Djurvälfärd är en djupt politisk fråga där intressegruppernas lobbyverksamhet står i kontrast till långsamma förändringar i lagstiftning och tillämpning. I Djurrike-podden fördjupar man sig i varför det är så svårt att åstadkomma förändring, både i Finland och på EU-nivå, samt vilket ansvar som finns på nationell och europeisk nivå när ett medborgarinitiativ sätts i gång.
Mai Kivelä och Sirpa Pietikäinen diskuterar lobbningens inflytande, medborgarinitiativens betydelse och hur den politiska viljan att förbättra djurens välfärd kan växa fram – eller utebli.
Pälsdjursuppfödning lyfts fram som ett tydligt exempel på trög förändring. Trots vetenskaplig kritik och stark folkopinion saknas fortfarande gemensam lagstiftning inom EU. Samtidigt har medborgarinitiativet Fur Free Europe lett till konkreta åtgärder, medan ett liknande initiativ i Finland fortfarande går långsamt.
Avsnittet belyser även motsättningar inom djurskyddslagstiftningen och hur olika djurslag behandlas. Ekonomiska intressen väger ofta tyngre än djurens välfärd, vilket leder till att vissa arter får sämre skydd än andra. Jordbrukslobbyn har starkt inflytande, medan folkets röst riskerar att inte höras.
Samtidigt skapar hållbarhetskrisen ett allt tydligare behov av förändring. EU-kommissionen förbereder lagändringar, även för importerade produkter, och diskuterar bland annat införandet av en djurvälfärdsmärkning.
Djurpolitik är inget statiskt tillstånd utan formas av människor, strukturer och beslut. För att djurens välfärd ska tas på allvar krävs medvetenhet, engagemang och politisk vilja till förändring.
Läs mer om ämnet i vår finskspråkiga blogg