Siirry sisältöön
Djurvälfärd i Finland III

Regleringen av djurvälfärd

Rubrikfoto: Fågel och text "regleringen av djurvälfärd”.

En ny lag om djurvälfärd, som beretts sedan 2010, börjar gälla 1 januari 2024. Väsentliga ändringar jämfört med djurskyddslagen från 1996 är bland annat bestämmelserna om kortare hållningstid i fixeringsbås av suggor och gyltor, om handel med hundvalpar och kattungar, om djuravel och om kravet på kontinuerlig tillgång till vatten. Under den långa lagberedningen har det de senaste åren utfärdats ett antal nationella lagar och förordningar som inverkar på djurs välbefinnande. Även inom EU pågår en översyn av djurskyddsbestämmelserna. EU kommissionen har lovat lägga fram ett förslag till ny EU-lagstiftning om djurskydd i slutet av 2023. I det här avsnittet granskas ändringar i bestämmelserna om djurvälfärd efter 2016.

(Publicerad på finska 26.11.2021)

Inledning

Arbetet med den nya lagen inleddes 2010 och riksdagen godkände lagen i början av mars 2023, strax innan den tog paus för riksdagsvalet. Den nya lagen om djurvälfärd träder i kraft 1 januari 2024. Den innehåller bestämmelser bland annat om kortare hållningstid i fixeringsbås av suggor och gyltor, om handel med hundvalpar och kattungar, om djuravel och om kravet på kontinuerlig tillgång till vatten för djur och däggdjur.

Under utarbetande av djurvälfärdslagen, det vill säga granskningsperioden 2017–2022, har det införts få bestämmelser som inverkar på djurs välbefinnande. En del av de nationella bestämmelserna som berör djurs välbefinnande förnyas varje år, som bestämmelserna om ersättningar för djurens välbefinnande och om jakt av vissa djur. Att lagstiftning om djurs välbefinnande inte stiftats eller setts över i någon större utsträckning under den aktuella perioden gäller såväl Finland som Europeiska unionen som för tillfället förbereder en totalreform av EU:s djurskyddslagstiftning.

Moderniseringen av bestämmelserna om produktionsdjurens välbefinnande så att de bättre främjar djurvälfärden kräver ofta omställningar i djurhållningen samt nya kunskaper och investeringar. En del av de skärpta kraven på djurens välbefinnande kräver ekonomiska satsningar av animalieproducenten, men å andra sidan är en del av ändringarna bra för producentens ekonomi genom bättre djurvälfärd och djurhälsa. Animalieproducenten kan få ekonomiskt stöd för investeringar som föranleds av de nya bestämmelserna, till exempel för att bygga ett nytt kostall, grisstall eller hönsstall.

I det här avsnittet granskas ändringar i bestämmelserna om djurvälfärd från och med 2017. Avseende oförändrade uppgifterna hänvisas till avsnitten om lagstiftning i de två tidigare rapporterna (I och II, på finska). Jord- och skogsbruksministeriets F-register över lagstiftningen på veterinärmedicinska området innehåller länkar till den gällande djurskyddslagstiftningen. Samtliga gällande bestämmelser finns upptagna under bestämmelsens titel eller nummer i författningsdatabasen FINLEX®. Europeiska unionens rättsakter och andra offentliga dokument publiceras på unionens 23 officiella språk i webbportalen EUR-Lex. I Finland ankommer genomförandet av djurskyddslagen och den nya lagen om djurvälfärd samt styrningen av myndighetstillsynen av djurens välbefinnande på jord- och skogsbruksministeriets livsmedelsavdelning.

Författarna är ledande expert Satu Raussi och specialist Tiina Kauppinen från Djurens välfärdscentral.

Ny lag om djurvälfärd börjar gälla vid ingången av 2024

Förberedelserna för en totalreform av djurskyddslagen inleddes på jord- och skogsbruksministeriet redan 2009. Hösten 2012 tillsatte ministeriet en styrgrupp och en arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till en ny djurskyddslag. Avsikten var att modernisera den delvis föråldrade djurskyddslagen (247/1996) så att den motsvarar den gällande grundlagen samt att förtydliga djurskyddslagstiftningen.

Översynen av lagen avspeglas på många samhällsområden. Medborgarna har haft möjlighet att lämna synpunkter till lagberedarna under projektet via ministeriets webbplats. Mandatperioden för arbetsgruppen för lagreformen gick ut vid utgången av 2014 och styrgruppens mandat förlängdes till utgången av 2015. Därefter fortsatte lagberedningen som myndighetsarbete, tills riksdagen godkände lagen 1 mars 2023. Den nya lagen om djurvälfärd träder i kraft 1 januari 2024.

Syftet med lagen om djurvälfärd

Syftet med lagen om djurvälfärd är att främja djurvälfärden och att på bästa möjliga sätt skydda djur mot men för deras välfärd. Lagen syftar också till att öka respekten för djur och främja god behandling av djur. Enligt lagens allmänna principer ska djur behandlas väl och med respekt. Ett djur får inte tillfogas onödig smärta eller onödigt lidande och djurets välfärd får inte äventyras i onödan. Lagen ska tillämpas på alla djur.

