleringen framför allt en förmåga att producera ny vetenskaplig information på ett tillförlitligt sätt. Även om djurmodeller aldrig har påvisats vara vetenskapligt välgrundade testmetoder, måste de djurförsöksfria metoderna bevisa sin förmåga att producera vetenskaplig information till och med lite bättre än djurmodellerna för att förtjäna sin plats som ersättare för dessa. Inom vissa forskningsområden kan man ännu inte producera några som helst metoder som ersätter djurmodellerna. I dessa fall bör man genom etiskt hållbara metoder jämföra den skada som tillförs djuren vid djurförsök med den nytta man får av dem.
Text: Tarja Toimela och Laura Saarimäki, FHAIVE (Finnish Hub for Development and Validation of Integrated Approaches, Tammerfors universitet) samt Hanna Vuorenpää, Spetsenheten för body-on-chipmodellering, Tammerfors universitet
Källor
- Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: 2019 års rapport om statistik över djur som används för vetenskapliga ändamål i Europeiska unionens medlemsstater 2015–2017
- Serra et al. 2022. Computationally prioritized drugs inhibit SARS-CoV-2 infection and syncytia formation. Briefings in Bioinformatic.
- Yles nyheter 25.1.2022: Tammerforsforskare hittade läkemedel som förhindrar spridningen av coronavirus
- Spetsenheten för flervävnadsmodellering, Tammerfors universitet
- Mykuliak, Yrjänäinen et al. 2022. Vasculogenic Potency of Bone Marrow- and Adipose Tissue-Derived Mesenchymal Stem/Stromal Cells Results in Differing Vascular Network Phenotypes in a Microfluidic Chip. Front Bioeng Biotechnol.