Informationen om djurens välfärd är splittrad och spridd över många olika källor. Regionförvaltningsverken, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Livsmedelsverket samt jord- och skogsbruksministeriet producerar oberoende myndighetsinformation. Övriga informationsproducenter är industrin (exempelvis slakterierna och mejerierna), föreningar som upprätthålls av industrin (exempelvis Eläinten terveys ETT ry), rådgivningsorganisationer (exempelvis ProAgria), andelslagen (exempelvis Faba), handeln samt organisationer (exempelvis Finska kennelklubben och SEY Djurskyddet Finland). Den information som presenteras i rapporten Djurvälfärd i Finland III kommer från olika informationsproducenter, men inga enskilda fakta kan i sig beskriva djurvälfärdens helhetssituation. Myndigheterna producerar oberoende offentlig och öppen information. Övriga informationsproducenter har ingen skyldighet att göra sin information allmänt tillgänglig. I detta avsnitt, Trender inom djurvälfärd, har vi samlat ihop tillgänglig information och förslag om mätare, med hjälp av vilka djurvälfärdens situation och utveckling kunde följas upp i Finland.
Komplexa problem
Klimatförändringen utmanar de vilda djurens anpassning och hotar många arters existens. Samtidigt med klimatförändringen påverkar även förlusten av biologisk mångfald, föroreningar, sjukdomar och främmande arter djurens liv. En del av våra vilda djurarter anpassar sig till det allt varmare klimatet, vissa kan till och med tillfälligt dra nytta av uppvärmningen, men huvudsakligen förorsakar klimatets förändring stress för djuren.
Utvecklingen av de vilda djurens livsvillkor kan anses som en indirekt mätare för djurens välfärd, som kan bedömas genom genomförandet av Finlands klimat- och biodiversitetmål.
Djurens välfärd är en del av en hållbar utveckling, men exempelvis i FN:s mål för hållbar utveckling beaktas de individuella djurens upplevelser inte, utan man strävar efter att skydda djuren på art- och livsmiljönivå och att upprätthålla den biologiska mångfalden. Infallsvinkeln för gemensam hälsa (one health) är även ursprungligen mänsklig. De övriga djuren värdesätts först och främst som faktorer för människans hälsa.
En av de mätare som bör följas upp är inkluderandet av individuella djurs förmån, välfärd och djurets egenvärde i målen, programmen och de politiska besluten för hållbar utveckling.
Åtgärderna för att stävja förlusten av den biologiska mångfalden främjar samtidigt djurens välfärd genom att bevara eller förbättra de vilda djurens livsmiljöer.
Som en mätare kan anses hur väl Finland lyckas med målen att stävja förlusten av biologisk mångfald: exempelvis hur mycket ökar områdena för vårdbiotoper på vilka nötboskap, får och hästar går på bete, och hur mycket stöd styrs till att öka dessa.
Användningen av antimikrobiella läkemedel berättar inte direkt om djurens välfärd. Genom minskad användning av och resistens mot antimikrobiella läkemedel strävar man främst efter människans välfärd. Främjande av djurens välfärd är dock ett sätt att minska användningen av antimikrobiella läkemedel och resistensen mot dessa.
Användningen av antimikrobiella läkemedel hos djur följs upp och statistikförs i framtiden allt noggrannare och djurartsspecifikt i EU. Denna mätare följs upp, men mängden läkemedel som används berättar inte direkt om djurens välfärd.
Människans verksamhet, exempelvis markanvändning, ger upphov till stress särskilt för de vilda djuren. Stressade djur insjuknar lättare och sprider mer sjukdomsalstrare än välmående djur, även zoonoser som sprids till människor och vice versa. De fågelinfluensaepidemi som började i Finland sommaren 2023 har gett upphov till död särskilt bland vilda måsfåglar. Sjukdomen har även smittat till pälsdjur, varav en del har dött av sjukdomen och en del har avlivats i enlighet med Livsmedelsverkets beslut.
Förekomsten av zoonoser är även en indirekt mätare för djurens välfärd.
Läs mer om rapporten: Problemkomplex och djurhälsa
Politik och ekonomi
I politiken varierar målen på regeringsnivå för att främja djurens välfärd från en regering till en annan. Exempelvis innehöll programmet för Sipiläs regering inte nämnvärt med mål för att främja djurens välfärd, medan det i programmet för Marins regering fanns flera mål för att främja djurens välfärd. I programmet för Orpos regering finns endast ett fåtal mål som främjar djurens välfärd.
Trots att regeringsprogrammen är olika till sin natur, kan deras skrivningar om djurens välfärd följas upp som en mätare för den samhälleliga utvecklingen av djurens välfärd.
Exempelvis inkluderandet av djurens välfärd i målen för hållbar utveckling, näringsrekommendationerna, hållbara livsmedelssystem och livsmedelspolitiken, målen för ökad biodiversitet, målen för att stävja klimatförändringen, programmet för klimatvänlig mat, rekommendationerna för skolmåltider och bedömningen av effekterna på lagberedningen fungerar som mätare för hur betydelsen av djurens välfärd beaktas.
Mängden nationella strategier och målsättningar i vilka djurens välfärd har beaktats (eller inte beaktats), kan följas upp som en mätare för betydelsen av djurens välfärd i samhället.
Djurens välfärd är viktig för Europeiska unionen via fördraget, den gröna given och från jord till bord-strategin. En stor fråga är dock huruvida djurens förmån konkretiseras så att människans ekonomiska eller övriga intressen inte överskuggar den.
Riktandet av finansieringen inom EU:s gemensamma lantbrukspolitik (CAP) och utvärderingen av den gånga finansieringsperiodens effekter på djurens välfärd, särskilt vad gäller djurvälfärdsersättningarna, fungerar som en mätare att följa upp.
Betydelsen av djurvälfärdsersättningen som ekonomiskt stöd för hållning av produktionsdjur ökar år efter år. Allt mer pengar används för välfärdsersättningarna: det belopp som används för ersättningarna har ökat med cirka 20 miljoner euro mellan år 2016 och år 2021. Däremot minskar antalet gårdar som mottagit välfärdsersättning varje år, samtidigt som antalet djurproduktionsgårdar minskar: år 2016 fick cirka 6 400 gårdar ersättning, medan antalet gårdar som fick ersättning år 2021 var endast cirka 5 700. Även antalet åtgärder som mottar välfärdsersättning var mindre än förut; exempelvis stöds utegång för fjäderfä inte längre.
Det går fortfarande att får välfärdsersättning för produktionsdjur som hålls i burar. Suggstallar som använder burgrisning kan få ersättning för att utarbeta en välfärdsplan, så även värphönserier som har inredda burar. Gårdar med båsladugårdar och mjölkproduktionsgårdar där korna är inomhus året om kan få välfärdsersättning för att utarbeta en välfärdsplan.
De anslag som används årligen för djurvälfärdsersättningen och investeringsstöd som riktas specifikt till djurens välfärd kan följas upp som mätare för hur djurens välfärd framskrider. Den främjande effekten på djurens välfärd för dessa stöd bör dock granskas kritiskt. Stöden som främjar djurens välfärd kunde ökas exempelvis genom att bevilja skolmjölkstöd endast för mjölk från kor som har gått på bete.
Finländarnas konsumtion av nöt- och svinkött har minskat något, medan konsumtionen av kyckling har ökat år efter år. På grund av detta har finländarnas totala konsumtion av kött inte egentligen minskat, utan har under de senaste åren hållits på en nivå av cirka 79 kg kött inklusive ben per person och år. Enligt kostrekommendationerna är den maximala mängden kött per år 39 kg per person och år.
Läs mer: Köttätande och djurens välfärd – antingen-eller eller både-och?
Mängden kycklingfåglar som slaktas har ökat från cirka 57 miljoner individer år 2011 till totalt 82 miljoner individer år 2021. På grund av den stora mängden kycklingar som slaktas har antalet individuella djur som slaktas i Finland på årsnivå ökat med 25 miljoner djur på tio år. Trots önskemålen har andelen ekologiskt producerade produkter av de produkter av animaliskt ursprung som produceras i Finland inte ökat under de senaste åren. Konsumenterna kan nu göra ett inköpsbeslut på basis av djurets välbefinnande, i och med att man år 2023 på mjölkprodukterna har fått en oberoende, övervakad djurvälfärdsmärkning.
Ibruktagandet av systemet för djurvälfärdsmärkning kan användas som en mätare för framstegen med djurens välfärd, så även den marknadsandel som ekologiskt producerade produkter av animaliskt ursprung uppnår.
I Finland har under två separata regeringsperioder fungerat en djurskyddsombudsman. Delegationerna för djurens välfärd, riksdagens miljöutskott och flera djurorganisationer har framfört ett önskemål om att djurskyddsombudsmannens tjänst ska göras permanent.
Att djurskyddsombudsmannens tjänst görs permanent och tilldelas ändamålsenliga resurser är en mätare som kan följas upp för att avgöra huruvida djurvälfärdens samhälleliga betydelse har ökat.
Europeiska kommissionen bereder som bäst ett förslag till EU:s nya djurvälfärdslagstiftning. Lagstiftningsutkastet har utlovats för publicering i slutet av år 2023.
Reformen av EU-lagstiftningen bör följas upp noggrant och den europeiska utvecklingen för främjande av djurvälfärden bör föregripas: kommer exempelvis EU:s gemensamma djurvälfärdsmärkning att genomföras, eller ett EU-omfattande förbud mot uppfödning i burar, och vad kommer att ske med pälsfarmandet i Europeiska unionen.