Till de allmänna principerna i den nya lagen hör att djuren ska hållas och skötas så att djuret har möjlighet att tillfredsställa väsentliga beteendemässiga behov till rörelse, vila, bekvämlighet, sökande efter föda och andra motsvarande aktiviteter samt sociala relationer. Djur som hålls av människan får inte lämnas utan skötsel eller överges. Åtgärder ska vidtas för att förebygga sjukdomar och skador hos djuren, och djuren ska ges lämplig vård om de insjuknar eller skadas.

Lagen om djurvälfärd (693/2023) kommer alltså att ersätta den gällande djurskyddslagen (247/1996) och djurskyddsförordningen (396/1996). Regeringens proposition med förslag till lag om djurvälfärd var ute på samråd vid två tillfällen, första gången år 2018 andra gången vid årsskiftet 2021–2022. Att färdigställa lagen ingick i regeringsprogrammet för regeringen Marin.

Gällande djurskyddslagen förpliktar till att ta hänsyn till djurens behov

Syftet med den gällande djurskyddslagen (247/1996) är att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga. Lagen syftar också till att främja djurens välbefinnande och god behandling av djur. Vid djurhållningen ska djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.

I motiveringarna till djurskyddslagen avses

  • med lidande en sådan mental eller fysisk känsla som djuret upplever och som inverkar negativt på djurets välbefinnande eller hälsa.
  • med smärta sådan fysisk smärta som djuret känner, och med mentalt lidande avses vånda, ångest, rädsla eller någon annan motsvarande obehaglig känsla.
  • med fysiologiska behov sådana behov som utgår från djurets kropp och kroppsliga funktioner, till exempel behov av tillräcklig och lämplig föda och rörelse.
  • med beteendemässiga behov djurets möjligheter att i en tillräcklig utsträckning utöva art- eller rastypiskt beteende.

Ändringar i den nya lagen om djurvälfärd

Det är fortsättningsvis tillåtet att hålla nötkreatur i bås; rastningsskyldigheten förlängs med 30 dagar.

Den nya lagen inverkar på nötkreaturs förhållanden så att det efter att lagen trätt i kraft blir förbjudet att bygga och ta i bruk ladugårdar för bundna djur (båsladugårdar). I praktiken har sådana ladugårdar just inte byggts de senaste åren, eftersom det inte beviljas något investeringsstöd för nya båsladugårdar. Även framöver är det tillåtet att hålla mjölkkor och kvigor i båsladugårdar för mjölkproduktion, men rastningskravet för mjölkkor och kvigor som hålls uppbundna förlängs till 90 dagar från tidigare 60 dagar per år.

Kor och kvigor i lösdrift kommer att få vistas mer ute i det fria, eftersom investeringsstöd enligt utfästelsen kommer framöver att beviljas endast för sådana lösdriftsladugårdar vid vilka det finns en rastningsfålla eller ett bete. Den här bestämmelsen ingår visserligen inte i lagen om djurvälfärd utan i jord- och skogsbruksministeriets kommande förordning om mjölkkostallar som understöds.

Ett foto på kor på sommarbete. Korna är finsk lantras.
Figur 29. Det blir förbjudet att bygga nya båsladugårdar och investeringsstöd för lösdriftsladugårdar beviljas endast om korna och kvigorna får vistas utomhus.

Förbud mot nya fixeringsbås

Gällande förhållandena för grisar tar lagutkastet ett tydligt steg mot bättre djurvälfärd genom att förbjuda ibruktagandet av fixeringsbås (grisningshäckar) i såväl nya som befintliga grisstall efter att lagen börjat gälla. Det är visserligen tillåtet att använda befintliga bås tills de är uttjänta, och det har inte angetts någon övergångstid.

Kirurgisk kastrering av spädgrisar kommer att upphöra efter en övergångsperiod på 12 år. Efter att lagen har trätt i kraft ska grisarna ges smärtlindring vid kirurgisk kastrering och efter en övergångsperiod på fyra år ska kastreringen ske under bedövning och smärtlindring.

Den nya lagen innehåller också bestämmelser om eventuell bedömning av grisarnas välbefinnande på slakterier. Många indikatorer för välbefinnandet också hos grisar övervakas redan på slakterierna med stöd av bestämmelserna om köttbesiktning.

Strängare krav på handeln med kattungar och hundvalpar

Lekande kattungar.
Figur 30. Bestämmelserna som begränsar handeln med kattungar och hundvalpar syftar till att stoppa valpfabriker som skadar djurens välbefinnande.

Djurvälfärdslagen ger nya verktyg för att förbättra katters och hundras välbefinnande. Kattungar och hundvalpar som är yngre än sex månader för inte föras in i landet för att säljas inom två månader från införseln. Vid annonseringen av en katt eller hund ska framöver lämnas uppgifter om djurets födelseland, djurets ålder och var det finns samt registernummer om försäljaren bedriver yrkesmässig verksamhet.

Veterinärer ska framöver anmäla ingrepp på hundra och katter med anledning av nedärvda defekter. Anmälningsplikten följer av de skärpningen av bestämmelserna om djuravel; anmälan ska lämnas till det kommande hund- och kattregistret.

Nya och moderniserade förordningar om djurs välbefinnande

Den nya lagen om djurvälfärd skapar ett behov att se över otaliga statsrådets förordningar som avser djurs välbefinnande. Dessutom kommer nya förordningar att utfärdas, bland annat om ingrepp på djur och om djuravel.

