Statsrådet har utfärdat en ny förordning om pälsdjurs välfärd. Den nya förordningen innehåller förbättringar jämfört med den tidigare, men flera åtgärder som skulle kunna främja pälsdjurs välfärd saknas. Förordningen träder i kraft i början av 2027. Många av reformerna kommer dock att förverkligas först efter långa övergångsperioder, i vissa fall upp till tio år.
Reformen medför vissa förbättringar
Jämfört med den tidigare förordningen om pälsdjur innehåller den nya förordningen flera nya välfärdskrav. Utrymmeskraven för pälsdjur utökas, kraven på berikning ökar, minkar ska ha en ligghylla eller ett liggrör, rävar ska ha tillgång till en viloplats och mårdhundar omfattas av egna artspecifika bestämmelser. Användning av nacktång vid hantering av djur begränsas och kraven på inhägnad av pälsfarmer skärps. Pälsfarmer ska också upprätta en skriftlig beredskapsplan för störningssituationer.
Den nuvarande förordningen bygger i stor utsträckning på att djuren hålls friska och produktionsdugliga. Den nya förordningen strävar efter att beakta djurvälfärdslagens krav på att djurens beteendemässiga behov ska kunna tillgodoses. Exempelvis betraktas berikning inte längre enbart som ett tillägg, utan som en del av tryggandet av djurens välfärd. Kravet på en viloplats för rävar bygger på tanken att djuret ska ha möjlighet att kontrollera sin miljö och söka skydd. Ur djurens perspektiv förbättrar berikning, ligghyllor, viloplatser och större utrymmen förutsättningarna för välfärd.
Djurvälfärdslagen ställer högre krav
Enligt djurvälfärdslagen (20 §) ska djur ”skötas så att de har möjlighet att tillfredsställa sina väsentliga beteendemässiga behov när det gäller rörelse, lek, vila, kroppsvård, ätande, sökande efter föda och undersökande av omgivningen samt sociala relationer”. Den nya förordningen är avsedd att svara mot dessa behov. Avgörande är om djuren genom de förbättringar som förordningen kräver faktiskt kan utöva sina väsentliga beteendemässiga behov, det vill säga om förordningen ger tillräckligt med utrymme, resurser och möjligheter för naturligt beteende. Därför är det motiverat att fråga sig om den nya förordningen verkligen uppfyller djurvälfärdslagens krav.
Biträdande justitiekanslern uppmärksammade i sitt utlåtande den 5 juni 2025 just detta i en tidigare version av förordningsutkastet: vid beredningen av förordningen måste det noggrannare bedömas om de föreslagna kraven faktiskt uppfyller djurvälfärdslagens skyldigheter. Biträdande justitiekanslern påpekade att de föreslagna åtgärderna framför allt verkade otillräckliga när det gäller djurens möjligheter till rörelse, lek, sökande efter föda och undersökande av omgivningen.
Möjligheter till rörelse förblir ett olöst problem
Den största bristen i den nya förordningen är att djurhållningsplatsen för pälsdjur utgörs fortfarande av burar med nätgolv. Djuren får visserligen mer utrymme, men systemet förändras inte i grunden. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, bedömde 2025 att de främsta välfärdsproblemen i det nuvarande systemet med burhållning för minkar, rävar och mårdhundar är begränsade rörelsemöjligheter samt förhindrat utforskande och sökande efter föda. Enligt EFSA kan dessa problem inte förebyggas inom de nuvarande systemen och i många fall inte heller lindras tillräckligt.
Att burarna blir något större förändrar inte det grundläggande faktum att djuren inte kan utöva sina artspecifika beteendemässiga behov i tillräcklig omfattning. Den föreskrivna minimistorleken för rävburar möjliggör att djuret kan sitta, stå och ta några steg, men inte röra sig ordentligt. Räven kan inte utföra sina karakteristiska rävhopp. Möjligheterna att iaktta sin omgivning förblir begränsade. Mårdhunden kan inte hålla avstånd till sin avföring eller anlägga ett separat område för att uträtta sina behov. Minkar kan inte röra sig i vatten. De utökade utrymmeskraven svarar fortfarande inte mot dessa behov och är därför ingen tillräcklig lösning ur beteendemässiga behovens perspektiv.
