Den växande turismen i norra Finland ökar efterfrågan på upplevelser med slädhundar och renar. Företagarna ansvarar för att djuren är lämpliga för uppgiften, att deras behov är kända och att deras välfärd tryggas även under den mest intensiva säsongen. I Djurrike-podcasten diskuterar tillsynsveterinären Minna Haataja-Koskinen samt renägaren, företagaren inom renturism och rentränare Anne Ollila välfärden hos djur inom turismen.
Turismens tillväxt lockar även oerfarna aktörer till branschen
Turismen i norra Finland har vuxit snabbt, och särskilt det ökande antalet utländska besökare märks i efterfrågan på turisttjänster som involverar djur. Enligt lokala aktörer skulle det ofta finnas kunder i den omfattning som verksamheterna har möjlighet att ta emot. Tillväxten är dock inte enbart positiv ur djurvälfärdssynpunkt.
Minna Haataja-Koskinen, som arbetar som tillsynsveterinär i Kuusamo och Taivalkoski, påminner om att de stora summor pengar som omsätts inom djurturismen lockar många olika typer av företagare till branschen. Alla har inte nödvändigtvis tillräcklig kompetens när det gäller företagande, skötsel av djur eller lagstiftningen om djurhållning. Särskilda risker är kopplade till utländska underleverantörer som kommer till Finland med sina hundar endast under turismens mest intensiva säsong.
”Det rör sig om stora summor pengar i den här branschen, vilket lockar många olika aktörer. Alla aktörer har inte alltid den kompetens som krävs för att driva verksamheten och för att hålla djuren på rätt sätt.” – Minna Haataja-Koskinen
Även inom turistverksamhet med renar kan den ökande efterfrågan ge upphov till problem. Anne Ollila berättar att hon får förfrågningar från personer som vill köpa eller hyra renar till exempelvis en turistanläggning, trots att de saknar tidigare erfarenhet av renskötsel. Renen kan ses som ett attraktionsinslag eller en maskot, trots att kunskap om dess artspecifika behov och korrekta skötsel saknas.
Att använda ett djur i turistverksamhet kan inte bygga enbart på att djuret rent fysiskt finns på plats. Vid planeringen av verksamheten måste hänsyn tas till djurets livsmiljö, sociala behov, skötsel, utfodring, vila och möjlighet att utöva naturliga beteenden. Dessutom krävs kompetens för att bedöma om det enskilda djuret överhuvudtaget lämpar sig för arbete inom turismen.
Ett djur som lämpar sig för arbetet deltar frivilligt
Att bli en ren som används i turistverksamhet är en lång process. På Anne Ollilas gård börjar träningen redan under renens första vinter. Målet är först att bygga upp renens förtroende för människor och därefter stegvis vänja djuret vid att ledas, selas och arbeta som dragren. Träningen sker stegvis utifrån den enskilda renens beredskap att möta nya situationer.
Alla renar lämpar sig inte för arbete inom turismen. Till träningen väljs djur som på eget initiativ blir tama och trivs i människors närhet. Om en ren inte söker sig till människor av egen vilja försöker man inte förändra dess personlighet. Arbetande renar måste vara väl kända som individer så att förändringar i beteendet, trötthet eller eventuella vårdbehov upptäcks i tid.
Erfarna djur fyller också en viktig funktion i utbildningen av unga djur. En äldre ren kan fungera som hjälplärare för en yngre ren, som då lär sig arbetet av en artfrände. Motsvarande observationsinlärning används också vid träning av slädhundar.
Djurets vilja att delta i verksamheten är en viktig indikator på välfärd. Det är väsentligt att observera om djuret självmant går till arbetet, hur det beter sig under arbetet och om det återhämtar sig efter ansträngning. Att känna djuret som individ är här lika viktigt som träningsmetoderna.
”Hur ser arbetslivet ut för en människa som går till jobbet motvilligt, av tvång och med rädsla, jämfört med någon som går dit gärna, tillsammans med trevliga arbetskamrater och på eget initiativ. Detsamma gäller djur.” – Anne Ollila
Den intensiva säsongen avslöjar brister i djurhållningen
De brister som upptäcks på slädhundsgårdar kan till exempel handla om slagsmål mellan hundar och de skador som uppstår till följd av dem, bristfällig veterinärvård, otillräcklig träning inför vintersäsongen samt för korta kedjor. Om hundarna inte har tränats tillräckligt i förväg kan de tvingas inleda nästan dagligt arbete utan tillräcklig fysisk kondition.
Alla slädhundar har inte samma förutsättningar att tåla kyla. Alaskan huskies päls kan till exempel vara mycket tunn, och öronen kan vara känsliga för köldskador. Sådana hundar bör ha tillgång till en välisolerad och varm koja där de vid behov kan söka skydd och värme, påminner Haataja-Koskinen om.