En översyn av statsrådets förordning om skydd av pälsdjur har varit aktuell redan länge. En revidering av förordningen utlovades redan 2013 i samband med behandlingen av medborgarinitiativet för ett Finland utan pälsfarmer (Turkistarhaton Suomi). Det har gått nästan tio år sedan det första medborgarinitiativet som behandlades i riksdagen, men förordningen har fortfarande inte reviderats.

Myndighetstillsynen av djurens välbefinnande överförs eventuellt till välfärdsområdena

Myndighetstillsynen av djurens välbefinnande kommer eventuellt att överföras från kommunerna till välfärdsområdena. I en parlamentarisk utredning om regionförvaltningen och de sektorsövergripande landskapen 2021 föreslog att miljö- och hälsoskyddet skulle överföras från kommunerna till välfärdsområdena.

Ingen lagstadgad skyldighet att transportera upphittade djur

I regeringens föregående proposition till lag om djurvälfärd ingick bestämmelser om transport av upphittade djur från platsen där de påträffats till en mottagningsplats på landskapens bekostnad. Den planerade landskapsreformen blev inte av och i den nya lagen har ingen part ålagts att transportera upphittade djur. Man ville inte orsaka kommunerna kostnader för transport av djuren. Däremot återställdes skyldigheten att förvara upphittade djur till nuvarande 15 dagar från 10 dagar enligt lagförslaget.

Vattenbuffel upptas på listan över köttproduktionsdjur

Till utkastet till den nya lagen ska fogas en förteckning över däggdjurs- och fågelarter som får hållas som produktionsdjur, cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att för de nämnda ändamålen hålls endast sådana djur vars djurhållning i praktiken kan ordnas på det sätt som lagen förutsätter. I praktiken upptogs samtliga nuvarande produktionsdjurarter på listan. Till förteckningen över produktionsdjur i regeringens proposition från 2018 lades till vattenbuffel, men endast för köttproduktion och inte för mjölkproduktion. Bestämmelser om tillåtna sällskaps- och hobbydjur kommer att utfärdas genom förordningar.

Läs mer om den nya lagen om djurvälfärd

 

Nya bestämmelser om djurvälfärd sedan 2016

Märkning och registrering av hundar och katter

Två hundvalp i fotot.
Figur 31. Framöver ska alla hundar ha identifieringsmärkning och vara registrerade. Skyldigheten kommer senare att omfatta också katterna.

Bestämmelser om identifieringsmärkning och registrering av hundar finns i en jord- och skogsbruksministeriets förordning (1/2021) som gäller från ingången av 2023. Lagen om identifiering och registrering av djur gör det möjligt att utvidga skyldigheten att identifieringsmärka och registrera också till andra sällskapsdjur än hundar. Bestämmelser om obligatorisk identifieringsmärkning och registrering av katter kommer sannolikt att utfärdas 2026.

Ändring av lagen om transport av djur

I lagen om transport av djur (1429/2006) gjordes 2021 flera positiva ändringar med tanke på djurens välbefinnande. I lagen krävs nu upprättande av en färdjournal över långa transporter av renar och pälsdjur om bestämmelseorten är utanför Finland. Med hjälp av färdjournalen kan man säkerställa att den planerade transporten tillgodoser djurens välbefinnande på bästa möjliga sätt.

Genom lagändringen gavs Tullen behörighet att övervaka djurtransporter. Tidigare var Tullens roll att ge handräckning vid tillsynen. Tullens övervakning kommer förhoppningsvis att minska den illegala handeln med hundvalpar.

Enligt lagen om transport av djur får bestämmelser om kraven på när djur är i skick för transport inom Finland utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Med stöd av denna bestämmelse har ministeriet utfärdat förordningen om när kalvar är i skick för transport vid kommersiella transporter (850/2022). Enligt förordningen ska kalvar vara minst tio dygn gamla vid transportsträckor som är kortare än 100 kilometer.

Ändring av lagstiftningen om försöksdjur

Syftet med lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013) är att säkerställa att djur hålls och används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål enbart av behövliga och viktiga orsaker. Syftet med lagen är dessutom att säkerställa att så få djur som möjligt används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål och att djuren tillfogas så lite smärta, lidande, ångest eller bestående men som möjligt. Lagen tillämpas när levande bläckfiskar eller ryggradsdjur används, föds upp eller hålls för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål, samt djuren föds upp för att deras organ eller vävnader ska doneras för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål.

År 2013 utfärdade statsrådet också förordningen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (564/2013), vilken tillsammans med lagen genomför EU-direktivet om skydd av försöksdjur. Det primära målet med direktivet är att hitta ersättningsmetoder för djurförsök, minska antalet försöksdjur som används och främja principen om 3R avseende försöksdjur.

Våren 2020 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen som skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål. Bakgrunden till lagförslaget var EU kommissionens formella underrättelse från 2019 om bristfälligt genomförande av direktivet om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. I sitt svar till kommissionen förband sig Finlands regering att ändra den nationella lagstiftningen till stor del på det sätt som kommissionen krävt.

Fågel- och kräldjursfoster upptogs i lagstiftningen om försöksdjur

Samtidigt infördes också vissa andra ändringar i den nationella lagstiftningen. Enligt senaste forskning kan foster av åtminstone vissa fågelarter och kräldjur känna smärta under den sista tredjedelen av deras utveckling. Därför utvidgades lagens tillämpningsområde att gälla också dessa foster under den sista tredjedelen av fosterutvecklingen.