Läs mer i rapporten: Politik och ekonomi
Reglering av djurvälfärd
En ny lag om djurvälfärd, som beretts sedan 2010, börjar gälla i början av år 2024. Väsentliga ändringar jämfört med djurskyddslagen från 1996 är bland annat bestämmelserna om kortare hållningstid i fixeringsbås av suggor och gyltor, om handel med hundvalpar och kattungar, om djuravel och om kravet på kontinuerlig tillgång till vatten. Trots en skärpning av minimikraven har ingen tidsgräns fastställts i den nya lagen för användningen av existerande grisningsburar eller båsladugårdar. Även många av de övergångsperioder som fastställdes för att övergå till förhållanden eller vårdpraxis som är bättre för djurens välfärd förblev väldigt långa.
I och med den nya lagen om djurvälfärd reformeras flera av statsrådets förordningar som avser djurs välbefinnande. Även helt nya förordningar som anknyter till djurens välfärd utlovas, bland annat förordningar om ingrepp på djur och om djuravel. De bestämmelser som finns på en lägre nivå än lagen är betydande för individuella djurs välbefinnande, eftersom de i jämförelse med lagen innefattar mer detaljerade krav.
Lagens ikraftträdande, dess genomförande, tillsyn och utarbetande av regler på lägre nivå är viktiga indikatorer på framgången med djurskyddsregleringen.
Reformer av bestämmelser gällande sällskaps- och hobbydjur
Lagen om djurvälfärd (693/2023) och de förordningar som utfärdas med stöd av den specificerar hållningen av sällskaps- och hobbydjur, förhållandena, vården och aveln. I lagen finns flera nya verktyg för att främja sällskapsdjurens välfärd samt nya bestämmelser om djuravel, import av djur, försäljning och överlåtelse av djur samt förbud mot redskap som förorsakar smärta hos djur.
Enligt lagen ska man genom djuravel sträva efter att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur. I avel ska man i fortsättningen använda fysiskt och psykiskt friska djur som man kan anta att nedärver dessa egenskaper även till sin avkomma. Det är i lag förbjudet att använda ett sådant djur för avel som på grund av en ärftlig egenskap eller sjukdom inte kan föröka sig naturligt eller vars välbefinnande förökningen sannolikt skulle skada på ett betydande sätt. Lagparagrafen kommer att specificeras genom en förordning som gäller djuravel.
Lagen fastställer ett nytt krav på djurägaren eller djurhållaren av att hindra sina däggdjur från att föröka sig okontrollerat. Syftet med paragrafen är att styra djuraveln i en riktning som i allt större utsträckning tar djurens välfärd i beaktande. Med förbudet mot okontrollerad förökning strävar man efter att förbättra särskilt katternas välbefinnande genom att göra ägarna till populationskatter som förökar sig fritt ansvariga för sina sällskapsdjur.
Veterinärer har framöver skyldighet att anmäla om sådana sjukdomar och skador hos katter och hundar som de diagnostiserar och som begränsar djurets avelsanvändning. Sådana ingrepp som ska anmälas är exempelvis operationer för att öppna luftvägarna och kejsarsnitt hos sådana hundraser som inte kan föda naturligt. Lagen kommer att tillämpas på hundar från och med början av 2024 och för katter från och med början av 2027.
I den nya lagen avgränsas de arter som kan hållas som produktionsdjur, cirkusdjur eller på ambulerande djurutställningar. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att för de nämnda ändamålen hålls endast djur vars djurhållning i praktiken kan ordnas på det sätt som lagen förutsätter. Med statsrådets förordning fastställs senare de arter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur.
En av de nya paragraferna i lagförslaget gäller import av katt- och hundvalpar. Paragrafen förbjuder import till Finland av hundvalpar och kattungar som är under sex månader gamla, ifall syftet är att sälja eller på annat sätt överlåta hundvalpen eller kattungen vidare i Finland inom fyra månader från importen. Syftet är att mer effektivt än hittills ingripa i import till och försäljning i Finland av hundvalpar och kattungar som producerats i valpfabriker.
En annan ny paragraf fastställer minimikrav för de uppgifter som ska lämnas i marknadsföring gällande försäljning eller annan överlåtelse av hundar och katter. Anmälningar ska innehålla säljarens eller andra överlåtares namn, eventuell uppgift om professionell uppfödningsverksamhet och anknytande identifiering, djurets födelsetid, ålder eller uppskattning av ålder, djurets födelseland och ort. Utöver djurets sjukdomar eller skador ska köparen eller mottagaren även delges andra väsentliga uppgifter om djurets välbefinnande. Syftet med bestämmelsen är att förbättra spårbarheten för hundar och katter som säljs eller överlåts på annat sätt i jämförelse med nuläget.
Lagen begränsar också överlåtelse av djur vid vissa slags evenemang eller på vissa platser: exempelvis förbjuds överlåtelse av djur som lotteri- eller tävlingsvinster, så även försäljning av djur på torg eller marknader. Försäljning av hundar, katter, tamillrar och stora papegojor förbjuds i djuraffärer. Och djur får inte heller överlåtas permanent till under 16-åringar utan vårdnadshavarens samtycke.
I lagen fastställs ett förbud mot redskap eller anordningar som kan ge upphov till onödig smärta, lidande eller risk för olycka för djuret. För att förbudet ska kunna övervakas effektivt förbjuds nu utöver import, tillverkning, försäljning, överlåtelse och användning av sådana även marknadsföring och innehav av dem. De anordningar och redskap som förbjuds i paragrafen är bland annat spikhalsband, -bett och -sporrar samt som nytt elektriska halsband och andra anordningar som avger elchocker och som fästs vid djuret.
Myndighetssystemet för tillsyn över djurens välfärd förblir i och med den nya lagen i övrigt som förr, med Tullen får befogenhet att övervaka iakttagandet av djurens välfärdsbestämmelser vid EU:s inre gränser. Reformen hjälper med tillsynen över det importförbud som gäller hundvalpar och kattungar som ingår i lagen.
Lagen innehåller även en ny bestämmelse som innebär anmälningsskyldighet till utnämnda parter som till exempel vid kundbesök har kunnat observera att kunden har ett djur som behöver hjälp, men som med stöd av sekretessbestämmelserna inte tidigare har kunnat anmäla detta till djurskyddsmyndigheterna. Skyldigheten att anmäla djurskyddsmyndigheterna om ett djur som behöver hjälp gäller exempelvis producenter av social- och hälsovårdstjänster, yrkespersoner inom hälso- och sjukvården, brand- och räddningsväsendet, utsökningsmyndigheten samt församlingarna och övriga religiösa samfund. Ändringen är betydelsefull för välfärden hos de djur som hålls som sällskapsdjur, eftersom det trångmål som sällskapsdjur utsätts för inom husets väggar ofta förblir dolt, om inte en utomstående part har möjlighet att anmäla det till djurskyddsmyndigheten.
Enligt lagen ska det i fortsättningen på permanenta hållningsplatser för däggdjur och fåglar alltid finnas dricksvatten tillgängligt för djuren. Då det gäller sällskapsdjur utgör endast professionella slädhundgårdar ett undantag som permanenta hållningsplatser, då vattnet fryser på grund av väderförhållandena. Hundarna ska då erbjudas vatten minst tre gånger om dagen. Tikar som ger di och hundvalpar som inte avvants ska dock alltid ha tillgång till vatten på sin permanenta hållningsplats.
Lagen om identifiering och registrering av djur gör det möjligt att utvidga skyldigheten att identifieringsmärka och registrera djuren till flera arter. Den första förordningen som fastslogs var jord- och skogsbruksministeriets förordning om identifieringsmärkning och registrering av hundar som trädde i kraft år 2023. Vad gäller katternas välfärd har en väsentlig förordning om identifieringsmärkning och registrering av katter utlovats för år 2026.
Ändringar av bestämmelser gällande de vilda djurens välfärd
Bestämmelser som har betydande konsekvenser för vilda djurs välbefinnande finns bland annat i lagstiftningen om jakt, fiske, djurvälfärd, naturvård och invasiva främmande arter. En del av bestämmelserna, exempelvis de bestämmelser som gäller jakt på djurarter, förnyas årligen.
Det finns en hel del lagstiftning som avser vilda djurs välbefinnande, men helheten är komplex och svår att hantera. Man har inte vant sig vid att granska den lagstiftning som gäller vilda djur ur djurvälfärdens (djurets egen upplevelse) synvinkel. Välfärdsaspekten har dock tagits upp för diskussion även vad gäller vilda djur, särskilt då människan genom sin verksamhet ger upphov till lidande för de vilda djuren, det vill säga skadar deras välfärd.
Lagen om djurvälfärd (693/2023) innehåller vissa ändringar som gäller vilda djur. Enligt lagen får vilda djur inte hållas för uppfödning med undantag av i vissa särskilda fall. Skadade eller hjälplösa vilda djur kan tillfälligt tas i besittning för att ge dem första hjälpen eller föra dem till vård, mes de ska försättas i frihet eller levereras för vård så fort som möjligt. Om djuret inte kan försättas i frihet och vården inte kan ordnas, ska djuret avlivas. Vård av vilda djur är anmälningspliktig verksamhet, och kommunen ska ombesörja att sjuka eller skadade vilda djur som har hämtats till kommunalveterinärens mottagning avlivas.
