Hur skiljer sig till exempel användningen av grisningsburar och antibiotika åt i grannländerna? Vilka kompromisser sätter den ekonomiska lönsamheten före djurens välfärd? Och hur mycket vet konsumenterna i slutändan om hur djuren de äter har fötts upp? I det fjärde avsnittet av Djurrike-poddens andra säsong ger professor Anna Valros från Helsingfors universitet och veterinär Elina Åsbjer från Sveriges Nationellt centrum för djurvälfärd vid SLU en nyanserad bild av hur lagstiftning, kultur och konsumentförväntningar påverkar hur djur föds upp och hålls i Finland och Sverige.
Huom! Lue aiheesta myös suomenkielisestä blogista täällä
Lagstiftning och nationella regler
I Sverige gäller djurskyddslagen (2018:1192), som fastställer grundläggande krav på hur djur ska hållas, skötas och behandlas. Den kompletteras av Jordbruksverkets föreskrifter, som är mer detaljerade och djurslagsspecifika, till exempel för grisar, fjäderfä och nötkreatur. Föreskrifterna reglerar bland annat utrymmeskrav, berikning och skötselrutiner.
I Finland regleras djurhållning genom djursvälfärdslagen (693/2023), som anger övergripande principer om att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande. Den kompletteras av mer detaljerade förordningar och föreskrifter från Jord- och skogsbruksministeriet, som preciserar kraven för olika djurslag.
Både Sverige och Finland omfattas av och implementerar EU-direktiv och EU-förordningar som gäller djurvälfärd inom jordbruksproduktionen. Dessa gäller främst lantbruksdjur och omfattar bland annat slakt, transport och minimikrav för uppfödning. Sverige och Finland har i många fall strängare lagstiftning än vad EU:s minimikrav anger, både genom nationell lagstiftning och frivilliga branschinitiativ.
EU-kommissionen har lagt fram ett nytt lagförslag som syftar till att förbättra djurens välfärd inom unionen. Förslaget, som presenterades i december 2023, grundar sig på uppdaterad forskning, hållbarhetsmål och ökade förväntningar från allmänheten.
En viktig del av förslaget rör djurtransporter. Kommissionen vill bland annat begränsa hur länge djur får transporteras, öka utrymmet för varje individ och säkerställa bättre skydd mot exempelvis hetta och kyla.
En annan central punkt är att katter och hundar nu inkluderas i EU:s djurvälfärdsregler. Det föreslås att det införs gemensamma minimikrav för hur dessa djur får födas upp, säljas och hållas. Syftet är bland annat att motverka oseriös och olaglig handel, särskilt via nätet, där många djur i dag säljs under oreglerade förhållanden.
Finland vs Sverige
Finlands nyligen införda djursvälfärdslag innebär förbättringar jämfört med tidigare lagstiftning, men i flera avseenden ligger Sveriges krav fortfarande högre. Svensk lag kräver ofta mer aktiv miljöberikning och sysselsättning.
“Sverige har förbjudit grisningshäckar eller grisningsburar, så att suggorna måste få röra sig fritt i boxen när de grisar. Det har ju varit jättelänge så, medan Finland inte har förbjudit det.” – Elina Åsbjer
Sverige har länge legat i framkant vad gäller djurvälfärd, särskilt inom grisproduktionen. Där är det till exempel förbjudet att fixera grisar, men något som ännu är tillåtet i Finland.
”Att ge konstanta mängder av antibiotika kommer såklart maskera andra brister. Och när man tar bort det så måste man istället jobba mera förebyggande.” – Elina Åsbjer
När antibiotika används rutinmässigt för att främja tillväxt döljs ofta brister i djurens miljö, hälsa och skötsel. Det innebär att djur kan hållas under förhållanden som egentligen inte är hälsomässigt hållbara, med ökad risk för smittspridning, sjukdomar och försämrad djurvälfärd som följd. Utan tillväxtantibiotika krävs i stället bättre hygien, djurmiljö och management. Dessa faktorer stärker djurens hälsa och välmående. Onödig användning av antibiotika medför dessutom en allvarlig risk för utveckling av antibiotikaresistens, vilket är ett växande hot mot både djurens och människans hälsa globalt.
Grisars naturliga beteende
Grisars naturliga beteende är komplext och kännetecknas av ett starkt behov av att vara aktiva. De ägnar sig åt födosök, socialt samspel och att utforska sin omgivning.
Trots att de har domesticerats i generationer liknar deras beteenden i stor utsträckning dem hos vildsvin. Grisar bökar, bygger bo inför grisning och lever i sociala grupper, precis som sina vilda släktingar.
“Vi har ju satt in dem i system… generellt har vi satt in våra produktionsdjur kanske i system som de inte är naturligt gjorda för.” – Elina Åsbjer
Dessa beteenden är grundläggande för deras välfärd, men i dagens djurproduktion har vi placerat dem i system som de inte är naturligt anpassade för. Miljöerna begränsar ofta deras möjlighet att uttrycka dessa behov, vilket kan leda till stress och beteendestörningar. För att främja grisars välfärd krävs miljöer som i högre grad ger möjlighet till deras arttypiska beteenden.
I Finland och Sverige är det förbjudet att kupera grisars svansar, men detta sker fortfarande i många andra länder, även inom EU. Svansbitning är ett stereotypiskt beteende som uppstår när grisar utsätts för stress. Att klippa bort svansen löser inte problemet eftersom stressen kvarstår och bitandet istället kan riktas mot öronen. För att främja grisarnas välfärd krävs en djurhållning som minimerar stress och ger djuren tillräcklig stimulans och sysselsättning.
Vilka krav gäller för slaktkycklingar?