Att djurens artspecifika behov beaktas och deras hälsa och välbefinnande främjas är ytterst viktigt både i försöksverksamheten och under uppfödningen av djuren (t.ex. förvaltning av försöksstammar). Därför utvidgades principen om att förbättra djurens välbefinnande till att utöver försöksverksamhet även omfatta uppfödning, hållande och skötsel av djuren.

De som utför djurförsök ålades att göra upp en handlingsplan med tanke på störningssituationer som hotar djurens välbefinnande, eftersom det i försöksanläggningar föds upp och hålls mycket stora antal djur och då kan störningar få konsekvenser för väldigt många djurs välbefinnande. Samtidigt infördes bestämmelser om att djurförsöken tillfälligt kan avbrytas helt om det föreligger en risk för att försöksdjurens välbefinnande äventyras och situationen inte kan korrigeras tillräckligt snabbt eller med tillräcklig säkerhet genom andra åtgärder. I lagen infördes också andra tekniska ändringar som har en indirekt effekt på djurs välbefinnande.

Ändringar i lagstiftningen om vilda djur

Djurskyddslagens syfte att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga omfattar också vilda djur. Bestämmelser som har betydande konsekvenser för vilda djurs välbefinnande finns i lagstiftningen om jakt, fiske, djurskydd, naturvård och invasiva främmande arter. Det finns en hel del lagstiftning som avser vilda djurs välbefinnande, men helheten är komplex och svår att hantera.

Förändringar i djurlagstiftningen/ Mink i fotot.
Figur 32. Minken är en invasiv främmande art i Finland. Arten är inte fridlyst, och det krävs inte jägarexamen för minkfångst.

Även invasiva djur ska skonas från smärta som kan undvikas

Europaparlamentets och rådets förordning ((EU) nr 2014/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter fastställer unionsbestämmelserna avseende invasiva främmande arter. I förordningen finns bestämmelser om åtgärder med vilka medlemsstaterna ska förhindra introduktion och spridning av invasiva främmande arter på unionens territorium. Flera underordnade bestämmelser har utfärdats med stöd av förordningen.

I artikel 19 i förordningen fastställs följande om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter: När medlemsstaterna vidtar hanteringsåtgärder och väljer vilka metoder de ska använda, ska de ta hänsyn till människors hälsa och miljön, särskilt till icke-målarter och deras livsmiljöer, och att de djur som utgör målarten skonas från smärta, oro eller lidande som kan undvikas, utan att hanteringsåtgärdernas effektivitet äventyras.

I skäl (25) fastställs följande: ”Hanteringsåtgärderna bör inte medföra några negativa effekter för miljön och för människors hälsa. Utrotning och hantering av vissa invasiva främmande djurarter kan vara nödvändigt i vissa fall, och då medföra smärta, oro, rädsla eller annat lidande för djuren även när bästa möjliga teknik används. Därför bör medlemsstaterna och alla aktörer som deltar i arbetet med att utrota, kontrollera eller innesluta invasiva främmande arter vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skona djuren från smärta, oro och lidande som kan undvikas under processen och så långt det är möjligt ta hänsyn till bästa praxis inom området, till exempel de riktlinjer för djurskydd som har tagits fram av Världsorganisationen för djurhälsa (OIE).”

Utrymme för förbättring av bestämmelserna om fångst av invasiva främmande arter

Bestämmelserna om fångst och dödande av invasiva djur är många och otydliga. De kan äventyra välbefinnande hos både invasiva djur och andra djur som kan till exempel bli bifångst. Mårdhundar orsakar stora skador på fågellivet, särskilt på våtmarker. Enligt förslaget till hanteringsplan för invasiva främmande arter och handlingsplan mot oavsiktlig spridning av invasiva främmande arter bör mårdhund därför helst jagas särskilt i skärgården på vårvintern före valpningen. Intensiv fångst drar in fler mårdhundar från omgivningen till området, och i en population som utsätts för intensiv jakt ökar reproduktionstakten, konstateras i planen.

Mårdhunden kan också vara en betydande spridare av smittor som rabies och parasiter, särskilt rävens dvärgbandmask. De enda effektiva sättet att förhindra spridningen av rabies är spridning av åtelvaccin. Åtelvaccinering är i linje med EU:s förordning om invasiva främmande arter genom att djuren inte tillfogas smärta, lidande eller ångest.

Ändringar av bestämmelser som avser invasiva djur har de senaste åren införts även i jaktlagen och jaktförordningen. Mårdhund (invasiv främmande art inom EU) och mink (invasiv främmande art i Finland) klassificerades tidigare som jaktvilt i jaktlagen (611/1993), men de ströks från förteckningen 2019 i syfte att underlätta och effektivisera fångsten av de här arterna.

Mårdhund och mink omfattas nu av bestämmelserna om fångst och dödande av icke fredade arter. Detta föreskrivs i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015). Mårdhund och mink får jagas med metoder som är förbjudna vid jakt av vilt, såsom artificiellt ljus, elektroniska siktanordningar och ljudalstrande mekaniska anordningar.