Mårdhund (invasiv främmande art inom EU) och mink (invasiv främmande art i Finland) klassificerades tidigare som jaktvilt i jaktlagen, men de ströks från förteckningen 2019 i syfte att underlätta och effektivisera fångsten av de här arterna. Mårdhund och mink får i dag fångas med metoder som är förbjudna vid jakt av vilt, såsom artificiellt ljus, elektroniska siktanordningar och ljudalstrande mekaniska anordningar. Avläggande av jaktexamen krävs inte heller längre för fångst av mårdhund och mink.
Tidigare var en hona av mårdhund, tvättbjörn, sumpbäver och mink som åtföljs av årsunge fridlyst under maj, juni och juli i enlighet med jaktförordningen. De här arterna klassificeras numera som invasiva främmande arter som inte är fridlysta ens under förökningstiden. Med andra ord är det tillåtet att fånga och döda dem under alla årstider. Detsamma gäller också bisamråttan vars bon inte längre är fredade genom jaktförordningen. Att döda en hona vars avkomma är beroende av henne tillfogar ungarna obefogat lidande och kan leda till att ungarna svälter ihjäl. Hos mårdhunden kan det också vara ödesdigert för ungarna om hannen blir dödad, eftersom han deltar i att ta hand om ungarna.
Genom ändring av jaktförordningen höjdes den högsta tillåtna mankhöjden på drivande hundar från 28 cm till 39 cm år 2019. Risken för att hjortdjurs välbefinnande påverkas negativt ökar då de kan drivas med högre och snabbare hundar än tidigare. Hund får numera användas vid jakt på rådjur även i februari. Det saknas information om hur förlängning av tiden för jakt med hund inverkar på välbefinnandet hos dräktiga getter.
Användning av jaktbåge tilläts år 2017 bland annat vid jakt på vitsvanshjort, skogsren och vildsvin, men inte vid älgjakt. En uppföljningsundersökning om jakt med båge inleddes år 2019.
Fredningen av älghonans kalvar försämrades år 2016 för att tygla älgstammens hondominans. I praktiken ansågs att fredning av kalvar bibehålls med hjälp av anvisningar till jägare och etiska regler. Försämringen av fredningen kan dock öka risken för att en kalv blir tvungen att övervintra utan modern.
År 2020 ändrades jaktlagen tillfälligt på grund av coronapandemin, så att skjutprov som skulle föråldras samma år inte behövde förnyas, utan deras giltighet fortsattes med ett år till.
I början av augusti 2023 förbjöds skymningsjakt av vattenfåglar. Syftet med förbudet är att det under jakt ska vara tillräckligt ljust för att kunna känna igen fågelarter, vilket minskar risken för att fredade arter och arter som minskar i antal skjuts i misstag. Förbudet mot jakt i skymning förbättrar skottsituationen och möjligheten att känna igen arter, och när det är ljust är det också lättare att snabbt hitta och avliva fåglar som skadats och därmed undvika att de lider i onödan.
Lagstiftningens effekter på de vilda djurens och viltets välbefinnande varierar. De ändringar av jaktlagstiftningen som har gjorts under de senaste åren, exempelvis i anknytning till fångstmetoder, användning av hund och fredningstider, kan ha en inverkan på de vilda djurens välfärd som syns först med tiden.
Ändringar av jaktlagstiftningen som har en inverkan på djurens välfärd ska följas upp som en mätare förknippad med de vilda djurens välfärd.
Med EU:s avskogningsförordning som trädde i kraft år 2023 strävar man efter att minimera EU:s andel av den världsomspännande avskogningen och försämringen av skogarnas tillstånd. Samtidigt har man som mål att minska utsläppen av växthusgaser och stävja förlusten av den biologiska mångfalden.
Avskogningsförordningen är ett lovande steg i främjandet av de vilda djurens välfärd, och dess effekter på livsmiljöerna kan anses vara en mätare för djurens välfärd.
Reformer av bestämmelser gällande produktionsdjur
Moderniseringen av bestämmelserna om produktionsdjurens välbefinnande så att de bättre främjar djurvälfärden kräver ofta omställningar i djurhållningen samt nya kunskaper och investeringar. En del av de skärpta kraven på djurens välbefinnande kräver ekonomiska satsningar av animalieproducenten, men å andra sidan är en del av ändringarna bra för producentens ekonomi genom bättre djurvälfärd och djurhälsa. Animalieproducenten kan få ekonomiskt stöd för investeringar som föranleds av de nya bestämmelserna, till exempel för att bygga ett nytt kostall, grisstall eller hönsstall.
I och med lagen om djurvälfärd förbjuds bygge och ibruktagande av nya boxladugårdar. I praktiken har sådana ladugårdar just inte byggts de senaste åren, eftersom det inte beviljas något investeringsstöd för nya båsladugårdar. Även framöver är det tillåtet att hålla mjölkkor och kvigor i båsladugårdar för mjölkproduktion, men rastningskravet för mjölkkor och kvigor som hålls uppbundna förlängs till 90 dagar från tidigare 60 dagar per år. Kor och kvigor i lösdrift kommer att få vistas mer ute i det fria, eftersom investeringsstöd enligt utfästelsen kommer framöver att beviljas endast för sådana lösdriftsladugårdar vid vilka det finns en rastningsfålla eller ett bete. Den här bestämmelsen ingår visserligen inte i lagen om djurvälfärd utan i jord- och skogsbruksministeriets kommande förordning om mjölkkostallar som understöds.
Vad gäller förhållandena för grisar tar lagutkastet ett tydligt steg mot bättre djurvälfärd genom att förbjuda ibruktagandet av fixeringsbås (grisningshäckar) i såväl nya som befintliga grisstall efter att lagen börjat gälla. Det är visserligen tillåtet att använda befintliga bås tills de är uttjänta, och det har inte angetts någon övergångstid.
Kirurgisk kastrering av spädgrisar kommer att upphöra efter en övergångsperiod på 12 år. Efter att lagen har trätt i kraft ska grisarna ges smärtlindring vid kirurgisk kastrering och efter en övergångsperiod på fyra år ska utöver smärtlindring även spädgrisens testiklar bedövas vid kastreringen. Den nya lagen innehåller också bestämmelser om eventuell bedömning av grisarnas välbefinnande på slakterier. Många indikatorer för välbefinnandet också hos grisar övervakas redan på slakterierna med stöd av bestämmelserna om köttbesiktning.
Lagen om djurvälfärd innehåller en förteckning över däggdjurs- och fågelarter som i fortsättningen får hållas som produktionsdjur, cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar. Målet är att säkerställa att för de nämnda ändamålen hålls endast sådana djur vars djurhållning i praktiken kan ordnas på det sätt som lagen förutsätter. I praktiken upptogs samtliga nuvarande produktionsdjurarter på listan samt vattenbuffeln i köttproduktionssyfte.
I lagen om transport av djur (1429/2006) gjordes 2021 flera positiva ändringar med tanke på djurens välbefinnande. I lagen krävs nu upprättande av en färdjournal över långa transporter av renar och pälsdjur om bestämmelseorten är utanför Finland. Genom lagändringen gavs Tullen behörighet att övervaka djurtransporter. Det går nu att genom jord- och skogsbruksministeriets förordningar reglera kraven på djurens transportskick för transporter inom Finland. Med stöd av denna bestämmelse fastställdes att kalvar ska vara minst tio dygn gamla vid transportsträckor som är kortare än hundra kilometer.
Skyddet av får regleras genom en statsrådets förordning, som ändrades år 2020 så att lammens möjligheter att äta samtidigt försämrades. Den tidigare förordningen fastställde minimimåtten på foderhäcken för får av alla åldrar. I och med ändringen fastställdes minimikrav för utfodringsutrymmet för under fyra månader gamla lamm som är mindre än hittills. Att minska utfodringsutrymmet för lamm försämrar djurens välbefinnande, eftersom får är flockdjur som synkroniserar sitt beteende med de övriga djuren i flocken. Får tenderar att vila, äta och dricka samtidigt. De växande lammen behöver utrymme för att äta tillsammans med gruppen och därför påverkas djurens välbefinnande negativt av de sänkta minimikraven på utfodringsanordningar för lamm som är yngre än fyra månader.
Statsrådets förordningar om skyddet av höns och pälsdjur har länge varit under reform och fortfarande inte slutförts.
Europeiska unionens översyn av djurskyddslagstiftningen
EU:s välfärdspolitik för djur och verkställandet av bestämmelserna faller under Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet (DG SANTE), vars kommissarie är Stélla Kyriakídou.
Europeiska kommissionen håller på att se över EU:s djurskyddslagstiftning med tanke på att reformera den. Utkast och förslag till ny unionslagstiftning om djurvälfärd torde läggas fram före slutet av 2023. Utvärderingen av EU-reglerna för djurskydd kommer först att fokusera på fem EU-direktiv och två EU-förordningar som innehåller regler om minimikraven för djurskyddet på enskilda gårdar, vid transporter och avlivning.
EU:s regler om djurskydd ska vara i linje med hållbarhetsmålen i EU:s gröna giv och strategin ”Från jord till bord”. Dessutom ska de vara samstämmiga med reglerna för om livsmedel, miljöskydd och den inre marknaden. Den nya lagstiftningen bör också förenkla övervakningen och säkerställa djurvälfärden inom EU.
Läs mer i rapporten: Regleringen av djurvälfärd
Tillsyn över djurvälfärd
Verksamhet som faller under myndigheternas tillsyn över djurvälfärden omfattar tillståndspliktig och anmälningspliktig verksamhet, djurtransporter samt hållning av produktionsdjur samt sällskaps- och hobbydjur ifall det föreligger grund för misstanke om att verksamheten strider mot djurskyddsbestämmelserna. Djurhållning vid animalieproduktionen övervakas genom urvalsbaserade inspektioner av djurens välbefinnande, djurskyddsinspektioner enligt tvärvillkoren samt inspektioner för djurvälfärdsersättning och ekologisk produktion. Även genomförandet av de djurvälfärdsinspektioner på slaktdjur som genomförs av slakteriernas besiktningsveterinärer övervakas.