Den korta turistsäsongen skapar ytterligare press på verksamheten. Under några få månader ska verksamheten generera inkomster för hela året. Om företagets egna hundar inte räcker till kan tjänster köpas av underleverantörer, som i sin tur kan anlita egna underleverantörer. För hundar som tillfälligt förs till Finland finns det inte alltid lämpliga uppstallningsplatser. Hundarna kan tvingas tillbringa nätter och fritid i transportbilar, släpvagnar eller i mycket korta kedjor. Ett problem för tillsynen är också att myndigheterna inte känner till alla platser där slädhundar hålls.
”Det är mycket beklagligt att tillsynsmyndigheterna för närvarande inte har tillräcklig information om var dessa hundar finns, hur många de är och vem som ansvarar för dem.” – Minna Haataja-Koskinen
När det gäller renar har tillsynen bland annat upptäckt långvarig uppbindning, försummad vård av sjuka djur och brister i tillgången till vatten under våren. Smält eller nedtrampad snö ersätter inte rent dricksvatten eller ren, orörd snö. Problemen kan bero på såväl bristande kunskap och förståelse som otillräcklig kännedom om bestämmelser och krav som gäller djurhållning.
Tydligare reglering skulle också underlätta tillsynen av djurvälfärden
Renar saknar en egen artspecifik välfärdsförordning. Både Ollila och Haataja-Koskinen anser att en sådan förordning behövs för att skapa tydligare och mer enhetliga krav för renhållning och tillsyn. I förordningen bör det till exempel fastställas minimikrav för det utrymme som renar behöver, möjlighet att utöva artspecifika beteenden, samvaro med artfränder samt tillgång till vatten. Även renar som hålls i hägn eller används inom turistverksamhet under vintern bör ges möjlighet att utöva artspecifika beteenden.
Slädhundars välfärd skulle stärkas genom ett krav på att alla hundar som hålls utomhus har tillgång till en välisolerad koja. Då kan hunden söka skydd och värme även under sträng kyla.
Ansvaret ligger dock inte enbart hos myndigheterna. Researrangörer kan påverka djurens förhållanden genom att välja samarbetspartner vars djurhållning uppfyller lagstiftningens krav. Minna Haataja-Koskinen föreslår att researrangörer regelbundet begär att få ta del av inspektionsprotokoll från djurhållningsplatserna, eftersom dessa är offentliga dokument.
Turisten kan se bortom upplevelsens yta
Även turister kan påverka genom sina val. Det lönar sig att bekanta sig med tjänsteleverantören redan i förväg och ta reda på vad företaget berättar om djurens förhållanden och hantering. Anne Ollila påminner om att ett certifikat i sig inte är någon garanti. På plats lönar det sig att fråga om djuren och lägga märke till hur personalen talar om dem.
”Människor borde lära sig att se andra arter som kännande individer med egna upplevelser, inte som en massa eller som föremål.”– Anne Ollila
Djuren själva ger också viktig information genom sitt beteende. Minna Haataja-Koskinen lyfter fram slädhundar som exempel: om hundarna mår bra brukar de vara ivriga att bli selade och ge sig ut och springa. Om en hund däremot måste dras i halsbandet fram till släden bör det väcka frågor om djurets hälsa eller lämplighet för arbetet. Även djurens päls, den allmänna renligheten i utrymmena, tillgången till personal samt hur djuren hanteras och talas om kan ge viktiga ledtrådar om djurens förhållanden.
Inom djurturismen räcker det inte att upplevelsen framstår som lyckad för kunden. Välfärden måste bedömas ur djurets perspektiv: är djuret friskt, lämpar det sig för uppgiften, hur behandlas det och vilka möjligheter har djuret att utöva artspecifika beteenden.
Lyssna på avsnittet:
I det senaste avsnittet av podcasten Djurrike diskuterar journalisten Matias Manner tillsammans med tillsynsveterinären Minna Haataja-Koskinen samt renägaren och företagaren inom renturism Anne Ollila välfärden hos djur som används inom turismen, tillsynen av branschen och turistens ansvar. Podcastavsnittet finns att lyssna på Spotify, YouTube och Apple Podcasts. Avsnittet finns också tillgängligt som transkriberad text här.
***
Djurrike är Djurens välfärdscentrals podcast där man reflekterar över människans makt och ansvar i förhållande till andra djur. Serien produceras av NN100.
Läs mer
För vems önskemål har hunden avlats fram? – Eläintieto.fi
Ett kort liv i bur – hur närmar sig forskning om djurvälfärd pälsdjur? – Eläintieto.fi
Är vi beredda att betala för bättre djurvälfärd? – Eläintieto.fi