Direktdödande saxar äventyrar djurs välbefinnande

Vid minkjakt är det också tillåtet att använda direktdödande fångstsax (slagfälla) som placeras på marken. Det finns inga bestämmelser om när och var saxar får användas, och användaren behöver inte ha tagit jägarexamen. I Finland behöver fångstsaxar inte ha förhandsgodkännande, och saxar säljs till ett billigt pris. Det går inte att fastställa saxens kvalitet och effekt som ett omedelbart dödande fångstredskap. Mårdhund får också jagas utan att man har avlagt jägarexamen, men i enlighet med statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter (704/2019) får fångstsax inte användas vid jakt på mårdhund och större invasiva djur.

Fällor som fångar bytet levande ska i enlighet med jaktförordningen (666/1993) kontrolleras minst en gång per dygn. Däremot behöver direktdödande fångstsaxar inte kontrolleras varje dag, utan det kan gå upp till två veckor mellan kontrollerna.  En direktdödande fångstsax dödar inte alltid omedelbart, och då kan djuret som fastnat i saxen och som fortfarande är vid liv tillfogas smärta, lidande och ångest. Enligt en nyzeeländsk studie finns det stora skillnader i effekten och dödligheten av direkt fångstsaxar som är avsedda att döda bytet omedelbart.

Att ett djur dör långsamt i en fångstsax som trots allt inte dödar djuret direkt är inte acceptabelt vare sig med tanke på djurets välbefinnande eller ur ett etiskt perspektiv. En fångstsax ute i terrängen behöver inte märkas med uppgift om vem som lagt ut den. Däremot ska man ha tillstånd av markägaren för att placera ut en fälla. En slagfälla som placerats ut på ett felaktigt sätt innebär också en stor risk för att även icke-måldjur fastnar i fällan. Eventuellt felaktigt utplacerade slagfällor för mink har varit mycket på tapeten då medierna de senaste åren rapporterat om flera björnar som man varit tvungen att avliva då de fastnat med slagjärn på tassen.

Ytterligare ett orosmoment gällande försämring av djurens välbefinnande är att vem som helst får fånga invasiva djur. Eftersom det inte krävs någon jägarexamen för fångsten, föreligger en risk för att fångaren genom sin okunskap tillfogar djuren onödig smärta eller lidande. I utbildningen för jaktlicens ingår identifiering av djurarter, avlivningsmetoder och de etiska reglerna för jakt.

Främmande arter är inte fridlysta under förökningstiden – inte heller bisamråttan

Viltarter omfattas allmänt av tidsbestämd fridlysning enligt jaktförordningen (666/1993) under fortplantningen och häckningen. Tidigare var en hona av mårdhund, tvättbjörn, sumpbäver och mink som åtföljs av årsunge fridlyst under maj, juni och juli i enlighet med jaktförordningen.

De ovan nämnda arterna klassificeras numera som invasiva främmande arter som inte är fridlysta ens under förökningstiden. Med andra ord är det tillåtet att fånga och döda dem under alla årstider. Detsamma gäller också bisamråttan vars bon inte längre är fredade genom jaktförordningen. Enligt förslaget till hanteringsplan för invasiva främmande arter och handlingsplan mot oavsiktlig spridning av invasiva främmande arter saknas det exakta uppgifter om bisamstammens storlek i Finland. Den verkar vara splittrad och fåtalig; jaktuttaget var relativt litet år 2017. Därmed kan det med tanke på djurvälfärden inte ses som befogat att fredningen av bisamråttans bon ströks ur jaktförordningen.

Att döda en hona vars avkomma är beroende av henne tillfogar ungarna obefogat lidande och kan leda till att ungarna svälter ihjäl. Hos mårdhunden kan det också vara ödesdigert för ungarna om hannen blir dödad, eftersom han deltar i att ta hand om ungarna.

Tillåtet att jaga med pilbåge

Enligt den gällande jaktförordningen får vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, fjällräv som uppfötts i farm, rödräv, grävling, hermelin, iller, skogsmård, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsvildren, mufflon och vildsvin, fåglar som räknas till vilt samt icke fredade djur skjutas med pilbåge. Vid jakt av hjortdjur med pilbåge ska skytten ha avlagt skjutprov med pilbåge. I en aktuell studie om jakt med pil och båge utreds pilbågsjaktens inverkan på viltdjurens välbefinnande.

Ändring av jaktförordningen tillåter drivande hundar med större mankhöjd samt tidigarelägger rådjursjakt med hund

Genom ändring av jaktförordningen (666/1993) höjdes den högsta tillåtna mankhöjden på drivande hundar från 28 cm till 39 cm. Risken för att hjortdjurs välbefinnande påverkas negativt ökar då de kan drivas med högre och snabbare hundar än tidigare. Överlag är drevjakt och jakt med hund mer stressande för de hjortdjur som jagas än passjakt, enligt en studie i vilken man mätte nivåer av stresshormoner hos bytesdjuren vid olika jaktmetoder.

Hund får numera användas vid jakt på rådjur även i februari. Det saknas information om hur förlängning av tiden för jakt med hund inverkar på välbefinnandet hos dräktiga getter.

Rådjur i skogen. Snö på marken.
Figur 33. Det är tillåtet att jaga rådjur med bland annat pil och båge och hund får användas vid jakten ännu i februari.

Reform av naturvårdslagstiftningen

Efter revidering av naturvårdslagstiftningen gäller en ny naturvårdslag från och med 1 juni 2023. Den nya lagen skärper bland annat skyddet av strikt skyddade naturtyper, möjliggör frivillig ekologisk kompensation och fastställer Finlands naturpanels uppgifter. En ny lag om förebyggande och ersättning av skador orsakade av fridlysta djur (15/2022) trädde i kraft 1 februari 2023.