Finländarna litar på myndigheterna, och därför är betydelsen med tjänsteveterinärernas övervakning av djurvälfärden och kommunikationen om denna stor. Myndigheternas tillsyn över djurvälfärden ska tilldelas tillräckligt med resurser. Myndighetstillsynens omfattning och rapporteringen samt kommunikationen om dess resultat bör bibehållas på minst nuvarande nivå. Tillsynsresultaten bör dock analyseras och information om dem förmedlas grundligare än för närvarande.
Genomförandet av lagstiftningens minimikrav för djurvälfärd övervakas genom flera inspektioner. Vid urvalsbaserade inspektioner av animalieproduktionsgårdarna enligt EU-reglerna uppdagas år efter år väldigt likartade och lika stora brister. Åren 2011–2014 uppdagades vid inspektionerna brister på i genomsnitt på drygt en fjärdedel av de granskade gårdarna; åren 2015–2018 var andelen en femtedel. Resultaten från 2017 och 2018 var exceptionella genom att försummelser uppdagades endast vid 15 procent respektive 17 procent av kontrollerna. Åren 2019, 2020 och 2021 ökade andelarna för försummelser åter till 30 procent, 27 procent och respektive 25 procent. Rekordet är från 2016 då missförhållanden uppdagades på 66 procent av de inspekterade pälsfarmerna.

Vid granskningar av djurtransporter, vilka baserar sig på EU-regler, har uppdagats färre brister än förr i djurskyddet, och oftast har bristerna förknippats med dokumenten, intygen och tillstånden (figur 2).

Sedan 2015 (Tabell 1.) har det årligen utförts över 6 000 djurskyddsinspektioner på grund av misstanke (tabell 1). Särskilt många djurskyddsinspektioner riktar sig mot sällskapsdjursobjekt, vilket beror på att kommunerna nu har fler tillsynsveterinärer och på att aktiva medborgare anmäler brister. En fjärdedel av inspektionerna har de senaste åren varit förnyade inspektioner. Antalet försummelser vid djurskyddsinspektioner på grund av misstanke har minskat en aning, men andelen allvarliga försummelser har ökat. Under de senaste åren har förbud eller order utfärdats vid inspektioner på grund av misstanke oftast inom animalieproduktionen, medan brådskande åtgärder för att trygga djurens välbefinnande oftast har avsett sällskapsdjurhållning.
Den årliga mängden djurskyddsinspektioner på grund av misstanke är en av de få myndighetsmätare som vittnar om situationen för sällskaps- och hobbydjurens välfärd i Finland.
Tabell 1. Djurskyddsinspektioner på grund av misstanke 2010–2021 (källa: Livsmedelsverket)
2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | ||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Inspektioner | totalt | 3439 | 3638 | 5106 | 4911 | 5091 | 6018 | 6368 | 6448 | 6508 | 6358 | 6046 | 5828 |
Försummelser*, % av inspektionerna | |||||||||||||
totalt | 40 | 40 | 36 | 34 | 34 | 31 | 30 | 32 | 33 | 30 | 31 | 31 | |
sällskapsdjurhållning | 31 | 33 | 25 | 26 | 26 | 25 | 24 | 26 | 28 | 25 | 28 | 27 | |
animalieproduktion | 45 | 45 | 45 | 42 | 43 | 38 | 38 | 41 | 42 | 39 | 38 | 38 | |
annat djur eller okategoriserad | 31 | 37 | 36 | 25 | 25 | 27 | 29 | 22 | 25 | 28 | 29 | 38 | |
Allvarliga försummelser**, % av inspektionerna | |||||||||||||
totalt | 6 | 7 | 8 | 8 | 9 | 8 | 7 | 9 | 9 | 9 | 10 | 9 | |
sällskapsdjurhållning | 9 | 8 | 11 | 11 | 14 | 11 | 11 | 12 | 12 | 11 | 12 | 11 | |
animalieproduktion | 4 | 5 | 4 | 4 | 3 | 3 | 3 | 4 | 4 | 4 | 5 | 4 | |
annat djur eller okategoriserad | 10 | 13 | 19 | 10 | 10 | 17 | 9 | 8 | 11 | 8 | 24 | 14 | |
*Vid försummelse har meddelats ett åläggande att åtgärda förhållandena för djuren (42 § i djurskyddslagen). | |||||||||||||
**Vid allvarlig försummelse har vidtagits brådskande åtgärder för att trygga djurens välbefinnande (44 § i djurskyddslagen). |
*Vid försummelse har meddelats ett åläggande att åtgärda förhållandena för djuren (42 § i djurskyddslagen).
**Vid allvarlig försummelse har vidtagits brådskande åtgärder för att trygga djurens välbefinnande (44 § i djurskyddslagen).
Läs mer i rapporten: Tillsyn över djurvälfärd
Domar vid djurskyddsbrott
Numera anmäls djurskyddsbrott betydligt oftare till polisen än tidigare. Medan antalet anmälningar till polisen år 2010 var 550 stycken, gjordes år 2022 knappt 1 000 anmälningar. Polisen utreder även mer djurskyddsbrott än förr. År 2010 utredde polisen cirka 350 misstänka djurskyddsbrott, medan motsvarande antal fall år 2022 var 570 stycken (figur 3).

Åklagarna får allt oftare misstänkta djurskyddsbrott för handläggning: åren 2011–2014 handlades totalt 822 fall, medan antalet misstänkta djurskyddsbrott hos åklagaren åren 2015–2018 var 935 och åren 2019–2022 redan 1 259 (källa: Åklagarmyndigheten).
Antalet djurskyddsanmälningar som mottagits av polisen samt antalet misstänkta djurskyddsbrott som handläggs vid åklagarmyndigheten kan anses vara mätare för djurens samhälleliga ställning som bör följas upp. Polisens personalsatsningar särskilt då det gäller utredningen av djurskyddsbrott vittnar även om betydelsen av djurens samhälleliga ställning.
Läs mer i rapporten: Domar vid djurskyddsbrott
Undervisning och utbildning i djurvälfärd
Djurvälfärd är den del av de riksomfattande läroplanerna, men ärendet har inte lyfts fram i nyhetsrapporteringen om grundskolan. Lärarnas kunskaper om djurvälfärd kan vara bristfällig och ämnet kan förbli beroende av lärarnas egen aktivitet. Djurvälfärd är dock ett tema som tangerar många läroämnen i för- och grundskoleundervisningen samt i högstadierna och gymnasierna. Inom ramen för temat djurvälfärd kan filosofiska, etiska, moraliska, naturvetenskapliga, miljöskyddsrelaterade, religiösa samt hushållsrelaterade frågor studeras. Läromedel om djurvälfärdsärenden behövs på alla utbildningsnivåer.
I Finland finns fortfarande inget magisterutbildningsprogram i djurvälfärd på universitetsnivå. Det närmaste magisterprogrammet erbjuds vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala och vid Stockholms Universitet.
En konkretisering av införingarna i grundskolans och gymnasiets läroplaner om undervisning i djurvälfärd till läromedel och praktiska lärandesituationer samt en ökning av högskolestudier i djurvälfärd kan vara mätare för främjande av djurens välfärd inom undervisningen och utbildningen.
Läs mer i rapporten: Undervisning och utbildning i djurvälfärd
Forskning i djurvälfärd
I Finland bedrivs högkvalitativ djurforskning inom bland annat samhälls- och kulturvetenskaperna samt naturvetenskaplig forskning om djurvälfärd. Djurskyddsfrågor har blivit institutionaliserade, och fritidsaktiviteter som involverar djur samt användning av terapi- och assistansdjur har ökat. Relationerna mellan människan och djuren har politiserats. Den polariserade debatten kring djurens ställning och betydelse behöver en samhällsvetenskaplig infallsvinkel som inte ser på djuren som endast biologiska utan också sociala varelser.
Attityderna gentemot djur samt ändringarna av och motstridigheterna i relationerna mellan människan och djuren är centrala forskningsobjekt i den samhällsvetenskapliga djurforskningen. Ämnen för den samhällsvetenskapliga djurforskningen har under de senaste åren varit exempelvis konceptualiseringen av djur i vetenskapen och konsten, den teoretiska grunden för djurrätt samt djuren som tysta aktörer i lagstiftningen.
Forskningen om svinens välfärd är aktiv i Finland, och Finland är internationellt aktiv då det gäller forskning om och praktiska förebyggande åtgärder mot svansbitning. Under den senaste tiden har man genom forskning sökt svar på välfärdsfrågor gällande kalvarnas hälsa samt betesgång för kor och samvård. Munskador förknippade med hästarnas bett, hästens sömn samt mätning av hästens välbefinnande är också föremål för aktiv forskning.
Antalet instanser som finansierar forskning om djurvälfärd samt samhällsvetenskaplig djurforskning, finansieringens mängd samt antalet finansierade forskningsprojekt berättar om samhällets satsning på att främja djurvälfärden. Om forskarnas aktivitet vittnar även de vetenskapliga sällskapens (exempelvis Sällskapet för samhälls- och kulturvetenskaplig djurforskning YKES), föreningarnas och nätverkens (exempelvis Helsinki One Health) aktiva verksamhet i djurvälfärdsfrågor.