Vad gäller kycklinguppfödning är systemen snarlika i Finland och Sverige, även om Sverige har något striktare regler för djurtäthet. Samtidigt lever kycklingarna i båda länderna i system som skiljer sig kraftigt från deras naturliga behov. De kläcks i maskiner, växer upp utan en moder och hålls i stora grupper, där möjligheten att utöva naturliga beteenden är starkt begränsad.
”Vi har satt kycklingarna i ett helt annat typ av system där de inte har en mamma och där de är otroligt många individer på ett och samma ställe.” – Elina Åsbjer
Lagstiftningen styr hur mycket utrymme varje kyckling ska ha. I Sverige får maximalt 36 kilo djur per kvadratmeter hållas. I Finland tillåts upp till 42 kilo enligt EU:s gräns, men endast på gårdar som uppfyller strikta djurvälfärdskriterier och som kontinuerligt övervakar dödligheten.
Det innebär utmaningar för djurvälfärden när tusentals snabbt växande broilrar hålls tillsammans på begränsad yta. Detta minskar deras rörelsefrihet och möjligheten att hitta en lugn plats för vila. Det kan leda till stress, störd dygnsrytm och ökad risk för välfärdsproblem när beteendebehoven inte uppfylls, samt hälsoproblem som benbesvär och hjärtproblem till följd av den snabba tillväxten.
Olika intressen, olika kompromisser
Djurvälfärd formas av många faktorer, inte minst av ekonomiska och samhälleliga intressen. Lagstiftningen hade sett helt annorlunda ut om den enbart tog hänsyn till djurens perspektiv. Vi tillåter olika former av behandling för hundar och grisar eftersom vi ser olika samhällsintressen i hur de används.
Produktionsdjur och sällskapsdjur omfattas av olika regler, trots att exempelvis en gris och en hund har liknande kognitiva förmågor. Det är ett resultat av hur vi människor valt att kategorisera djuren, snarare än en spegling av deras faktiska behov.
Hårdare djurskydd kan dock innebära att produktionen förflyttas till länder med lägre krav, vilket inte nödvändigtvis leder till bättre djurvälfärd globalt.
”Skulle vi ha en lagstiftning som var optimal för djuren, skulle det kosta jättemycket att köpa det köttet. Och då importerar vi istället.” – Anna Valros
Hållbara val
Konsumenternas krav spelar en stor roll för hur produktionen ser ut. I Sverige ställer konsumenter höga krav på djurvälfärd, något som har bidragit till strängare lagstiftning. Samtidigt väcks svåra etiska frågor: Har vi rätt att kräva billigt kött om det sker på bekostnad av djurens livskvalitet? Smak är inte alltid ett hållbart argument, särskilt inte i ljuset av klimatpåverkan och framtidens hållbara matproduktion.
”Det hade varit fint om vi kunde minska på vår konsumtion men kanske vara beredda att betala lite mer för att lantbrukarna ska kunna tillhandahålla god välfärd.” – Elina Åsbjer
Att minska köttkonsumtionen och samtidigt vara beredd att betala mer för bättre djurvälfärd lyfts fram som en konstruktiv väg framåt.
Enligt de nya kostrekommendationerna i Finland bör köttkonsumtionen begränsas till högst 350 gram per vecka. I praktiken äter finländare i genomsnitt cirka 1,5 kilo kött i veckan, vilket motsvarar 9–10 portioner, alltså 1–2 köttbaserade måltider per dag. Samtidigt rekommenderas ett dagligt intag på minst 500 gram grönsaker. Växtbaserat protein finns i många former, såsom bönor, linser, tofu, sojaprotein, seitan, frön och nötter. Det finns också ett brett utbud av färdiga köttsubstitut produkter. Det är ett val som gynnar både hälsan, miljön och inte minst djuren.
Hur ser djurhållningen ut i praktiken?
När producentorganisationer beskriver en ideal bild av djurhållningen och djurrättsorganisationer visar något helt annat, kan det vara svårt att veta vad man ska tro. Enligt Anna Valros ligger sanningen ofta någonstans mittemellan. Det finns en stor variation mellan gårdar. Vissa ligger långt över miniminivån, andra håller sig knappt inom lagens ramar. Att förstå dessa nyanser är avgörande för att föra en konstruktiv diskussion om djurens välfärd i livsmedelsproduktionen.
Skillnaden mellan djurskydd och djurrätt är viktig att förstå. Djurskydd utgår från att djur får användas av människor, men att det ska ske under så goda förhållanden som möjligt. Fokus ligger på att minimera lidande och förbättra välfärden inom systemet. Djurrätt däremot ifrågasätter själva användningen av djur och bygger på uppfattningen att djur har ett eget värde och rätt till sina egna liv. Därför anser djurrättsperspektivet ofta att hela djurhållningssystemet är moraliskt fel, oavsett hur väl djuren behandlas.
Slutsatsen blir att variationen inom branschen är stor och att båda perspektiv bidrar till en mer komplett bild av verkligheten.
Djurrike-podcasten om djurhållningen i Sverige och Finland kan du lyssna på bland annat via Spotify, samt i Apple och Google Podcasts. Avsnittet finns även som transkriberad textfil här.
***
Djurrike är en podcast från Djurens välfärdscentral som utforskar människans makt och ansvar gentemot andra djur. Nu är podden tillbaka med en andra säsong. Serien är producerad av Jaksomedia.
Läs mer:
Animal welfare – European Commission
Kestävää terveyttä ruoasta – kansalliset ravitsemussuositukset 2024
Kanan ja broilerin hyvinvointi – Eläintieto.fi
Mitä Suomessa syötiin vuonna 2023? | Luonnonvarakeskus
Politiikka ja talous – Eläintieto.fi
375/2011 Statsrådets förordning om skydd av broilrar
629/2012 Statsrådets förordning om skydd av svin