Läs mer:

Ändring av förordningen om skydd av svin

Statsrådets förordning om skydd av svin (629/2012) ändrades år 2017. Om sammanslagning av grupper av svin i samband med avvänjning infördes följande bestämmelse: ”Aktörerna ska sträva efter att sammanslå grupper av svin som är okända för varandra i en och samma grupp när svinen är så unga som möjligt innan de avvänjs eller högst en vecka efter det.” Denna praxis bidrar sannolikt till att minska bråk mellan grisarna och förbättrar därmed grisarnas välbefinnande. Till förordningen fogades också en bestämmelse om att dräktiga suggor och gyltor vid behov ska behandlas mot ekto- och endoparasiter, vilket också bidrar till djurens välbefinnande. Ett bakslag för grisarnas välbefinnande var att kravet på att öka golvytan i gruppboxar sköts framåt med tre år.

Ändring av förordningen om skydd av får

Skyddet av får regleras genom en statsrådets förordning (587/2010), som ändrades 2020 så att lammens möjligheter att äta samtidigt försämrades. Den tidigare förordningen fastställde minimimåtten på foderhäcken för får av alla åldrar. Kraven för foderhäckar för får som är äldre än fyra månader och för dräktiga tackor hölls oförändrade, men för lamm fastställdes mindre minimikrav på utfodringsutrymmet.

Det finns inga kriterier gällande utfodringsanordningar gällande lamm som är yngre än två månader; minimilängden på foderhäckens kant för 2–4 månader gamla lamm (17,5 cm per djur vid rak foderhäck och 10 cm vid rund foderhäck) har nu fastställts till hälften av kravet för vuxna får. Likaså halverades minimikravet gällande utfodringsanordningar för 2–4 gamla lamm vid fri fodertillgång-(8,5 cm per djur vid rak foderhäck, 5 cm vid rund foderhäck). De här minimikraven fogades genom en ändring år 2020 till jord- och skogsbruksministeriets förordning om byggnadstekniska och funktionella krav för byggande av får- och getstallar som understöds.

Att minska utfodringsutrymmet för lamm försämrar djurens välbefinnande, eftersom får är flockdjur som synkroniserar sitt beteende med de övriga djuren i flocken. Får vill gärna vila, äta och dricka samtidigt, och om detta inte är möjligt på grund av brist på utrymme och tillgång, kan det minska djurens välbefinnande. Alla får i en grupp som äter grovfoder ska ha möjlighet att äta tillsammans, oavsett om de har fri fodertillgång eller inte. Om utfodringsutrymmet eller utfodringsplatserna inte räcker till för alla får i gruppen är det möjligt att särskilt djur med lägre ställning i flocken inte får tillräckligt med plats och tid för att äta. De växande lammen bör få äta tillsammans med gruppen och därför inverkas djurens välbefinnande negativt av de sänkta minimikraven på utfodringsanordningar för lamm som är yngre än fyra månader.

Många lamm i foto inomhus. Lamm har halmunderlag och foderbordet.
Figur 34. Utfodringsutrymmet för lamm minskades genom ändring av förordningen om skydd av får.

Ändringen av statsrådets förordning om skydd av höns är inte klar

Skyddet av höns regleras genom en statsrådets förordning (673/2010). I början av 2021 föreslogs en ändring av bestämmelsen om värphönsmödrar, genom vilken kravet på redets yta skulle minska. Enligt den ursprungliga bestämmelsen ska det i ett hönseri med värphönsmödrar finnas minst ett rede per fyra eller fem mödrar, och om kollektivreden används, ska det finnas en yta på minst en kvadratmeter på varje påbörjad grupp på 100 höns. Enligt förslaget ska det finnas minst ett rede per varje påbörjad grupp på sju mödrar, och om kollektivreden används, ska det finnas en yta på minst en kvadratmeter för varje påbörjad grupp på 120 höns.

Ändringen motiverades med att värphönsmödrar inte behöver en större yta på redet än värphöns. Värphönsmödrar kommer ändå inte att i lagstiftningen ges samma resurser som värphöns. Alla höns har dock samma beteendebehov oavsett om de är mödrar eller värphöns. För att förbättra hönsmödrarnas välbefinnande vore det bra att samma kriterier som fastställts för värphöns också skulle gälla mödrar, så att även de ha tillgång till strö och sittpinnar.

En föreslagen ändring av paragrafen om kycklingar skulle ha ökat den högsta tillåtna kycklingtätheten vid uppfödning. Enligt den ursprungliga bestämmelsen är den maximala djurtätheten i ett golvhönseri 15 kycklingar/m2 för över sex veckor gamla kycklingar och 10 kycklingar/m2 för 12–18 veckor gamla kycklingar. Enligt den förslagna ändringen får djurtätheten för kycklingar i ett golvhönseri vara högst 21 kg levande vikt/m2, högst 20 fåglar/m2 för över sex veckor gamla kycklingar i ett envåningssystem och högst 30 fåglar/m2 för över sex veckor gamla kycklingar i ett flervåningssystem. Att öka den maximala kycklingtätheten kan försämra hönornas välbefinnande, eftersom forskning har visat att gott om plats är en fördel: vid 10 hönor/m2 förekommer mindre fjäderhackning och fjäderdräkten är i bättre skick.