Läs mer i rapporten: Forskning i djurvälfärd
De vilda djurens välfärd
De vilda djurens och människornas intressen kommer ofta i konflikt. Människans verksamhet kan försämra djurens livsvillkor samt öka den direkta och indirekta dödligheten. Å andra sidan underlättar människan genom sin verksamhet spridningen av flera arter och skapar gynnsamma livsvillkor exempelvis för främmande arter.
Stävjandet av förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringen främjar de vilda djurens välfärd
Klimatförändringen försvårar särskilt de vilda djurens anpassning och hotar många arters existens. Synliga och välkända djur, exempelvis isbjörnen och saimenvikaren, är i knipa på grund av det allt varmare klimatet, så även otaliga mindre välkända arter. Samtidigt med klimatförändringen påverkas de vilda djurens liv även av förlusten av biologisk mångfald och föroreningar, sjukdomar och främmande arter som accelererar denna. Vissa vilda djurarter anpassar sig till det varmare klimatet, vissa kan till och med tillfälligt dra nytta av det på andra arters bekostnad.
Stävjande av förlusten av biologisk mångfald främjar djurens välfärd genom att bevara eller förbättra de vilda djurens livsmiljöer.
En ökning i antalet djur av utrotningshotade arter och avlägsnande ur förteckningen över utrotningshotade arter kan anses som en naturprestation och en mätare för välfärden. EU:s färska avskogningsförordning och dess framtida effekter på de vilda djurens livsmiljöer mäter för sin del de vilda djurens välfärd på EU-nivå. Allt som allt kräver mätning av naturens biologiska mångfald vetenskapsbaserad, långsiktig, kontinuerlig och lagstadgad uppföljning av djurarternas och populationernas riklighet och genetiska mångfald.
Även det hur väl Finland håller sig till de strategiska målen för att stävja förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringen kan anses vara en mätare för de vilda djurens välfärd. De vilda djurens livsvillkor och välfärd kan främjas exempelvis genom att förebygga att livsmiljöerna splittras till små områden som är isolerade från varandra och mellan vilka individer och gener inte byts ut i tillräcklig utsträckning.
Naturprestationerna och framstegen i djurens välfärd kan mätas exempelvis i arealerna för vårdbiotoper där nötboskap, får och hästar går på bete, och på basis av denna information rikta jordbruksstöd för att öka vårdbiotoparealerna. Förebyggande av förorening av naturen exempelvis genom att avstå från användning av blyhagel främjar också de vilda djurens välfärd.
Vid bekämpningen av djur av främmande arter bör man beakta att även de (exempelvis mårdhund och mink) är individer med känslor.
Utveckling av lagstiftningen och praxis i anknytning till bekämpning av främmande arter så att djurens välfärd beaktas i högre grad kan anses vara en mätare för de vilda djurens välfärd.
Saxar för små rovdjur används särskilt vid fångsten och stamförvaltningen av mink, men även andra djur kan fastna i saxarna. Fångstsaxarna kan orsaka lidande, smärta och plågor hos djuret, ifall det inte dör genast då det fastnat. Saxar som dödar genast behöver enligt lagen inte kontrolleras dagligen, och därför kan ett djur som har fastnat i en sax och ännu är levande lida i en lång tid. Saxar ska underhållas regelbundet och placeras så att de inte ger upphov till fara för människor och inte heller andra djur än de man ämnar fånga. Lagstiftningen förutsätter dock inte testning av saxarnas funktion, och på marknaden finns många slags fångstsaxar som vem som helst kan skaffa och gillra upp. Saxar vars funktion inte har testats kan utgöra en stor risk för djurens välfärd.
Förbudet mot användning av blyhagel utvidgas
Användning av blyhagel vid jakt på vattenfågel förbjöds i Finland år 1996. Europeiska kommissionen förbud mot användning av blyhagel på våtmarker träder i kraft år 2023. Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har till Europeiska kommissionen föreslagit en allt strängare begränsning av användningen av blykulor och blyhagel samt fiskesänken av bly. Det finns rikligt med ersättande hagelmaterial på marknaden. Varje år dör i synnerhet örnar och svanar av blyförgiftning, och blyförgiftning är den vanligaste enskilda dödsorsaken för havsörnar. Bly från jaktvapnens kulor eller fiskeredskapens sänken kommer in i rovfåglarnas kropp då de äter vattenfåglar som har skadats vid jakt eller rester av fåglar som innehåller blyhagel eller skärvor av dessa. Fåglar kan också picka i sig blyhagel eller -sänken som malstenar för sin muskelmage. Bly förorsakar anemi, skadar nervsystemet och förlamar kroppens funktioner. Blyförgiftning leder ofta till att djuret långsamt svälter ihjäl. Enligt Naturresursinstitutets statistikpublikation var antalet patroner som avfyrades i jaktsituationer i Finland år 2021 2,6 miljoner hagelgevärspatroner, varav 37 % var blyfria. Cirka 620 000 gevärspatroner avfyrades, varav 27 % var blyfria.
Ersättande av blypatroner med blyfria patroner kan vara en av de mätare för de vilda djurens välfärd som följs upp.
Fiskemetoder och fiskepraxis påverkar fiskarnas välfärd
Människans verksamhet påverkar de även vattenlevande djurens välfärd på många märkbara sätt. Då forsar däms upp förhindras laxfiskarnas naturliga lekvandring och därmed försvagas deras förökningsmöjligheter och genetiska mångfald. Avfallsvatten och avrinningsvatten från jord- och skogsbruket eutrofierar vattendragen och försämrar därmed livsvillkoren för flera djurarter. Mikroplaster, skräp och kemikalier som hamnar i vattnet ger upphov till problem med välbefinnandet hos vattenorganismer. Sjukdomsalstrare överförs från ett vattendrag till ett annat via odesinficerade fångstredskap, vilket ökar djurens risk att insjukna. Vattentrafiken ger upphov till buller och utsläpp, vilket påverkar djurens beteende, kommunikation, orientering, stressnivå och hälsa.
Fiskemetoden har en stor inverkan på välfärden för den fisk som fångas. Vid fiske ska man välja den metod som skadar fisken minst, helst en aktiv fångstmetod. Då det gäller den stress som fisken upplever har den tid fisken måste tillbringa levande i ett fångstredskap och i luften den största betydelsen. Fiskeredskap ska vittjas regelbundet och tillräckligt ofta så att fiskarna inte behöver tillbringa en lång tid exempelvis intrasslade i ett nät. Vid fånga och släpp-fiske som har ökat i popularitet under de senaste åren släpps fisken fri tillbaka i vattnet. Fånga och släpp-fiske (catch and release, CR) kan skada fisken och utsätta den för sjukdomar, exempelvis vattenmögel. Metoden förorsakar oundvikligen stress för fiskarna och beroende på förhållandena kan den öka fiskarnas dödlighet märkbart.
Då man beaktar fiskens välfärd är det viktigaste att snabbt bedöva fångstfisken och säkerställa dess död. Ett bra tillvägagångssätt är att bedöva fisken genom ett slag mot nacken så fort den tagits upp ur vattnet och genom att säkerställa dess död genom att avbloda den omedelbart efter bedövningen. Detta gäller allt fiske, också fisketävlingar.
Utveckling av den lagstiftning som gäller fiske och vattendragens tillstånd i en riktning som gynnar fiskarnas välfärd kan följas upp som en mätare för de frilevande fiskarnas välfärd. Även statistikföring av det snabbt ökande fånga och släpp-fisket inom ramen för fritidsfisket kan ge en grov uppfattning om den stress som fiskarna utsätts för.
Trafiken dödar vilda djur
Ett betydande antal djur skadas och dör i vägtrafiken. På internationell nivå är vägtrafiken den näst största dödsorsaken för ryggradsdjur som orsakas av människan. Statistikcentralen statistikför endast sådana viltolyckor, som leder till fara för människor. Det uppskattas att tre till fyra miljoner fåglar, en miljon däggdjur, en miljon groddjur och cirka 200 000 reptiler dör i Finlands vägtrafik årligen. Flest insekter dör i trafiken, men det finns inte ens en uppskattning av detta antal.
Trafikens negativa effekter på djuren kan lindras exempelvis genom att bygga passager som går under eller över vägarna. Torra passager under vägbroar minskar effektivt trafikdödligheten bland små och medelstora landlevande djur. För att förebygga trafikdöd bland djuren behövs utöver passager som byggs för djuren över eller under vägarna även utbildning av förarna. Vid förebyggandet av djurolyckor är en förutseende, mera sansad körhastighet och omsorgsfull observation av vägrenarna i nyckelposition.
Enligt en uppskattning är trafiken ansvarig för upp till 65 % av vissa fågelarters dödlighet, 15 % av däggdjurens och groddjurens dödlighet och cirka 5 % av reptilernas dödlighet. Djur av liten storlek dör ofta i kollisioner. Beroende på arten dör eller avlivas cirka tre av fyra hjortdjur på olycksplatsen.
Fåglar dör i trafiken främst på försommaren, medan däggdjurens dödlighet infaller kraftigast på hösten. Antalet hjortdjursolyckor är störst på hösten, och antalet älgkrockar står i direkt proportion till älgstammens storlek. Antalet viltolyckor har ökat under årens lopp; år 2020 inträffade över 14 000 viltolyckor.
Vägtrafikens inverkan på de vilda djurens välfärd i Finland bör undersökas. Effektiva, kända metoder för att möjliggöra djurens passage över och under vägarna bör tas i bruk.