Begränsade möjligheter till sökande efter föda
Ett av djurens centrala beteendebehov är sökande efter föda, vilket också lyfts fram i djurvälfärdslagen. Detta behov är svårt att tillgodose enbart genom större burar. Inom pälsproduktionen serveras fodret direkt till djuren. De behöver inte söka efter föda, använda tid för att skaffa föda eller utöva sitt naturliga jakt- eller insamlingsbeteende. I burmiljö kan räven inte gömma mat, minken kan inte fånga föda i vatten och mårdhunden kan inte söka föda i sin omgivning. I motiveringspromemorian till förordningen erkänns betydelsen av berikning, men det beskrivs inte hur beteenden relaterade till sökande av föda ska kunna tillgodoses under de nya förhållandena.
Inte tillräckligt med utrymme för lek
Kravet i djurvälfärdslagen att möjliggöra lek främjas i den nya förordningen genom bestämmelsen att unga djur ska hållas i grupper. Lek är dock inte bara beroende av kontakten med andra djur av samma art, utan också i hög grad av miljön. Om utrymmet är begränsat, miljön ensidig och rörelsemöjligheterna få, begränsas även lekbeteendet. Bestämmelserna i den nya förordningen förändrar inte miljön i sådan grad att djuren kan utöva alla former av rörelse, utforskande och lek som är typiska för arten.
Sociala relationer beaktas bättre än tidigare
En av reformens starkare sidor gäller djurens sociala relationer. Ensamhållning av unga djur begränsas, gruppuppfödning betonas och djurens möjlighet till syn- och hörselkontakt med artfränder stärks. Det återstår att se i vilken utsträckning olika arters sociala behov kan tillgodoses i den nuvarande typen av burmiljö. Enligt EFSA kan den stress som orsakas av att djur hålls ensamma inte förebyggas i dagens system, men grupphållning skulle kräva betydligt större utrymmen än de nuvarande. Problemet i den nya förordningen är att beteendemässiga behoven visserligen erkänns, men att djuren har svårt att tillgodose dem inom ramen för det nuvarande produktionssystemet.
Långa övergångstider försvagar reformens effekt
Förutom frågan om beteendemässiga behov är de långa övergångstiderna den andra stora svagheten i reformen. Biträdande justitiekanslern riktade kritik mot de långa övergångstiderna i det tidigare utkastet, som uppgick till ända upp till 15 år. Enligt biträdande justitiekanslern bör förordningar inte innehålla sådana övergångstider som i praktiken gör lagstiftningen verkningslös. Dessutom påpekade biträdande justitiekanslern att kostnader i sig inte utgör en tillräcklig motivering för långa övergångstider.
De längsta övergångstiderna har nu förkortats. När den nya förordningen träder i kraft den 1 januari 2027 börjar också vissa av de nya kraven gälla omedelbart. De viktigaste gäller hantering av djur, sociala relationer, avvänjning, förebyggande av övervikt, ventilation, naturligt ljus, sjukutrymmen, beredskap för störningssituationer samt artspecifika bestämmelser för mårdhundar. Många av de mest synliga förändringarna i djurens vardag, såsom berikning, viloplatser för rävar, hyllor för minkar och större burar, skjuts däremot upp till perioden 2028–2037.
***
Genom den nya förordningen får djuren mer utrymme, berikning och nya strukturer, och vissa beteendemässiga behov erkänns för första gången i regleringen.
Även om reformen innebär förbättringar jämfört med nuläget uppfyller den inte tydligt djurvälfärdslagens krav på att möjliggöra djurens väsentliga beteendemässiga behov. De största problemen gäller fortfarande djurens möjligheter till rörelse, sökande efter föda, utforskande av omgivningen och sociala relationer, som utgör väsentliga delar av djurvälfärdslagen. Därför bör diskussionen inte enbart handla om huruvida den nya förordningen är bättre än den gamla. Den mer avgörande frågan är om de beteendemässiga behov som djurvälfärdslagen förutsätter överhuvudtaget kan tillgodoses inom det nuvarande systemet med buruppfödning av pälsdjur.
Läs mer:
Valtioneuvoston asetus MMM/2026/122 – Maa- ja metsätalousministeriö
Statsrådets förordning om pälsdjurs välfärd | 858/2026 | Finlands författningssamling | Finlex
Statsrådets förordning om skydd av pälsdjur | 1084/2011 | Lagstiftning | Finlex
Asetus turkiseläinten hyvinvoinnista | 5.6.2025 | Justitiekanslern i statsrådet | Finlex