Enligt den föreslagna ändringen ska det vid uppfödning av kycklingar i hönseriet finnas lämpliga sittpinnar som kan användas av hela gruppen, och i ett golvhönseri ska minst en fjärdedel av golvytan vara försedd med strö. De här preciserade kraven skulle bidra till kycklingarnas välbefinnande. De ovan nämnda ändringar har ännu inte antagits.

Ändring av statsrådets förordning om skydd av pälsdjur är inte klar

Blåräv i vajerbur på ett pälsindustrifarm.
Figur 35. Med tanke på främjandet av pälsdjurs välbefinnande bör förordningen ses över utan dröjsmål.

 

Skyddet av pälsdjur regleras genom en statsrådets förordning (1084/2011); man har väntat på ändring av förordningen sedan 2013. Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte en arbetsgrupp för att se över förordningen 1.3.2013–31.12.2014. Arbetet med ändringen av förordningen avbröts dock hösten 2015 och någon ny förordning har fortfarande inte utfärdats.

 

Europeiska unionens översyn av djurskyddslagstiftningen

Europeiska unionens djurskyddspolitik och genomförandet av bestämmelserna ankommer på generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet, även kallat DG-SANTE. Sittande kommissionär är Stélla Kyriakídou från Cypern.

Riktningen för moderniseringen av regleringen klarnar i slutet av 2023

Europeiska kommissionen håller på att se över EU:s djurskyddslagstiftning med tanke på modernisering av den. Utkast och förslag till ny unionslagstiftning om djurvälfärd torde läggas fram före slutet av 2023. Det uppenbara behovet av att modernisera lagstiftningen utgår från EU:s nya strategi Från jord till bord (Farm to Fork) (COM/2020/381), som i sin tur bygger på den europeiska gröna given (Green Deal). Målet för Från jord till bord är att stärka hållbarheten i livsmedelskedjan inom EU och bygga ett rättvist, sunt och miljövänligt livsmedelssystem.

EU:s regler om djursskydd ska vara i linje med målen i EU:s gröna giv och strategin ”Från jord till bord”. Dessutom ska de vara samstämmiga med reglerna för om livsmedel, miljöskydd och den inre marknaden. Den nya lagstiftningen bör också förenkla övervakningen och säkerställa djurvälfärden inom EU.

EU-bestämmelser genomgår kontroll av ändamålsenligheten

Vid modernisering av EU:s regler görs en kontroll av ändamålsenligheten (Fitness Check). Vid kontrollen görs en utvärdering av de gällande reglerna för att bedöma om de är ändamålsenliga och relevanta med tanke på senaste vetenskapliga rön i förhållande till den nuvarande unionslagstiftningen. Dessutom görs en analys av den allmänna samhällsopinionen i Europa gällande djurskydd.

Avsikten är att förbättra och om möjligt förenkla reglerna. Vid kontrollen av ändamålsenligheten uppdagades flera regler som bör moderniseras. EU:s djurskyddslagstiftning är behäftad med problem med otydliga regler och en obalans mellan kraven avseende olika djurarter. Problem uppstår också genom brister i genomförandet samt otillräcklig och ojämn information. Kontrollen av ändamålsenligheten av EU-reglerna för djurskydd avslutades 2022. Efter utvärderingen av djurskyddslagstiftningen görs en bedömning av förslagens konsekvenser.

Insamling av medborgarnas synpunkter för utveckling av lagstiftningen

Utvärderingen av EU-reglerna för djurskydd kommer först att fokusera på fem EU-direktiv och två EU-förordningar som innehåller regler om minimikraven för djurskyddet på enskilda gårdar, vid transporter och avlivning. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet Efsa kommer åren 2022–2030 att på uppdrag av kommissionen ta fram flera utredningar och analyser som bygger på forskning om djurvälfärd (EFSA scientific opinions on animal welfare). Utkasten till dessa publiceras för allmänt samråd. Efsa inhämtar också synpunkter från medborgare och berörda parter för utveckling av lagstiftningen. Efsa har offentliggjort vetenskapliga yttranden om djurskydd gällande grisar, värphöns, slaktkycklingar, kalvar, mjölkkor samt ankor, gäss och vaktlar.

Kommissionen har genomfört och genomför ett flera kontroller av ändamålsenligheten av reglerna och berörda parter och medborgare har haft möjlighet att lämna feedback om dem. Dan första färdplanen (Roadmap) för utvärderingen offentliggjordes 2021. Berörda parters och medborgarnas feedback publiceras också för allmänheten.

Djurhälsolagen syftar till att förebygga och bekämpa överförbara djursjukdomar

EU-förordningen om överförbara djursjukdomar och djurhälsa (2016/429), ”djurhälsolag”, infördes inom EU år 2021. I förordningen tillstås att det finns ett samband mellan djurhälsa och djurvälfärd, men den innehåller inga regler gällande djurens välbefinnande. EU-förordningen tillämpas nationellt genom lagen om djursjukdomar (76/2021) som trädde i kraft 21 april 2021. Lagen innehåller bestämmelser om genomförandet av EU-rättsakter om bekämpning av djursjukdomar.