En plan för Finlands vägnät och vägtrafik som beaktar djurens behov av rörlighet samt förebygger djurdöd och skador hos djur i vägtrafiken är nödvändig för att främja de vilda djurens välfärd och minska onödigt lidande.
Det finns inga exakta uppgifter om de vilda djurens dödlighet
Det finns inte in exakt statistik över dödsorsakerna för vilda djur, eftersom endast en liten del av de döda djuren undersöks. Kända dödsorsaker är bland annat olyckor, trafikolyckor, att bli byte för ett rovdjur eller en människa, att svälta ihjäl och sjukdomar. Livsmedelsverket följer med sjukdomarna bland vilda djur i Finland och publicerar årligen rapporten Djursjukdomar i Finland som även innehåller uppgifter om djursjukdomssituationen för vilda djur. Sommaren 2023 har högpatogen H5N1-fågelinfluensa påträffats hos flera vilda fåglar i Södra Finland. Fågelinfluensa har även spridits till pälsdjur, och myndigheterna bestämde att hundratals tusen pälsdjur skulle avlivas på grund av sjukdomen. Muterat virus påträffades på flera pälsfarmar och viruset befanns även ha spridits mellan pälsdjur.
Läs mer i rapporten: De vilda djurens välfärd
Försöksdjurens välfärd
I Finland regleras genomförandet av djurförsök av lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål . Syftet med lagen är att skydda försöksdjur från onödigt lidande. Djur får användas för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål endast av nödvändiga och viktiga skäl. Även då ska mängden djur som används begränsas så mycket som möjligt och den smärta, de plågor och de övriga skador de åsamkas ska minimeras.
I EU regleras försöksdjursverksamheten av direktivet om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (det så kallade försöksdjursdirektivet). I direktivet har införts ett mål att helt och hållet ersätta de åtgärder som genomförs på levande djur i vetenskapligt ändamål eller undervisningsändamål så fort som det är vetenskapligt genomförbart. Med hjälp av direktivet strävar man efter att underlätta och främja utvecklingen av alternativa metoder och säkerställa en hög nivå av skydd för de djur som fortfarande måste användas vid åtgärderna. De etiska aspekterna är centrala och för användning av försöksdjur krävs starka och logiska motiveringar.
De försöksdjur som används i Finland är oftast möss (45–61 % av alla försöksdjur åren 2015–2022). Även råttor (9–18 %), zebrafiskar (5–12 %) och övriga fiskar (0,3–24 %) används mycket. Antalet djurförsök som genomförs i Finland har inte ändrats märkbart under de senaste åtta åren: åtgärder genomförs årligen på cirka 82 000–105 500 djur (figur 4). Dessutom utvecklas och upprätthålls genmodifierade försöksdjursstammar (ca 4 200–11200 individer i året; (figur 5).


De djurförsök som görs i Finland anknyter huvudsakligen till grundforskning samt tillämpad och translationell forskning, genom vilken man strävar efter att öka kunskapen om sjukdomar och vården av dessa. Försöksdjur uppföds och används även för andra ändamål än forskning, exempelvis lagstadgad säkerhetstestning, produktion av antikroppar och upprätthållande av yrkeskompetens (figur 6).

Djurförsöken klassificeras i fyra klasser enligt hur allvarligt lidande de förorsakar hos försöksdjuren. Utöver försök som ger upphov till lindrigt, måttligt och svårt lidande genomförs även försök där åtgärderna genomförs på nersövda djur och djuret avlivas i slutet av försöket, eller vävnader och andra nödvändiga prover samlas in från det avlivade djuret. Svårighetsgraden för dessa försök är ”ingen återhämtning”. Fördelningen över svårighetsgrader för de djurförsök som genomförs har inte ändrats märkbart under de senaste åtta åren. I allmänhet förorsakar åtgärderna lindrigt eller måttligt lidande för försöksdjuren. Minst genomförs försök i klasserna svårt lidande och ingen återhämtning. (figur 7)

Utöver de egentliga försöken kan försöksdjuren även åsamkas lidande på grund av deras arvsmassa: en del av de försöksdjursstammar som används har modifierats genetiskt så att de exempelvis har medfödd immunbrist eller ärftlig benägenhet att insjukna i vissa sjukdomar. Beroende på den ärftliga skadans svårighet och den ålder då den framkommer kan djuret lida märkbart under sitt liv, även om det inte skulle delta i en enda försöksåtgärd. Å andra sidan ger inte alla egenskaper som har producerats med hjälp av genetisk modifiering upphov till lidande för djuret. (figur 8)

Försöksdjur kan under vissa förutsättningar användas på nytt, det vill säga utnyttja samma djur i olika forskningshelheter. Det är relativt sällsynt att djur används på nytt: åren 2015–2022 användes endast 0,15–1,1 % av alla de försöksdjur som använts på nytt i ett annat försök.
Det krävs tillstånd för att använda försöksdjur, och nyttan av användningen ska stå i proportion till den skada som förorsakas. Regionförvaltningsverken övervakar användningen av djurförsök. Tillsynen över försöksdjursanläggningarnas verksamhet grundar sig på riskbedömning. Inspektioner genomförs med olika frekvens beroende på anläggningens risknivå, som definieras bland annat utifrån försökens karaktär och tidigare tillsynsresultat. Vid inspektionerna har främst måttliga och små brister observerats. Allvarliga brister och brister som leder till åtalsprövning har endast observerats sällan. (Figur 9)
Enligt regionförvaltningsverket är minskningen av måttliga brister under de senaste åren en glädjande förändring som kan anses bero på den regelbundna tillsynen. År 2022 var 98 % av de inspekterade anläggningarna helt i skick eller behövde endast handledning i ringa grad (88 % år 2021). Minskningen av brister påverkar planeringen av den riskbaserade tillsynen så att inspektionsfrekvensen minskar, det vill säga färre aktörer och anläggningar behöver inspekteras årligen. Under coronaepidemiåret 2020 genomfördes endast en inspektion på en anläggning.

Av våra nationella aktörer har särskilt Fin3R-centret som främjar 3R-principen, delegationen för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål TOKES, FHAIVE-centret vid Tammerfors universitet, projekttillståndsnämnden som behandlar tillståndsansökningar för djurförsök och försöksdjursanläggningarnas egna välfärdsgrupper en viktigt roll. Även föreningar inom branschen, exempelvis Fincopa och FinLAS gör ett viktigt arbete för att främja försöksdjurens välfärd.
Framstegen i försöksdjurens välfärd kan följas upp förutom med hjälp av antalet använda djur även genom mångfalden och framgången för försöksdjursaktörernas verksamhet.
EU följer med antalet djurförsök och deras svårighetsklasser (du hittar uppgifterna i kommissionens rapporter och ALURES-databasen), och strävar efter att främja ersättande och minskning av djurförsök. Testning av kosmetika på djur är förbjudet i EU, och unionen kommer att skärpa förbudet ytterligare. Förbudet är dock inte helt fullständigt, eftersom ingredienser som ingår i kosmetika kan användas även för andra ändamål och då måste deras säkerhet testas. Kommissionen ämnar ytterligare stödja en minskning av djurförsöken inom forskning, utbildning och undervisning.
Läs mer i rapporten:Försöksdjurens välfärd
Produktionsdjurens välbefinnande
Ägande och hållning av produktionsdjur är näringsverksamhet som stöds med nationella offentliga medel samt EU-medel. Användningen av offentliga medel övervakas för att uppfyllandet (eller icke uppfyllandet) av förbindelsevillkoren ska kunna verifieras.
Det finns mätare för att följa upp tillståndet för produktionsdjurens välfärd inom följande områden: djurens hälsa, produktivitet, hållningsförhållandena, vården och förverkligandet av djurens artspecifika beteende.
En väsentlig del av produktionsdjurens liv och välfärd är även slakttransporten, bedövningen och slakten (eller avlivningen). Vid bedömningen av produktionsdjurens välfärd används flera mätare, eftersom enskilda mätare inte kan beskriva djurets välfärd som en helhet.
Det behövs mer öppen statistikinformation om de finländska produktionsdjurens välfärd
Lantbruksräkningen är en av de få offentliga statistiker som berättar om produktionsdjurens välfärd. Lantbruksräkningen är en global statistisk undersökning som genomförs med tio års mellanrum, och som det är obligatoriskt att svara på enligt lag. I Finland svarar alla jordbruks- och trädgårdsföretagare på enkäten, varav det vid början av den senaste lantbruksräkningen år 2021 fanns cirka 46 000.
Statistiska uppgifter om de fynd som har gjorts i samband med köttinspektioner vid slakterierna och kasseringar av slaktkroppar finns i Livsmedelsverkets årliga statistikpublikationer Livsmedelssäkerhet i Finland. Livsmedelsverket publicerar även årligen resultaten från djurvälfärdsinspektioner som genomförts av myndigheterna.
Statistisk information ur systemet för uppföljning av nötboskapens hälsovård Naseva (uppgifter om hälsa, dödlighet, vård och förhållanden) samt ur hälsoklassificeringsregistret för svingårdar Sikava kan begäras av ETT ry. Uppgifter om förhållandena på mjölkgårdarna kan begäras av ProAgria, som upprätthåller Tonkka-databasen för produktionsuppföljningsboskap.
Andelslaget Faba hjälper boskapsägare med avel och förökning av djuren, djurens hälsa samt utvecklingen av det animaliska materialets produktivitet. Faba producerar öppen information om exempelvis behandlingar mot sjukdomar bland mjölkkor och klövhälsa.
Finlands djurgårdar deltar brett i de hälsovårdssystem som upprätthålls av näringen
Företag så som slakterier, mejerier och äggpackerier köper djur och/eller produkter av animaliskt ursprung från producenterna. Säkerställande av djurens välfärd är en viktig fråga för företagen ur kvalitetens, hållbarhetens och etikens synvinklar. De finländska slakterierna, mejerierna och äggpackerierna finansierar Eläinten terveys ETT ry:s verksamhet. ETT ry samordnar djurens nationella hälsovård och styr importen av animaliskt material och foder. Över 95 % av den mjölk, det nötkött och det svinkött som produceras i Finland produceras på gårdar som hör till systemet för uppföljning av nötboskapens hälsovård Naseva eller hälsoklassificeringsregistret för svingårdar Sikava som samordnas av ETT ry.
Produktionsdjurens välfärd har länge varit på en god nivå i Finland. En god djurhälsa minskar behovet av läkemedel och främjar djurens välfärd. Statistisk information ur systemet för uppföljning av nötboskapens hälsovård Naseva (uppgifter om hälsa, dödlighet, vård och förhållanden) eller hälsoklassificeringsregistret för svingårdar Sikava kan användas som en mätare för nötdjurens och svinens välfärd. Öppen sammanställd information om utvecklingen av djurens välfärd publiceras dock inte automatiskt årligen ur Naseva eller Sikava, utan man måste begära om uppgifterna av ETT ry.
Fågelinfluensan skadar märkbart Finlands goda djursjukdomssituation
Spridningen av fågelinfluensaepidemin till pälsdjur sommaren 2023 utgjorde ett allvarligt slag mot den goda djursjukdomssituationen i Finland. Fågelinfluensan kan förorsaka lidande hos pälsdjuren och försämrar märkbart deras välfärd. Förbättringar av kraven på pälsdjurens förhållanden behövs i snabb takt för att förhållandena ska uppfylla kraven i den nya lagen om djurvälfärd, exempelvis vad gäller förverkligandet av djurens väsentliga beteendebehov.
Antalet individuella djur som ska slaktas har ökat med över tjugo miljoner på tio år
Antalet individuella djur som ska slaktas har i Finland ökat märkbart under de senaste tio åren. År 2011 slaktades vid Finlands slakterier cirka 60 miljoner djur, medan antalet åt 2021 var 84 miljoner djur. Den enorma tillväxten i antalet slaktdjur beror på en ökning av antalet kycklingfåglar som ska slaktas. År 2011 slaktades vid Finlands slakterier cirka 57 miljoner individuella fjäderfän, medan antalet åt 2021 var 82 miljoner individer. Även antalet slaktade foreller har förmodligen ökat under de senaste tio åren. År 2022 slaktades cirka 15 miljoner kg forell, medan motsvarande siffra år 2010 var cirka 11 miljoner kg. Till skillnad från andra slaktdjur räknas slaktmängden fisk inte i individuella djur. Mängden nötdjur och svin som slaktas har minskat något under de senaste tio åren och mängden får och getter som slaktas har ökat något.
Eftersom djurets välfärd är en individuell upplevelse är det viktigt att följa med individantalet slaktdjur som en grunduppgift för djurens välfärd i Finland. Även antalet slaktade fiskar bör statistikföras som antalet individuella djur.
Ett slaktdjur kan på gården ha levt ett gott liv, men lastningen, transporten och lossningen på slakteriet leder alltid till stress för djuret. En önskvärd utveckling vore att djuret kunde födas på uppfödningsgården, leva ett gott liv där och slaktas på sin hemgård utan att behöva transporteras till ett slakteri. Ambulerande slakterier kan möjliggöra en sådan utveckling. EU-lagstiftningen möjliggör redan nu slaktning på gården för vissa djur och under vissa förutsättningar.
Hållningsförhållandena för värphönor har ändrats från burar till stallar för frigående höns inomhus
Hållningsförhållandena för värphönor har i snabb ordning ändrats från inredda burar till stallar för frigående höns inomhus. Redan nu produceras den största delen av äggen i stallar för frigående höns inomhus. Av de ägg som värptes i Finland år 2020 var över hälften från hönserier med inredda burar. År 2022 var endast 28 % av äggen av klass A från hönserier med inredda burar, medan den största delen, 61 %, producerades i stallar för frigående höns inomhus. Utomhushönseriernas (där utrymmena inomhus motsvarar vanliga stallar för frigående höns) andel av äggproduktionen år 2022 var enligt Fjäderfäförbundet 4 % och de ekologiska hönseriernas andel var 7 % (figur 10).
Utvecklingen av andelarna för hönsäggens produktionssätt från konventionella stallar för frigående höns inomhus mot utomhushönserier och ekologiska hönserier kan följas upp som en mätare för framsteg med värphönsens välfärd.

Kycklingarnas fotsulor är i gott skick
Internationellt sett är kycklingarnas hälsa på en god nivå i Finland; exempelvis förekommer salmonella praktiskt taget inte hos oss. Enligt den lagstadgade poängsättningen av kycklingars fotsulor är fåglarnas fotsulor i utmärkt skick: år 2020 underskred nästan 99 % av de kycklingflockar som slaktades i Finland poänggränsen för utmärkt status, 20 poäng (ju lägre poäng, desto bättre resultat). Fotsuleindexet grundar sig på välfärdsdirektivet för kycklingar på EU-nivå. Vid uppfödningen av kycklingar används i Finland så gott som uteslutande snabbväxande animaliskt material, vilket är förknippat med risker för välbefinnandet.
Säljare av animaliskt material erbjuder även kycklingmaterial som växer långsammare och som om det togs i bruk i Finland skulle hjälpa att minska problemen med kycklingarnas välbefinnande.
Kornas möjligheter att röra på sig i ladugården har ökat, betesgången har minskat
Andelen mjölkkor som hålls i lösdriftsladugårdar har ökat: Cirka 70 % av korna på de gårdar som hör till ProAgrias produktionsuppföljning lever i lösdriftsstall, då över hälften av korna bodde i båsladugårdar ännu år 2013.
Andelen kor som hålls i boxladugårdar och lösdriftsladugårdar kan följas upp som en mätare för kornas välfärd vad gäller förverkligandet av deras möjligheter att röra på sig.

Andelen mjölkkor som får gå på bete har enligt uppgifterna i lantbruksräkningen minskat från år 2010 till år 2020 (figur 11). År 2010 fick 87 % av mjölkkorna gå på bete, medan andelen år 2020 var endast 72 %. Andelen andra nötkreatur än mjölkkor som fick gå på bete ökade dock: år 2010 fick 58 % av övriga nötkreatur gå på bete, medan motsvarande andel år 2020 hade ökat till 68 % (figur 12). Mjölkkor, kvigor, tjurar och kalvar hålls fortfarande i betydande utsträckning kontinuerligt inne lösdriftsstall, utan att de får gå ut och röra på sig eller beta.
Andelen nötkreatur som får röra på sig ute och gå på bete kan anses som en mätare för nötkreaturens välfärd.

Endast för ekologisk produktion ställs minimikrav på gårdarna då det gäller vuxna nötkreatur. Situationen kommer förmodligen att korrigeras i och med den nya EU-välfärdslagstiftningen samt nationellt i samband med reformen av förordningen för skydd av nötkreatur.
Enligt Fabas statistik vårdades mjölkkor år 2022 främst på grund av fertilitetsstörningar (25 vårdanteckningar av veterinär per 100 kor) och juversjukdomar (20 vårdanteckningar av veterinär per 100 kor). Totalt ansamlades 81 vårdanteckningar av veterinär per hundra kor år 2022.
På de nötkreaturssgårdar som tillhör systemet för uppföljning av nötkreaturens hälsovård Naseva har avhorning av kalvar som genomförs av en veterinär (under smärtlindring och med sedativ) blivit vanligare. Endast ett par procent av avhorningarna genomförs av producenten själv utan smärtlindring. År 2012 skedde detta ännu i 24 % av avhorningarna.
Kalvarnas dödlighet har inte minskat. Medianen för kalvdödligheten på produktionsuppföljningsgårdarna var 6,7 % år 2020, medan den var 6,3 % år 2015. Med kalvdödlighetstalet avses andelen dödfödda kalvar och kalvar som dött före tre månaders ålder av alla de kalvar som fötts.
På mjölkgårdar är diarré vanligt bland småkalvar och luftvägsinfektioner sprids i kalvuppfödningsanläggningarna. Kalvarnas immunitet och välbefinnande förbättras av satsningar på kalvarnas förhållanden, utfodring och vård. Snabb tillgång till råmjölk efter födelsen är av avgörande betydelse för immunitetens utveckling. Den råmjölk som produceras av mjölkkor är inte alltid tillräckligt rik på antikroppar, medan detta problem inte förekommer hos biffkor.
Kalvarnas hälsa och dödlighet följs upp som mätare för kalvarnas välfärd.
Titta på videon:
På mjölkgårdarna i ProAgrias produktionsuppföljning får 96 % av kalvarna sin mjölk ur en hink med napp, en nappflaska eller genom att suga från en kalvutfodringsautomat. Utfodring med napp eller automat erbjuder kalven ett naturligt sätt att suga och är därför bättre för kalvens välmående än utfodring direkt ur en hink.
Burfri grisning har blivit vanligare
Suggornas frigrisning och digivning har blivit vanligare i Finland. Olika slags jordbrukarstöd har underlättat övergången till frigrisning, exempelvis djurvälfärdsersättningen och förhöjt investeringsstöd. Trots detta grisar en stor del av suggorna fortfarande i burar som kraftigt begränsar deras rörlighet.