Möjligt att utfärda nationellt förbud mot slakt utan bedövning

Europeiska unionens domstol har behandlat frågan om huruvida medlemsstater kan i sin nationella lagstiftning utfärda förbud mot slakt utan bedövning under eller före slakten. Enligt domstolens beslut kan medlemsstaterna, utan att därigenom åsidosätta de grundläggande rättigheterna i stadgan, föreskriva en skyldighet att vid slakt tillämpa ett förfarande för reversibel bedövning som inte kan leda till att djuret dör. I utkastet till lag om djurvälfärd i Finland föreslogs att bestämmelserna om slakt ändras så att djuret alltid ska bedövas före slakt. Grundlagsutskottet granskade lagen om djurvälfärd innan riksdagen röstade om lagen. Enligt grundlagsutskottet skulle ett förbud mot slakt utan bedövning innebära inskränkning av religionsfriheten. I lagen om djurvälfärd lämnades därför kvar en bestämmelse från den ersatta djurskyddslagen, som även framöver tillåter en slaktmetod som används på religiösa grunder där blodavtappningen inleds samtidigt som djuret bedövas.

Enligt lagen om djurvälfärd ska dock fjäderfän som slaktas för husbehov bedövas innan blodavtappningen inleds. Enligt vetenskapliga kan man genom bedövning före blodavtappningen på bästa möjliga sätt undvika att djuret upplever smärta och lidande i samband med slakten.

Medborgarinitiativet End the Cage Age kräver ett slut på burhållning

Europeiska kommissionen och Europaparlamentet har uttryckt till stöd till medborgarinitiativet End the Cage Age om att förbjuda burhållning av värphöns, unghöns, avelsdjur för värphöns och slaktkycklingar, vaktlar, ankor, gäss, kaniner, suggor och kalvar. Burar begränsar djurens rörelser och möjligheter att tillfredsställa sina beteendemässiga behov. Enligt EU kommissionen är det eventuellt möjligt att fasa ut burar senast 2027. Kommissionen har lovat lägga fram ett förslag till regler som förbjuder burhållning i samband med de övriga förslagen till EU:s djurskyddsregler, före utgången av 2023. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet Efsa utarbetar ett vetenskapligt yttrande om burhållningens konsekvenser för välbefinnandet hos ankor, gäss och vaktlar.

Läs mer om medborgarinitiativet End the Cage Age:

KMVET 12.8.2021: Komissio siivittää siirtymää kohti häkitöntä tuotantoa. Kolumn av djurskyddsombudsmannen Saara Kupsala

Många underskrifter från Finland för medborgarinitiativet Fur Free Europe

EU-medborgarinitiativet Fur Free Europe om att avskaffa pälsdjurshållning och förbjuda pälsprodukter från den europeiska marknaden fick cirka 1 700 000 underskrifter vilka för närvarande granskas. Initiativet vann ett anmärkningsvärt stort understöd i Finland. Fler underskrifter i proportion till befolkningen kom endast från Lettland.

Fem EU-länder lade fram en gemensam ståndpunkt för mer ambitiös lagstiftning för EU

Jordbruksministrarna från Danmark, Sverige, Tyskland, Nederländerna och Belgien kräver i ett gemensamt ståndpunktsdokument (Position paper on a new EU legislative frame for animal welfare) där de kräver mer ambitiösa EU-regler för djurskydd. Länderna betonar att den nya unionslagstiftningen på djurskyddsområdet ska omfatta modernisering av den nuvarande lagstiftningen efter de senaste vetenskapliga rönen samt precisering och korrigering av alltför allmänna och inexakta bestämmelser.

Av ovan nämnda anledning förekommer det problem med genomförandet av de nuvarande reglerna i många medlemsstater; exempelvis rutinmässig kupering av grissvansar är förbjuden genom EU:s grisdirektiv, men i praktiken är det endast Finland och Sverige som iakttar förbudet. I ståndpunktsdokumentet uttrycks också en önskan om mer detaljerade bestämmelser om sådana djur som används vid ekonomisk verksamhet som inte omfattas av bestämmelser eller bestämmelserna är alltför allmänna.

Europeiska unionens råds slutsatser om djurvälfärd

Europeiska unionens råd för jordbruk och fiske antog i december 2019 slutsatser om djurvälfärd som en integrerad del av en hållbar animalieproduktion. Slutsatserna hade utarbetats under Finlands ordförandeskap. I slutsatserna fastställs att den nuvarande unionslagstiftningen ska moderniseras för att anpassa den till de senaste vetenskapliga rönen särskilt på områden som djurtransporter över långa sträckor, välbefinnande hos fullvuxna nötkreatur, försäljning av hundar och katter samt djurslakt. De enhälligt undertecknade slutsatserna har politisk tyngd, trots att de inte är rättsligt bindande. Slutledningen i fulltext finns här.

Ska djurens rättigheter skrivas in i grundlagen?

Finlands djurrättsjurister rf arbetar för en bättre och mer rättvis ställning för djuren i samhället. Föreningen föreslår en ändring i grundlagen som ska trygga de grundläggande rättigheterna för djur. Läs mer om detta på djurrättsjuristernas webbplats.

Seuraava: Försöksdjurens välfärdEdellinen: Domar vid djurskyddsbrott
The owner of this website has made a commitment to accessibility and inclusion, please report any problems that you encounter using the contact form on this website. This site uses the WP ADA Compliance Check plugin to enhance accessibility.