Andelen frigrisning kan följas upp som en mätare för suggornas välfärd.
Kirurgisk kastrering av spädgrisar av hankön upphör
Man har beslutat att avstå från kirurgisk kastrering av spädgrisar av hankön senast år 2035. Fram till dess tar man i bruk obligatorisk smärtlindring och bedövning vid kirurgisk kastrering.
Övergångstiden är lång, men genomförandet av förbudet mot kirurgisk kastrering kan anses som en mätare för svinens välfärd.
Delvis spaltgolv är vanligast i grisarnas boxar
Det vanligaste golvet under svinens klövar i våra grisstallar är delvis spaltgolv (år 2010 i 83 % av grisstallarna och år 2020 i 85 % av grisstallarna). Andelen grisstall med helspaltgolv har ökat något (4,2 % år 2010 och 5,1 % år 2020). Finländska grisar får inte egentligen vara ute: möjlighet att röra sig utomhus erbjöds endast i 0,1 % av våra grisstallar år 2020. Uppgifterna framgår av resultaten för lantbruksräkningen.

Långa transporter stressar djuren
Produktionsdjuren måste transporteras senast då de ska föras till slakt. Vissa produktionsdjur transporteras även i andra sammanhang, exempelvis transporteras tjurkalvar som föds på mjölkproduktionsgårdar till köttproduktionsgårdar och kycklingar transporteras från kläckerier till uppfödningsanstalter. Transport ger alltid upphov till stress för produktionsdjuren och skadar således deras välfärd.
De genomsnittliga djurartspecifika transporttiderna kan anses vara en mätare för djurens välfärd i den mån dessa tider är tillgängliga på riksomfattande nivå.
Transporten efter att kycklingdunungarna har kläckts kunde undvikas genom att transportera äggen till uppfödningshallen innan de kläcks.
I Finland är avstånden långa och därför kan transporttiderna för vissa djurgrupper bli långa. Detta gäller särskilt vissa slakttransporter av nötdjur. För nationella kalvtransporter på under hundra kilometer ska kalvarna vara minst tio dygn gamla.
Bedövning med koldioxid försämrar välfärden vid livets slut
Svin, kycklingar och foreller bedövas i allmänhet med koldioxidgas på slakterierna, vilket försämrar djurens välfärd i slutet av deras liv. Koldioxid är en sur gas som ger upphov till smärta och en känsla av kvävning då den andas in.
Avstående från koldioxidbedövning och en övergång till bedövningsmetoder som är bättre för djuren kan följas upp som en mätare för produktionsdjurens välfärd.
Du hittar öppen statistik om de fynd som har gjorts i samband med köttinspektioner vid slakterierna och kasseringar av slaktkroppar hos Livsmedelsverket. Slaktkroppar från produktionsdjur kan på slakteriet kasseras delvis eller helt. Den besiktningsveterinär som jobbar på slakteriet beslutar om kasseringen av slaktkroppen. En kassering av en slaktkropp kan vittna om brister i välbefinnandet för det djur som ska slaktas. Ett djur som blir delvis eller helt kasserat har förmodligen mått dåligt i något skede av sitt liv.
Uppgifter om köttbesiktningar fungerar som en mätare för produktionsdjurens välfärd.
Reformerna av EU-lagstiftningen om djurens välfärd bör följas upp noggrant
Då EU:s djurvälfärdslagstiftning utvecklas så att den bättre motsvarar djurens välfärdskrav främjas de europeiska produktionsdjurens välfärd. Genom att utveckla EU-lagstiftningen kan man även främja djurens välfärd på internationell nivå genom handelsavtal. Redan i dag innefattar handelsavtalen mellan EU och länder utanför EU villkor som förbättrar djurens välbefinnande.
Det är bra om man i Finland föregriper utvecklingen av lagstiftningen på EU-nivå och återspeglar utkast till EU-bestämmelser i paragraferna till den nationella lagen om djurvälfärd och de djurartspecifika förordningar som ska reformeras.
Läs mer i rapporten: Produktionsdjurens välbefinnande
Sällskaps- och hobbydjurens välfärd
Det finns inga exakta uppgifter om sällskapsdjurens antal
Det finns ett sällskapsdjur i nästan vart tredje finländska hem: Statistikcentralens färskaste uppgift från år 2016 berättar att det då fanns 700 000 hundar och 590 000 katter i de finländska hemmen. Antalet hästar i Finland är cirka 72 200 (år 2022). Det verkliga antalet katter i Finland är större, eftersom Statistikcentralens uppskattning inte inkluderar de kattpopulationer som är förvildade. Årligen registreras 2000–4000 raskatter, men den största delen av våra katter är oregistrerade lantkatter eller huskatter. Övriga djur som hålls som sällskapsdjur är exempelvis kaniner, gnagare, fåglar, reptiler, groddjur och akvariefiskar. Ingen tillförlitlig statistisk information om dessa djurs antal finns tillgänglig.
Märknings- och registreringsskyldigheten utvidgas från hästar även till hundar och katter
I Finland har det inte varit obligatoriskt att märka och registrera andra sällskapsdjur än hästar. År 2023 öppnades ett nationellt myndighetsregister för alla hundar och ett motsvarande register är på kommande för katter år 2026. Registrering av övriga djur som hålls som sällskapsdjur är inte obligatoriskt hos oss.
Syftet med märknings- och registreringsskyldigheten är att förbättra sällskapsdjurens välfärd, hälsa och säkerhet samt förebygga spridning av djursjukdomar. Med hjälp av märkningen kan djuret identifieras och sammankopplas med sin ägare, vilket underlättar exempelvis att hitta borttappade eller övergivna djur.
I fortsättningen kan andelen upphittade djur som återbördas användas som en mätare för hundars och katters välfärd.
Mängden pengar som används på att hålla sällskapsdjur ökar år för år
Sällskapsdjurens ställning har under de senaste åren ändrats, och mer pengar satsas på sällskapsdjuren än tidigare. Satsningen berör sig dock inte alla arter likvärdigt, eftersom man använder betydligt mer pengar på anskaffning av, tillbehör, foder och veterinärbesök för hundar än för katter.
År 2016 använde de finländska hushållen dryga 925 miljoner euro på sällskapsdjur. Denna siffra var redan betydligt högre än motsvarande siffra år 2012, då man använde cirka 700 miljoner euro på sällskapsdjur. Siffrorna innefattar anskaffning av nya sällskapsdjur, foder, tillbehör, läkemedel, försäkringar, veterinärtjänster och andra tjänster för sällskapsdjur.
År 2016 använde hushåll med sällskapsdjur i medeltal 1 000 euro på produkter och tjänster för sällskapsdjur och anskaffning av nya sällskapsdjur. Detta är 330 euro mer än år 2012. Konsumtionens ökning berodde särskilt på det belopp som användes på veterinärstjänster och övriga tjänster för sällskapsdjur, som ökade från 130 euro till 300 euro per hushåll med sällskapsdjur.
Upprätthållande av sällskapsdjur omfattar flera kostnader som varierar enligt djurarten. Enligt en uppskattning av Delegationen för sällskaps- och hobbydjurens välbefinnande kostar det 670–1 960 euro i året att äga en hund och 3 600–14 400 euro i året att äga en häst. Det årliga priset för att hålla en katt och även en kanin är upp till 1 000 euro i året. Dessa siffror berättar endast om de genomsnittligs kostnaderna, och inte om anskaffningskostnaderna för djuren eller oväntade utgifter, exempelvis för veterinärstjänster på grund av sjukdomar eller skador.
Aveln av sällskapsdjur ger fortfarande upphov till problem med välfärden
Sällskapsdjurens välfärd skadas av avel som grundar sig överdrivet på yttre egenskaper och som ger upphov till problem med djurets hälsa och beteende. Problem som beror på avel gäller flera arter som är vanliga sällskapsdjur, exempelvis rashundar och -katter, kaniner och akvariefiskar.
Avel av sällskapsdjur som grundar sig uteslutande och överdrivet på yttre egenskaper kan även ge upphov till ärftliga sjukdomar och långvarigt lidande för djuret. Exempelvis utsätter kortskallighet djuret för många ärftliga sjukdomar och skador. Ett kortskalligt djur kan ha problem med andningen, tänderna, förökningen, ögonen, huden och matsmältningskanalen. Att avla fram en överdrivet kort skalle strider mot djurskyddslagen, eftersom avel som kan ge upphov till lidande eller märkbar skada för djurets hälsa eller välfärd är förbjudet enligt lagen. Enligt Naturresursinstitutets, Livsmedelsverkets och jord- och skogsbruksministeriets färska utredningar (2020, 2023) bör hundavel som ger upphov till problem med välbefinnandet upphöra och tillsynskriterier upprättas för myndigheterna som verktyg.
Lagen om djurvälfärd som träder i kraft i början av år 2024 och de förordningar som kommer att utfärdas med stöd av den kommer att väsentligt främja sällskapsdjurens välfärd. Enligt lagen får man i fortsättningen för avel endast använda fysiskt och psykiskt friska djur, som kan antas nedärva dessa egenskaper även till sin avkomma (läs mer om lagstiftningens effekter på välbefinnandet för djur som hålls som sällskapsdjur här).
I fortsättningen kan kriteriernas genomförande och de anteckningar om hinder för avel som ansamlas i katt- och hundregistren följas upp som mätare för katternas och hundarnas välfärd.
Läs mer i rapporten: Sällskaps- och hobbydjurens välfärd